Tävlade i Melodifestivalen 2002 – så gick det sen
Men med i tävligen var också många andra klassiska bidrag och artister.
Så här har det gått för några av dem!
Afro-Dite
Trion Afro-Dite med Blossom Tainton, Kayo och Gladys del Pilar vann hela tävlingen med silverglittrande Never let it go, och tog Sverige till en åttondeplats i Eurovision song contest i Estland.
Framgångarna efter vinsten kostade dock mer än det smakade, och de gick skilda vägar efter att ha tävlat i Melodifestivalen året därpå igen. Kayo har berättat att trion blev ordentliga ovänner efter att ha umgåtts så intensivt.
– Vi var fruktansvärt trötta på varandra efter vinnaråret, det är ingenting att sticka under stol med. Alla flippade ut, både medierna och allt det året. Vi behövde en rejäl paus, har Kayo berättat för Expressen.
2007 släppte de ett album som gick att ladda ner på deras hemsida, och 2012 gjorde bandet comeback i Melodifestivalen. Där kom de femma i sin deltävling och tog sig alltså inte vidare till final.
Brandsta city släckers
De kanske inte vann, men Brandsta city släckers fick det största genombrottet i tävlingen 2002. Låten Kom och ta mig har blivit en riktig klassiker. Bandet bestod av brandmän och en musiklärare från Helsingborg, och gruppen bildades redan 1994 för att vara med i en amatörtävling.
De tävlade i Melodifestivalen året därpå igen, med låten 15 minuter. Då väckte de stor uppmärksamhet när bandmedlemmen Olle Östberg berättade att han tidigare brutit sin penis och tvingats opereras – något som bandet förknippas med än idag.
Östen med resten
Bandet Östen med resten blev annan tittarfavorit i Melodifestivalen 2002, och låten Hon kommer med solsken blev en stor hit. De återvände både 2003 och 2006 med låtarna Maria och Ge mig en kaka till kaffet. Bandet började spela redan på 80-talet, och släppte sin senaste skiva 2007. Men än idag spelar de tillsammans emellanåt. Sångaren Östen är en engagerad revyartist, medan andra medlemmar gått i pension.
Friends
Friends hade vunnit tävlingen året innan, och kom tillbaka 2002 med låten The one that you need. De gick till final, men slutade på en sjunde plats. Kort därefter bestämde sig bandet för att splittras, efter intensiva år ihop.
– Vi var trötta i bandet, var inte överens, det blev så mycket lättare med bara oss två. Jag flyttade till Stockholm 2003, egentligen för att få rätt hjälp för min panikångest, jag hade ju haft rätt stökigt när jag växte upp. Nu behövde jag göra bokslut över mitt liv och träffade en bra terapeut, har Kim Kärnström berättat för Hänt.
Efter några år som duo gick sångerskorna Kim Kärnström och Nina Inhammar Allard också skilda vägar – medan Kim höll sig inom media och blev radiopratare, lämnade Nina rampljuset helt och började jobba på Totalförsvaret som handläggare.
Kina Jaarnek
Dansbandssångerskan Carina Jaarnek, känd som Kina Jaarnek. tävlade med låten Son of a liar, och gick vidare till Vinnarnas val, en föregångare till det som skulle bli andra chansen. Där tog hon sig dock inte vidare.
Kina Jaarnek hade en lång karriär som började redan på 70-talet, och hon blev också Sveriges första kvinnliga kapellmästare. 2016 gick Jaarnek tragiskt bort i en hjärnblödning, bara 53 år gammal. Hon föll ihop i sitt hem och hennes liv gick inte att rädda.
– Hon hade precis varit och hälsat på sin äldsta dotter. Hon hann precis innanför dörren. Hon föll till golvet och sedan var hon borta, sa maken Niels Kvistborg till Expressen efter tragedin.
Jan Johansen
Jan Johansen har tävlat i Melodifestivalen en rad gånger, och till och med vunnit 1995 med låten Se på mig som kom trea i Eurovision song contest. 2002 tävlade veteranen med låten Sista andetaget och gick även han till Vinnarnas val men inte till final. Året därpå var artisten dock nära att vinna när han och Pernilla Wahlgren tävlade med Let your spirit fly.
Under pandemin har Jan Johansen som många andra artister haft svårt att hitta jobb, då det inte gått att turnera. Därför började han jobba som lärarvikarie, ett jobb han berättade om i tidningen Mitt i. Artisten kan se sig själv som ung i eleverna, och har gillat sitt pandemiarbete.
– Det är stressigt ibland, men det ger mig väldigt mycket också. Jag har blivit personligt engagerad i ungdomarna och det känns som att man ger något tillbaka.