Femtio nyanser av.. vad?

Lånade denna hett omskrivna sexroman av en kollega. Vet inte vad jag ska säga. Det råder ett kollektivt missförstånd, tror jag. Kring målgruppen. Skulle detta vara något som vuxna kvinnor går igång på? Språket, upprepningarna, personporträtten… var börjar man? Jag nöjer mig med att ytterst torrt konstatera att jag inte kände minsta kittling. Någonstans! Men författarinnan ska givetvis skratta hejdlöst hela vägen till banken, det tycker jag. Varför skulle hon inte göra det?

För egen del går jag mer igång på Downton Abbey på lördagskvällen. Gud vet vad som pågår under de där stela kostymerna.