Överläkaren: Så här kan du lindra och bli av med ditt urinläckage
Men det finns saker man kan göra för att både mildra och bli av med sina problem helt.
– Det är olika hur man hanterar det och hur man reagerar på det, säger överläkaren Eva Uustal till Expressen.
Var tionde kvinna efter 40 år upplever urinläckage minst en gång i veckan. Ofta är det efter förlossning som kvinnor kan få problem att hålla tätt, och många upplever det som jobbigt och hämmande i vardagen.
Att läcka urin är något de flesta drabbas av efter att ha gått igenom en graviditet och förlossning, men om problemen håller i sig långt efteråt som man kan börja fundera på om man ska göra något åt det.
Eva Uustal är överläkare och docent vid Linköpings universitetssjukhus, och hon menar att utvecklingen kring hjälp mot förlossningsskador har utvecklats enormt under hennes 30 år som läkare. Samtidigt är det fortfarande ett stort problem hur många kvinnor som får permanenta problem efter förlossning för att de inte får den stöttning, uppföljning och hjälp som behövs.
Ta det lugnt efter förlossning
Direkt efter förlossningen får man räkna med att ta det lugnt för att ge kroppen chansen att återhämta sig och läka sig själv bäst den kan.
– Om man tar det lugnt under de första månaderna efter förlossning och inte utsätter bäckenbotten för hopp och spring, tror vi att det läker bättre än om man börjar träna hårt lite för fort. Det är som om man har fått en muskelbristning eller stukat foten, då ska man inte ge sig ut i skogen nästa dag. Vävnaderna behöver lugn och ro för att dra ihop sig, säger Eva Uustal till Expressen.
Det kan ta upp till ett år efter förlossning innan bäckenbotten har återhämtat sig helt, men med det sagt ska man inte behöva gå med urinläckage under hela den tiden. Här menar Eva att mycket kan hjälpas av lite tålamod och att man inte slarvar med knipövningarna.
Så här kan man få hjälp
Hjälper inte det inom ett halvår är det dock dags att kolla på andra alternativ och söka hjälp hos vården, menar Uustal.
– På de flesta håll i Sverige finns en inkontinenssköterska på vårdcentralen. De är superduktiga på att göra den basala utredningen. Då brukar man få föra en ”kisseridagbok”, ta urinprov och kolla att man verkligen kan tömma blåsan. Det går också att få kostnadsfria inkontinensskydd utskrivet, som klarar upp till en deciliter, så att man kan känna sig trygg, säger hon i Expressen.
Det finns också olika hjälpmedel i form av inkontiensringar och skumgumibågar som kan föras in i slidan för att ge extra stöd och support vid exempelvis träning – Uustal liknar dem med en sport-behå. Är det något man behöver varje dag så kan det göra att man börjar fundera på en operation. Om man har inkontinensbesvär för att man är överviktig eller är äldre, och inte för att man har fött barn, så fungerar inte operationen alls.
I dag är man mer restriktiv med operationer, då en del drabbas av jobbiga bieffekter.
– Det är inget vi visste om från början och det har inneburit att vi är lite mer försiktiga med att rekommendera operation än vad vi var för fem år sedan. 2–3 kvinnor av 1000 får allvarliga komplikationer, som smärtor eller att bandet ”vandrar” och tittar fram i slidan eller i värsta fall blåsan eller urinröret.