Stjärnarkitektens trähus på Gotland
Föreställ dig en gammal parstuga. Man kommer in i en förstuga där temperaturen hålls nere, till vänster ligger salen, till höger köket, rakt fram en kammare. Det var med en sådan byggnad i tankarna arkitekten Martina Eriksson ritade Villa Lake/Streich i Salthamn, norr om Visby på Gotland.
Ekologiskt och energisnålt
»För mig är det viktigt att värna om värmen, att hela tiden att ha ett tydligt ekologiskt och energisnålt tänk när jag ritar hus.«
Martina Eriksson är utbildad på Bergen arkitekthøgskole, där lär man ut hur man tänkte förr när man byggde; hur husets placering i naturen ger de bästa förutsättningarna för att undvika bland annat energidränage. Det är gammal kunskap som i stora delar gått förlorad, i dag tas mycket lite hänsyn till det.
»Men för mig är det själva grunden i mitt arbete som arkitekt: att platsen får bestämma var huset ska stå. Ett gott råd är att åka och titta på tomter i januari. Hittar man en tomt med bra förutsättningar i januari–februari, ja, då kan man vara säker på att det är bra hela året.«
Dessutom är det viktigt att studera tomten under flera tider på dygnet, då lägger man märke till hur vindarna rör sig. Finns det en bergsrygg i närheten kan den förstärka tunneleffekten av vinden. Ett annat av Martinas signum är hennes sätt att rita uterum, tänkta att användas från tidig vår och långt in på hösten. Hon skapar olika klimatzoner i huset där hon noga placerar uteplatser efter möjligheter till lä och där det mesta av solen är.
Uterum är billigare
Men hon arbetar även så inomhus, det ska alltid finnas möjlighet att stänga ner rum eller delar av huset för att spara på värmen. »Utvecklade uterum och halvklimatiserade rum är dessutom billigare att bygga, jag tänker att man kan veckla ut huset. Finns det bara tak och lä och kanske en stenmur som lagrar värme, förlänger man tiden man kan nyttja svalare delar. Man hamnar på en kvadratmeterkostnad på cirka 5 000–15 000 kronor per kvadratmeter om man bygger utvecklade uterum.
Halvklimatiserade rum är till exempel orangeri och matkällare, där man lagrar värme och kyla utan att tillföra energi. De kostar ca 15 000–20 000 kronor per kvadratmeter, i stället för runt 30 000 kronor när man bygger fullvärdigt isolerade rum.«
Martina och hennes man Michael är sedan några år tillbaka fastboende på Gotland. (Vi visade deras hus i Residence 2012).
När entreprenören Jacqueline Raymond ärvde en stor bit mark i Lummelundaområdet tog hon kontakt med Martina. »Hon och jag delar samma inställning till förhållandena mellan hus och natur. Ska man planera ett nytt område måste stor hänsyns tas till naturen, det ska vara mycket natur mellan husen, och den otroliga natur som finns här får inte skövlas. Det finns en sådan rik fauna på ön, jag tycker att det är fint att vakna upp och känna att jag är på Gotland.«
»Det måste finnas ett lugn i området, men inte vara monotont. Men det är att viktigt att byggnaden och naturen samspelar och skapar dynamik.«
Från Berlin till Salthamn
Salthamn ligger på västra sidan av Gotland precis på klintkanten, på en sydvästsluttning ner mot Östersjön. Klintkusten är naturligt terrasserad och en spektakulär kustremsa. Det finns ett levande, vilt skafferi i området. Tallarna är enorma, resliga och stolta höjer de sig mot himlen. »Tallstammarna skyddar huset mot kyla, kronorna tar vinden.«
Konceptet Martina och Jacqueline enades om var kort och gott: hus i natur. Detaljplanen innehåller tomter från 600 upp till 1 500 kvadratmeter, här finns nu flera av Martinas vackra hus som Villa Boo, Villa Bergman och just Villa Lake/Streich.
