Gunhild Stordalen: Därför vill jag inte ha egna barn
När läkaren och miljöaktivisten Gunhild var i 17-årsåldern beslutade hon sig för att inte få barn i framtiden. I en intervju med norska Dagbladet beskriver hon varför.
Gunhild växte upp med en frihetsälskande far som hade ett stort behov av egentid och frisk luft. Gunhilds mamma accepterade pappans önskan om att ha mycket eget utrymme i livet, han tyckte till exempel om att vara ute i naturen. Men det innebar också att mamman fick dra det stora lasset med barnen.
– Hon jonglerade med tre barn och arbete, och hon var helt utmattad. Jag minns från att jag var åtta eller nio år till 14-15 att hon grät i soffan vid högtider för att hon var så trött, säger Gunhild i Dagbladet.
Gunhild som såg detta utspela sig fattade ett beslut – att inte hamna i samma sits själv.
Blev bonusmamma till Petter Stordalens barn
Gunhild Stordalen är idag 43 år. För tre år sedan skilde hon sig från sin stora kärlek Petter Stordalen, 59, efter tio års äktenskap. Hon säger till Dagbladet att hon med stor sannolikhet hade känt sig som en misslyckad mamma om de hade fått barn ihop. Detta då hon själv har höga mål och ambitioner i livet.
– Jag känner mig själv väl, och jag tror att jag skulle ha stått i spagat och känt mig misslyckad. Både med vad jag försöker uppnå, och i förhållande till hur närvarande jag kan vara för någon annan. Jag tror att om man väljer att skaffa barn så är det den viktigaste uppgiften man har i livet. Då måste man sätta de små människorna framför sig själv i väldigt många fall, förklarar hon.
Under relationen med Petter var Gunhild emellertid bonusmamma till hans tre barn från en tidigare relation; Emilie, 30, Henrik, 27 och Jakob, 25.
Därför skilde sig Gunhild Stordalen
När relationen med Petter Stordalen tog slut förklarade Gunhild att han trots allt för evigt kommer att ha en stor plats i hennes hjärta. Han stod i många år vid hennes sida när hon kämpade emot den autoimmuna och obotliga bindvävssjukdomen systemisk skleros.
– Jag vet att det är många som har svårt att begripa hur vi som var så bra tillsammans inte klarade det. Men samtidigt måste man förstå att en tillvaro där en är sjuk hela tiden innebär extremt stora påfrestningar. Vi trodde varje gång när vi var igenom en behandling att ”nu, nu blir det bättre”, men så blev jag sjuk igen, har hon tidigare sagt i Femina.
– Jag har haft båda benen i graven, svävat mellan liv och död flera gånger och när du är dödssjuk är det naturligt att kämpa till det yttersta. Att ha någon som håller dig i handen däremot och gör resan med dig, är inte lika självklart. Det är heroisk. Petter satte sitt eget liv på halvfart för att stötta mig. Han är en extraordinär människa.
Källa: Dagbladet
Foto: TT