Jessica Almenäs om förlossningen: "Jag svettades och skakade"
För en dryg månad sedan födde programledaren Jessica Almenäs sin tredje son – men han hade kanske fötts senare om hon inte fått ett värdefullt tips. Jessica är nämligen övertygad om att en ”hemlig ingångsättningsdryck” startade förlossningen.
I en förlossningsberättelse som hon publicerat i sin blogg skriver programledaren att hon var rastlös och less på att vara gravid när hon fick ett meddelande på Facebook från en för henne okänd kvinna som jobbat på en förlossningsklinik.
”Där hade hon fått ett recept på en ‘hemlig igångsättningsdryck’ av några barnmorskor som jobbade där. Hon hade testat den själv och gett receptet till 14 personer. För nästan alla hade förlossningen satt igång inom 12 timmar”, skriver Jessica Almenäs.
Efter att ha åkt till Ica och Apoteket för att inhandla de nödvändiga ingredienserna hällde Jessica i sig drycken, och mycket riktigt – vid 2-tiden på natten vaknade hon av att värkarna hade startat. Så fort hon kommit in till BB gick vattnet, hon blev inskriven och förlossningen var igång.
”Märkligt hur man i vanliga fall aldrig skulle drömma om att vara naken på underkroppen i ett rum med okända människor, men när man föder barn bryr man sig inte ett dugg om det. Här ligger jag och mitt blottade underliv liksom”, skriver hon i bloggen.
Jessica fick lustgas och en elektrod sattes fast på bebisen huvud eftersom mätinstrumenten hade problem med att läsa hans hjärtslag.
”Hjärtljuden sjönk i omgångar och var väldigt låga under en period. Till slut fick jag stå på knä i sängen och hänga över sängkarmen för det var bara då elektroden fick ordentlig kontakt. Barnmorskan hämtade även dit läkaren som fick undersöka mig för att kolla att allt var bra med bebisen. Jag hann bli ganska orolig, kändes inte bra. Jag var givetvis tvungen att 100 ggr försäkra mig om att de snabbt skulle plocka ut bebisen om han inte verkade må bra därinne (nojig är mitt mellannamn)”, skriver hon.
När värkarna började bli riktigt intensiva bad Jessica om en epidural, men narkosläkaren var då upptagen och smärtlindringen dröjde.
”Vid det laget hade jag varit näst intill okontaktbar en stund. Det gjorde så fruktansvärt ont, smärtan gjorde att jag svettades och skakade och gick helt in i mig själv under varje värk. Kunde inte ta instruktioner och kunde inte andas i lustgasmasken heller, blev illamående av den samt att jag helst bara ville skrika och jämra mig istället för att andas”, skriver hon.
Då hon äntligen fått sin epiduralen började smärtorna långsamt att släppa.
”Epidural är fan i mig Guds gåva till födande kvinnor! Går inte att beskriva tacksamheten man känner”, konstaterar Jessica Almenäs.
Lugnet varade dock inte länge, för snart började Jessica känna ett tryck nedåt.
”Jag sa det till både Patrik och barnmorskan flera gånger, men jag tror att vi alla förväntade oss att det skulle ta mycket längre tid. Efter att jag tjatade på om trycket neråt så sa hon till slut att hon skulle undersöka mig igen och utbrast förvånad att där syntes det minsann ett huvud med mörkt hår. ‘Det blir bebis här!’ kommer jag ihåg att hon sa lite förvånat till undersköterskan. Sen gick det fort.”
Jessica fick flytta sig till den hästskoformade förlossningspallen med sambon Patrik som stöd för ryggen bakom.
”Och när krystvärkarna var som jävligast nöp jag honom riktigt hårt. I armarna och i ansiktet tror jag också. Stackarn. Bet i lustgasmasken håååårt. Men klarade inte riktigt av att andas i den för jag ville bara skrika. Fy tusan vad ont det gör när man ska krysta ut ungen. Aaaaaaj.”
Krystningsfasen kändes som en evighet, men i själva verket dröjde de bara runt 20 minuter innan sonen äntligen kom ut – och visade upp sina röstresurser.
”Plötsligt såg jag ett blodigt och slemmigt och smutsigt huvud och en blå liten kropp som barnmorskan lyfte upp på min mage. Började givetvis noja direkt och undra varför han var så blå. Skulle han verkligen vara så blå? Men att han levde var det inget snack om för han skrek högt och kraftfullt med en gång. Har aldrig hört en nyfödd bebis skrika med så mycket volym”, berättar Jessica.
”Sen blev jag ihopsydd medan Patrik fick sitta och hålla lilla bebben som nu var avtorkad och lite renare, samt hade fått en fin rosig färg. Han var så perfekt när han kom ut, inte sådär skrynklig och hoptryckt och rödflammig som många bebisar är”, skriver hon i bloggen.
Nyfiken på hur paret valde namn till sin son? Läs om namnvalet här!
Läs även: