Babben om sista samtalet med sin mamma: Förlät henne på dödsbädden

Efter reklamen: Babben Larsson: ”Mamma var svår att nå”

Den i dag 66-åriga komikern och multibegåvningen Babben Larsson har en lång karriär i ryggen. Vi känner henne främst som en älskad programledare, komiker och skådespelare, men Babben är även en insiktsfull författare och begåvad musiker.

Under åren i rampljuset har Babben bidragit med många skratt och gjort svenska folkets liv lite roligare.

Men inombords har det funnits ett mörker och ouppklarade trauman från barndomen, som tv-personligheten brottats med.

I intervjuer berättar Babben om rädslan för att bli som henne – och om deras sista samtal när modern låg på dödsbädden.

Svenska kändisarnas äktenskapsförord: ”Torskat miljoner”

Blivit hjälpt av terapi: ”Jag mådde inte bra”

Allas vår Babben, eller Barbro som hon egentligen heter, har nästan blivit ansiktet utåt för den gotländska dialekten under åren. Hon är uppväxt på en gård på ön Gotland tillsammans med mamma, pappa och en tre år äldre syster.

Men trots den idylliska bilden kring barndomen som målas upp, var det en tuff uppväxt, under vilken det inte hörde till ovanligheten att Babben fick mottaga örfilar från sin mamma, som var väldigt bestämd i sin uppfostran.

När Babben gästade Kristoffer Triumfs podcast Värvet nyligen avslöjade hon att hon sökte sig till professionell hjälp, i form av terapi, redan som mycket ung.

– Jag var inte riktigt rätt ihopsatt som början, så jag har fått laga lite och bygga om. Det var nog nödvändigt, jag mådde inte bra när jag var yngre och fick ingen rätsida på det själv utan behövde verkligen hjälp. Jag var kanske 26 när jag började gå i terapi, så jag gick i flera år där och sedan har jag fortsatt gå periodvis i olika typer av terapi, säger hon i avsnittet.

Hon fortsätter sedan med att berätta om psykologens misstanke kring moderns odiagnostiserade psykiska ohälsa.

– Det var faktiskt min senaste psykolog som sa ”utifrån det du berättar så är min diagnos att hon är narcissist med borderlinedrag.” Att hon saknar impulskontroll i vissa lägen när hon blev trängd.

Öppnar upp om tuffa uppväxten

Babben präglades tidigt av bristande stöd och anknytning till sin mamma och utvecklade så sakteliga dålig självkänsla. Hon baserade hela sitt värde i prestationer och brände snart ut sig.

I hennes självbiografiska bok Barbro före Babben (hon använder Babben som sitt offentliga alter ego och Barbro är hon bara privat) berättar hon vidare om hur hon bland annat kände sig ensam i familjen under uppväxten på Gotland.

Komiken blev en flykt.

Exklusiv intervju: Hon är Min mamma, din pappa-Stefan Brodins nya kärlek

Babben Larsson: Var livrädd för att bli som henne

Den såriga relationen med modern satte djupa spår i Babben, som kände stor oro inför hennes eget föräldraskap. Babben blev mamma till dottern Sofia Westerlund 1992.

– Jag tror vi alla är rädda för att vi ska ärva drag från våra föräldrar som vi inte tycker om. Självklart har jag varit orolig för att jag omedvetet ska få med mig in i min egen barnuppfostran. Därför var det en lättnad när min dotter, flera gånger har sagt att så är det verkligen inte. Hon sa rent ut redan i tidiga tonåren ”Jag tycker att du är en sådan himla bra och fin mamma. Jag tycker det är helt otroligt med tanke på hur din egen mamma är”, berättade Babben i Värvet samtidigt som hon poängterade hur betydelsefulla dotterns ord varit för henne.

Babben förlät sin mamma på dödsbädden

När komikern, år 2021, gästade SVT:s succéprogram Min Sanning lät hon meddela att hon tillät sig själv släppa all ilska och sorg som hon bar på, när hennes mamma låg på dödsbädden.

I programmet berättar hon öppenhjärtigt om deras sista samtal.

– När mamma bara hade någon dag kvar att leva sa hon: ”Jag vet att ni inte alltid varit så nöjda hur jag har varit som mamma.” Då ägnade hon sig liksom åt ett ögonblick av självrannsakan. ”Är det någonting du vill säga, säg det nu”, sa hon, sa Babben då och fortsatte:

– Jag tittade på den här döende personen och sa: ”Vet du mamma? Jag tror alla gör så gott de kan.” Det var mitt sätt att säga ”gå i frid, vi har överlevt.”