Äppel päppel

Piron och paron… Det är tydligen ett äppelår. Jag har fyra gamla träd som snällt levererar skördar varje höst, men i år har de fått totalt fnatt. Äpplen överallt. Och hur reagerar jag på det? Med stress, givetvis. För då kommer alla tankar på vad jag borde göra med frukten. Baka, mosa, skära och skala. Så det inte förfars och hamnar i gräset. Men vilken tvåbarnsmamma som jobbar och pendlar har tid att koka äpplen (och glasburkar) om kvällarna? Tja, de finns ju. Och sen bloggar de om moset och lägger ut vackra bilder på burkar i motljus med en handskriven lapp knuten runt locket. Mitt goda äppelmos. Heja. Jag får nöja mig med att tugga på och fylla ungarnas skolväskor. Och trösta mig med att det ju ändå inte finns så vansinnigt mycket vitaminer i just äpplen, hur närproducerade de än må vara.