Paret Lisa och Joe är musiker och hade bott många år i Berlin, för dem var det avgörande att få höra naturens ljud, något som var begränsat under åren i den tyska huvudstaden.
»De kom till mitt kontor i Visby och berättade att det var första gången de var på Gotland och vi pratade om vad de såg framför sig för typ av hus. Nästa gång vi sågs kom de med bussen till Salthamn, tittade på tomten och Lisa konstaterade kort och självklart: ’Ja, det här blir bra! Vi hör havet, skogen och fågelsången.’ Jag tyckte att det var så befriande att de bara slog till, man måste få mycket gjort i livet om man är så där tydlig! De såg inte bara tomten, utan också ett framtida liv på platsen.«
För paret var det viktigt att huset inte skulle kosta för mycket, de ville att det skulle fungera för en växande familj – när man är 30 vet man inte hur livet kommer att te sig framöver. När de köpte tomten hade de ett barn, nu har de tre, och eftersom Joes föräldrar bor i USA behövde huset också ett bra gästrum.
Intimt projekt
»Jag brukar beskriva arbetet med att rita hus åt andra som att ’sy någons kostym’. Det blir ju ett väldigt intimt projekt. Vid första mötet brukar jag be kunderna att ta med sig referensbilder för att jag ska förstå bättre, och det behöver inte vara bilder på hus. Sedan lyssnar jag in deras behov, vad de ser för liv framför sig i huset. Jag har också med mig bilder och vid andra mötet presenterar jag en grov skiss, då börjar kostymen att nålas.«
»Nästa skiss är mer detaljerad, bygglovsritning skickas in – nu börjar man se hur kostymen faller fint! Huset har tagit form och passar kunden! Hela det här projektet har varit ett tätt och lyckat samarbete mellan mig, Joe, Lisa och snickaren Jens Löfstedt.«
Parstuga
Det blev som sagt utgångspunkt i en parstuga den här gången, om 130 kvadratmeter. Entrén bjuder på temperaturzon 1, det blir som en övergångszon in i resten av huset.
Det nedre planet har en ljus och öppen planlösning med gästrummet till vänster. Till höger kommer man in i ett kombinerat kök och allrum som bjuder på en otrolig rymd med öppet ända upp till taknock. Man slås av de enorma fönsterpartierna som har en oregelbunden spröjs. »Just spröjsindelningen i hela huset skapar ett skuggspel, ett slags ’frusen’ musik, där även träden utanför bidrar.«
Hela huset är klätt i furupanel, både ut- och invändigt. »Lisa, som har svensk mamma, längtade efter det naturliga och det som för henne känns svenskt. Så vi klädde allt i furu, hon har inga referenser till 70-talets fjällstugor eller gillestugor. För dem är det ett vackert, naturligt material – helt utan kemikalier. Furun är oljad.«
Från entré och kök når du ut till en uteplats som bär Martinas signum, med utekök, grill och en stor terrass. Via trappan som skär genom huset kommer du sedan till det övre planet som har en stor öppning ner mot allrummet. Här finns också det rum som är barnens, där det förmodligen kommer att byggas väggfasta sängkojer. Från barnens rum kommer du till badrummet och vidare in i Joe och Lisas sovrum som har balkong.
Över hela inredningen och huset vilar en närmast sakral känsla; ombonat, harmoniskt och i total samklang med den vackra natur som omger Villa Lake/Streich.
Fönsterpartiet i allrummet och köket har en oregelbunden spröjsindelning som bildar ett skuggspel, ett slags frusen musik. Väggar och kök i oljad furu.
Martina Eriksson
Ålder: 53 år.
Bor: Tillsammans med sin man Michael i egenritat hus i Katthammarsvik på Gotland.
Gör: Arkitekt, driver egna byrån M arkitektur.
Aktuell med: Villa Lake/Streich i Salthamn norr om Visby.