Jag ansluter mig till de ”fågelholkar” som diskuterar Nobelpristagaren i litteratur
Äntligen!!
Skådespelaren och radioprataren Gert Fylkings utrop ”äntligen” hör till nobelhistorien.Vi var många som skrattade glatt (och kanske lite rått) när den ständige sekreteraren i Svenska Akademien öppnade den vackra dörren i börshuset för att berätta om vem som fått Nobelpriset i litteratur. Allt som oftast var det ett namn som fick hakorna att falla ner på de flesta – vem i allsindar´ är hen? Därav glädjen i Fylkings ”äntligen”, fast Svenska Akademiens ledamöter var förstås inte lika roade (möjligen log en och annan i mjugg, det saknas inte humor i församlingen. Nu var det ett par år sedan man hörde Fylkings utrop, möjligen blev han portad, eller så tröttnade han. Och när Bob Dylan fick Nobelpriset var vi många som ropade ”äntligen” – det var visserligen en total överraskning men knappast någon obekanting för det stora flertalet!
Abdulrazak Gurnah vinner Nobelproset i litteratur 2021
Nu blev det Abdulrazak Gurnah (född 1948) en tanzanisk författare och litteraturkritiker som undervisar i engelska och litteratur vid Kents universitet.
Gurnah har åtminstone en roman publicerad på engelska, Paradiset, på lilla förlaget Celanders, som kom ut i september 2012.
Den presenteras såhär:
” Gurnah introduceras nu på svenska med Paradiset, en historisk utvecklingsroman som utspelar sig i det muslimska Östafrika under nittonhundratalets början, då området står på randen till fullskalig europeisk kolonialisering. Här möts den gamla swahilikulturen och den tyska och brittiska kolonialismen, och via handelsvägar och karavaner får vi följa en pojkes mognad till ung man.
Huvudpersonen, den tolvårige Yusuf, skickas av sina fattiga föräldrar till kusten för att bo hos sin farbror Aziz, en förmögen köpman. Snart går det upp för både den oskuldsfulle Yusuf och läsaren att köpmannen inte alls är Yusufs farbror: i själva verket har han sålts som skuldslav av sin far. Så börjar livets hårda skola för Yusuf. men här finns också plats för vänskap och för glimtar av skönhet, i form av husbondens trädgård, som Yusuf på eget bevåg ägnar sin kärleksfulla omsorg.
Vid sjutton års ålder får Yusuf följa med sin husbonde på en storslagen handelsexpedition till inlandet, en övermodig resa där sjukdom, vilda djur och blodtörstiga lokala styresmän kräver sin tribut. Genom huvudpersonens ögon får vi uppleva ett Afrika som präglas av stamstrider, vidskeplighet, sjukdomar och barnslaveri, men drömmaren Yusuf får också en skymt av paradisets portar av eld och vatten. Eller är det i själva verket den trädgård som han har skött om som är paradiset? Vid återkomsten till denna trädgård och till sin husbondes hem får Yusuf veta den tragiska hemlighet som leder fram till bokens häpnadsväckande upplösning.
Paradiset är en mångbottnad, våldsam, vacker och märklig berättelse med ett poetiskt, skirt och avskalat språk, där perspektivet aldrig viker från den unga huvudpersonens sida. I såväl motiv som språk lånar romanen drag från den bibliska berättelsen om Josef, och man skönjer också element från Koranen, från myter och folktro och inte minst en tydlig fläkt av Conrads Mörkrets hjärta, samtidigt som romanens egenart aldrig kommer i skymundan. Det är en berättelse som är fast förankrad i sin tid och sin miljö, en berättelse som ändå – eller just därför – är djupt allmängiltig.”
Jag tyckte mig faktiskt höra Fyling ropa ett ”ÄNTLIGEN” från Söders höjder i Stockholm (det är där han bor) när ständige sekreteraren Mats Malm presenterade Abdulrazak Gurnah som årets nobelpristagare i litteratur.
Själv ansluter jag mig till de ”fågelholkar” till litteraturkännare som diskuterar Gurnah i TV–studion. INGEN hade läst någonting om Gurnah, men vill gärna göra det.
Efter alla rabalder och kriser i Svenska Akademien under de senare åren – nu tycks den äntligen vara tillbaka i gammal fin form!
ÄNTLIGEN!!!
