Hanna Hellquist: "Alla bantar, men ingen får säga att man vill bli smal"

Hanna Hellquist är journalist och programledare, bland annat känd från Morgonpasset i P3 och tv-serien ”Jakten på lycka” i SVT. Hon skriver även krönikor i Dagens Nyheter, och i helgen tog hon upp ett tabubelagt ämne som haft stor inverkan på hennes liv: Bantning och vikt.

Hannas pappa, som gick bort 2009, var väldigt duktig på att prata om hennes vikt när de sågs.

”Det var otroligt förnedrande, jag bävade för att träffa honom om vi inte hade setts på ett tag och jag hade gått upp ett par tre kilon. Han var på mig direkt,” skriver Hanna Hellquist på Dagens Nyheter.

Själv hade pappan genomgått en gastric bypass-operation för att bli av med sin egna övervikt på omkring 50 kilo.

”När pappa hade gått ner sina kilon var det fritt fram att vara viktdomare igen. Och min kropp var alltid högst upp dagordningen.”

Det här var på tiden när Hanna låg inom ”normala” viktvärden, pendlade 5-6 kilon. Värre blev det när pappan gick bort och Hannas värld rasade samman. De kommande fem åren gick hon upp 30 kilo.

”Övervikten smög sig på mig, men i ganska hög fart. Jag flyttade fram mina gränser hela tiden, accepterade de nya siffrorna på vågen tills jag en vacker dag bara slutade väga mig,” skriver hon.

Hon berättar hur vikten har påverkat hennes självförtroende, att det inte är något politiskt ställningstagande mot sexismen i samhället.

”Jag är ingen glad och stolt kroppsaktivist. Jag är så obekväm i min kropp att jag vill krypa ur skinnet, jag vill aldrig va med på bild och om jag blir tvingad så hukar jag mig, försöker gömma mig. Jag tackar nej till framträdanden i tv, det är skitdåligt för min karriär. Jag går aldrig på en dejt för jag har noll självförtroende, jag sitter mest hemma och begrundar min dåliga karaktär…” 

Så för några år sedan tog Hanna ett stort beslut – att hon skulle gå ner i vikt. Att hon skulle bli smal.

”Så får man inte säga. Vi lever i en tid då alla bantar, men ingen får säga att man vill bli smal. Fettföraktet gömmer sig istället bakom rädslan att vara ohälsosam.”

Att säga att man vill få bukt på sin diabetes, att vikten tär på lederna eller att man tränar för en tjejvasa för att ”det är så kul med utmaningar” är accepterat, menar Hanna, men inte att säga att man vill bli smal. Då är man en dålig feminist.

”Jag försökte se min nya kropp ur en massa olika vinklar, som ett gött statement i smalhetsen, att det fanns ett uns av politiskt motstånd i mina valkar. Jag försökte känna mig vacker. Jag köpte vackra underkläder, dyra behåar med matchande trosor för att jag skulle känna mig fin inifrån och ut, tajta klänningar som framhävde min kropp men jag nådde aldrig fram till den där acceptansen. Jag kände mig aldrig hemma i mig själv.”

Det hon önskade sig var en kropp som inte väcker uppmärksamhet och som inte måste diskuteras. Hon började banta. Med pulver och shakes och puddingar.

”Nej det är inte roligt att banta och nej, man kan inte hänge sig och äta vad man vill och nej, man får inte ett rikt socialt liv när man går på diet. Men jag gillade ändå att banta”, skriver Hanna Hellquist.

Hon beskriver att bantandet fick henne att förstå att hon kan göra aktiva val, att hon kan bestämma sig för något och faktiskt hålla det.

”Jag förstår mycket väl att den sortens kontroll kan gå överstyr och få fruktansvärda konsekvenser för både den fysiska och psykiska hälsan, men för mig var det faktiskt nyttigt, ursäkta ordvalet, rent mentalt.”

Hon tar upp den amerikanska feministiska författaren Roxane Gay, som efter en fruktansvärd våldtäkt i barndomen använt mat som skydd, byggt upp en mur av fett för att skrämma bort människor som vill henne ont. Hon skrev boken ”Hunger” om sin kropps historia.

Hanna avslutar:

”Du måste själv först berätta historien om din kropp, innan du kan gå vidare. Roxane Gay var tvungen att skriva sin bok, innan hon kunde get back to buisness.

Är det då så jävla konstigt att man bantar?”

Läs även:

5 myter kring viktnedgång – och vad som faktiskt fungerar

Underbara Clara ryter ifrån: ”Kvinnor är inga ömtåliga blommor”

Läs Nina Åkestams hyllade text om vår tids feminism

Källa: Dagens Nyheter

Foto: IBL
Artikeln publicerades först på MåBra.