Direkt från Berlinale

Solsken, glamour, vilda fester och Hollywoodstjärnor på parad. Nej, inte riktigt. Det är inte fullt så tjusigt på festivalerna i Cannes och Venedig och det är det definitivt inte så på Berlinfestivalen där jag befinner mig just nu.

Så här kan en typisk dag se ut:

Tidig uppstigning, med lite grus i ögonen. Det var svensk fest på Café Einstein kvällen innan (jodå, det förekommer fester, men nån glamour är det inte). Slänger i mig lite frukost innan jag hastar iväg till PR-bolaget Premiers kontor. Detta är ett av de bolag som hyrs in av filmproducenter för att å deras vägnar arrangera intervjuer och i vissa fall också bestämma vilka journalister som får intervjuerna. Dom ordnar också DVD-visningar i ett litet rum och där börjar jag dagen med att på en obekväm stol se första avsnittet av Jane Campions nya TV-serie Top of the Lake (lysande, köp omedelbart, SvT) och Daniel Joseph Borgmans debut, The Weight of Elephants.

Annons

Stressar sedan till ANNONS Hotel Regent, där jag ska göra TV-intervjuer med regissören Richard Linklater och skådespelarna Ethan Hawke och Julie Delpy för den utmärkta filmen Before Midnight. Det är korta intervjuer, fem minuter med Linklater och lika lång tid med Hawke och Delpy tillsammans. Hawke har jetlag och är vansinnigt hungrig. Det är jag också. Under en stressad promenad tillbaka till Potsdamer Platz och Hotel Ritz Carlton hinner jag trycka i mig en varm korv med bröd och senap.

Nu är det intervjuer för filmen The Look of Love som gäller. Allt är självfallet försenat, hade inte behövt stressa. En gruppintervju (sådär tio journalister runt ett bord) med regissören Michael Winterbottom i tjugo minuter och därefter lika många journalister och lika kort tid med Imogen Poots, Anna Friel och Tamsil Egerton. Hiss ner till första våningen på samma hotell. Intervju med Kar Wai Wong, som regisserat festivalens öppningsfilm The Grandmaster. Han är också ordförande i tävlingsjuryn, en strängt upptagen man. Vi blir sittande i 45 minuter. Till sist kommer han, vi får 25 minuter intervju, varefter jag och två kollegor rusar ner och hugger en taxi för att åka till Regent igen.

Annons

Snabb promenad till hotellet, jag hinner kolla mail innan jag måste bort till Potsdamer Platz igen för att se film. Hinner ta en korv med pommes frites (min dotter, som studerar till dietist, skulle få mardrömmar om hon såg vad jag äter här). Ser Giuseppe Tornatores The Best Offer den slutar strax före 21, jag handlar lite frukostmat och går till hotellet. Glamour? Festivitas? Glöm det. Det är stress, dålig mat och lite sömn. Men det är oerhört kul och jag skulle inte vilja vara utan det.