Efter att Danijela Pavlica förlorade sin son i magen startar hon nu en insamling

5 saker att skriva ner för att lindra ångest

Danijela Pavlica: ”Vi har förlorat vårt barn som dog i magen”

Danijela ”Dani” Pavlica var planerad att föda sitt andra barn i april, men under två veckors tid hade Danijela Pavlica noterat att barnet i magen rörde sig mindre än vanligt. Och när hon sedan vaknade en morgon var det helt stilla i magen.

– Jag befann mig i vecka 34 och hade precis varit på ett rutinbesök och gjort ultraljud samma vecka som detta inträffade. Allt såg bra ut på rutinultraljudet och jag kunde inte i min vildaste fantasi ens föreställa mig att något sånt här kunde inträffa. I och med att allt såg fint ut på återbesöket så lyssnade jag på barnmorskan som lugnade mig och sa att barnet får mindre plats att röra sig på desto längre in i graviditeten man kommer, berättar Dani i ett uttalande.

Efter sonens bortgång, startar nu Danijela ”Dani” Pavlica tillsammans med Spädbarnsfonden en insamling, vars mål är att minska minska spädbarnsdödligheten, och för att inte fler familjer ska behöva ta farväl av sina barn.

Annons

– Jag vill minnas Lyon och minnas tiden med honom som något vackert och fint! Han gjorde mig hel och utan honom hade jag kanske aldrig förstått att sån här faktiskt händer! Han fyller mig med så mycket kärlek och det är för Lyon och andra familjer som befinner sig i samma situation som jag gör detta.

Föräldrarna förlorade båda sönerna – på nio dagar

Dani Pavlica: ”Dom hittade inget hjärtljud på vår son”

Samma dag som hon kände att rörelserna i magen stannat av, åkte Dani in på en extra kontroll på sjukhuset. Dani kände sig såklart skärrad över stillheten i magen, men hon kunde inte föreställa sig att sonen Lyon levde inte längre.

– Väl på plats kunde dom ganska så snabbt konstatera att dom inte hittade något hjärtljud på våran son. Det kom som en chock och jag tror inte riktigt att jag förstod beskedet de gav mig. Allt var bara väldigt, väldigt chockartat och jag var som i en dimma.

Chocktillståndet tog över och Danijela säger att hon är glad över att sjukvårdspersonalen var så duktiga och hjälpte henne och sambon Babak.

Annons

– De var väldigt behjälpliga och gav oss tips och råd på vad som kan vara bra att tänka på i såna här situationer och vi lyssnade mycket på dem. Det vi gemensamt kom överens om var att åka hem och låta allt landa lite och sen komma tillbaka morgonen därpå för att bli igångsatta. Och jag är så glad för att de bad oss ta det lite lugnt. För den första tanken som slog mig var att jag ville bli snittad där och då men när jag hann landa lite i allt insåg jag att det inte var det jag ville. Att föda naturligt är det jag alltid har velat även om jag denna gång inte skulle få ett levande barn, säger Danijela.

Kenza Zouiten Subosics ärliga ord om första tiden som tvåbarnsmamma

Dani Pavlica önskade få höra hans lilla skrik

Själva förlossningen tog 13 timmar och den 22 februari klockan 23.35 föddes slutligen Dani och Babaks son Lyon stilla.

– Det var den finaste förlossning jag varit med om. Jag vet att jag var fullt medveten om att han inte var vid liv men någonstans innerst inne så hoppades jag in i det sista att han skulle vakna. Jag hade bytt allt i livet mot att bara få höra hans lilla skrik! Snälla bara en gång tänkte jag. Han sover bara. Snart så vaknar han och är med oss. Det var rent av önsketänkande och innerst inne visste jag att så skulle fallet inte bli, berättar hon vidare i uttalandet som hon gör i samband med insamlingen med Spädbarnsfonden.

Annons

Och att lämna BB utan sitt barn beskriver Dani som den värsta känslan hon någonsin varit med om. Att det var tre personer, gravida Danijela och sambon Babak, som åkte in men bara två som återvände hem.

Dani Pavlica: Våga be om hjälp

Nu är det snart fyra veckor sedan som Danijela och sambon Babak höll i sin son Lyon för sista gången, och tiden har varit tuff.

– Jag har varit väldigt trött på senaste men jag kämpar på. Ibland får man må sämre, oavsett vad man varit med om, och det är helt okej. Det viktiga är bara att våga visa det och prata om det. Stäng aldrig in dig själv utan våga att be om hjälp om du känner att du behöver hjälp, säger hon samtidigt som hon poängterar att hon och familjen fått ett otroligt stöd från både nära, kära och andra familjer som varit med om samma sak.