Hur pratar man med barn om sorg och död?

Att någon närstående blir allvarligt sjuk eller dör är bland det värsta man kan tänka sig. Det kan vara mer än tillräckligt tufft att hantera som vuxen och för barn kan det vara ännu svårare att riktigt få grepp om döden eller allvaret i situationen. Extra svårt är det att försöka vara stark och stöttande när man själv är i chock och sorg.

Sofia Grönkvist är chef för Bris gruppstöd och har jobbat med familjer i sorg länge. Här är hennes tankar kring hur man kan hjälpa sitt barn genom sorgen.

Hur bör man lägga fram jobbiga besked till barn?

– Att berätta för barn när någon har dött eller är allvarligt sjuk är något av det svåraste en förälder behöver göra. Det finns inget perfekt läge att berätta det och inga uttalade riktlinjer för hur man ska gå till väga. Det viktigaste är att göra det på ett sätt som känns lugnt och tryggt för barnet. Att inte ha bråttom och ha tid och möjlighet att fånga upp barnets reaktioner.

– Ett sådant här besked ska komma från föräldern, den som barnet har starkast anknytning till. Men behöver man ta med sig någon kan man göra det. Var rak och tydligt så att beskedet verkligen går fram. Linda inte in det, utan berätta de fakta du vet. Om man inte är tydlig riskerar barnet att skapa egna fantasier, och fantasin kan ibland vara värre än verkligheten. Barnet kan börja skuldbelägga sig själv och fantisera ihop saker som inte stämmer alls. Berätta det du tror att barnet är hjälpt av att veta.

– Ålder och mognad styr såklart hur du pratar med ditt barn, ju mindre barnet är, desto kortare bör berättelsen vara. Runt tio års ålder greppar man på riktigt betydelsen av vad döden innebär. Fram tills dess kan det där magiska tänket finnas – kanske kan den som dött komma tillbaka ändå? Men döden är ju svår för oss vuxna också att ta in, även om vi vet vad det betyder i teorin.

– Många gånger är det vi vuxna som har svårt att berätta och tänker att barnet inte orkar höra. Men de klarar att förhålla sig till svårigheter och tuffa besked bättre än vi tror.

Hur reagerar barn vid sorgebesked?

– Alla barn är olika, men ofta har man lite vägledning av hur barnet brukar fungera. Som vuxen behöver man vara beredd på förnekelse, vilda protester, gråt – hela känslospektrat. Du som vuxen ska bara ta emot, oavsett hur barnet reagerar. Ibland får man berätta flera gånger. Men förstora inte upp själva berättandet. Det som kommer sen, sorgen och vakuumet som uppstår, är ännu viktigare.

Hur kan man hjälpa sitt barn genom sorgen?

– Ge barnet tid. Prata mycket med barnet och ge det möjlighet till frågor, det bygger förståelse. Hjälp barnet att göra förlusten verklig genom olika sorters ceremonier, både sådana du initierar och sådana som barnet själv får styra.

– Uppmuntra känslomässig bearbetning och låt minnen av den som dött vara närvarande i vardagen, det gör det lättare att komma ihåg och ta hand om sorgen. Sorg har inget slut, den har bara olika former. Jag brukar beskriva sorg som en tvåfilig väg: Ibland kör vi i vardagsfilen där allt löper på, och parallellt går sorgfilen, ibland kör man i den.

Apropå ceremonier, bör barn vara med vid begravningar?

– Idag är det mer vanligt att barn är med än att de inte är med. Begravningsbyråer och präster är duktiga på att involvera barnen och skapa naturliga inslag för dem. Det finns såklart undantag, men annars är det bra för barn att få vara med. Det skapar ett sammanhang och hjälper dem att förstå dödsfallet.

Hur ska man tänka kring sjukdom? Barn kan tycka det är jobbigt att vara på sjukhus och se sjuka människor?

– Prata med barnet om hur situationen är – och tänk på att barn inte frågar om allt de undrar över. Men skulle det hända finns det jättebra hjälp och tips att få på sjukhuset.

Öppen och ärlig kommunikation hjälper barnen genom sorgen

Vad är det viktigaste att tänka på?

– Var öppen och ärlig, det är tryggt och bra för barn. Låt inte barnet vara ensam med sina tankar och känslor.

Var är normala reaktioner? När ska man börja oroa sig?

– Barn behöver stöd och hjälp för att hantera en kris, ofta räcker människorna i barnets närhet till. Men det beror på hur föräldern mår – behöver föräldern hjälp? Vid dramatiska och hastiga döds- och allvarliga sjukdomsfall bör hela familjen få hjälp.

– Ofta är det snarare så att vuxna missar barns sorg. Kanske bråkar de lite mer eller sover dåligt – sätt reaktionerna i förhållande till hur barnet var innan och vad vi vuxna kan göra själv för att hjälpa. Räcker inte det bör man vända sig till stöd och rådgivning.

– Om du är närstående till en familj i kris, var inte rädd för att ställa frågor och knacka på. Stort som smått! Erbjud praktisk hjälp och våga prata om den som dog. Men tvinga inte fram samtalen, låt barnet styra.

Hur ska man tänka med att visa sin egen sorg?

– Det är inte farligt för barn att föräldrar visar sin sorg. Många gånger undviker man att prata om det som är jobbigt, som vuxen vill man inte tvinga barnet att prata om det jobbiga, medan barnen å sin sida ser att föräldrarna är ledsna och vill inte tynga dem mer. Dela sorg och saknad med barnet, men belasta inte barnet med känslor och tankar.

– När vi vuxna har fullt upp med vår egen sorg är vi heller inte lika lyhörda som vi vill vara. Dra dig inte för att ta hjälp av omgivningen, och var snäll mot dig själv. Våra nära är den viktigaste skyddsfaktorn i en krissituation..

Var finns det mer hjälp att få om man känner att man behöver?

– Men kan alltid vända sig till Bris. Vi har förutom linjen för barn även en för vuxna där man kan få hjälp att stötta sitt barn. Bris har också direktstöd till familjer där någon förälder tagit sitt liv. Bland annat anordnas stödhelger där familjer från hela landet får möjlighet att träffas för att bearbeta sorgen och prata om hur man hanterar den förändrade livssituationen. De är ett stort stöd – och skänker också hopp om framtiden.