Att kunna se

Det här är min systerson – Världens Finaste Noah. Han bor i Göteborg och gillar bilar och sin lillebror Theo och att prata med sin mormor på Skype. Han hade inte sett vare sig lillebror eller mormor eller sina leksaker om han inte haft sina glasögon. Så dålig är hans syn. Har han inte dom vill han knappt gå in på dagis. Och jag som ser nästan lika dåligt förstår honom. Världen är skrämmande om man bara ser den i ett dimmigt halvljus med skuggvarelser som man inte känner igen.

Med tanke på allt annat vi får hjälp med i sjukvården så är det lite märkligt att just det där med synen inte prioriteras. Föräldrar får nämligen inte särskilt mycket ekonomisk hjälp till glasögon till sina små barn. Och igår kunde man läsa bland nyheterna att det finns de som inte har råd alls. I Göteborg får man några hundralappar i bidrag, i Stockholm inte en krona. Hur många barn går runt i den där suddiga världen, då, kan man undra?

Mina tjocka glasögon kostade strax under 5000 kr. Noahs ungefär lika mycket. Plus ett par omgångar självrisk när han haft riktigt roliga dagar.

Men vi ser varandra, åtminstone!