Bowling-yra

Det borde ju stå prinsess-yra. Och det gör det, på sätt och vis. I alla fall i den meningen att jag önskar att Victoria och Daniel om fem år upplever de känslostormar som ett litet sportlov kan innebära för en förälder. Att de står och fryser häcken av sig tillsammans med alla andra föräldrar i ishallen och inser att deras telning faktiskt kör järnet där ute på banan. Att samma telning (tronarvingen i deras fall) slår sitt livs första strike i bowlinghallen och vänder sig om med ett förvånat uttryck i ansiktet, självlysande och så imponerad av sig själv att de smala benen knappt bär. Och samma vecka, efter en månads förtvivlad träning framför hallspegeln, drar sin första riktiga vissling. För i de stunderna spelar det ju ingen som helst roll vem som ska bli drottning av Sverige en dag – eller i min sons fall: Kung av Skateboardbanan i Höganäs. De är fantastiska båda två. Eller som sonen uttrycker det: ”Mamma, det är inte klokt med mig, nu kan jag till och med bre smör själv.” Ha en fin fredag alla!