Aminah och Sophie fann varandra på botten: Jag var full när jag var åtta år

Det har gått åtta år sedan deras vägar korsades första gången. Det var på ett NA-möte i Malmö (Anonyma Narkomaner) och ingen av dem gillade först vad de såg.

– Vi var två unga starka kvinnor som kände rivalitet mellan oss. Vi är så lika, vill väldigt gärna vara duktiga båda två och jämförde oss med varandra, säger Sophie Nyman och tittar leende på sin väninna.

Skar sig i armarna

Men det tog inte många timmar innan det stod klart att de två tjejerna delade samma dröm – och en liknande livsberättelse‚ med missbruk som startade i unga år.

Aminah Fallgren, 36, berättar:

– Jag kommer från en dysfunktionell familj, där jag var rebellen som utagerade mina känslor med alkohol, fest, killar, droger, självskadebeteende och ätstörning. Jag skar mig i armarna för att hantera min ångest, Aminah.

Som 20-åring levde hon ett destruktivt liv på gatan tillsammans med sin pojkvän och missbrukade amfetamin och hasch:

– Utan att begripa hur det gick till fick jag jobb på en lunchrestaurang. Jag var för det mesta antingen påtänd eller led av abstinens.

Sophie Nyman, 38, har en liknande historia att berätta, om en uppväxt i en trasig familj med missbruksproblem. Hennes första fylla upplevde hon på ett släktkalas som femåring, den andra gången hon var full var hon åtta. Hon tror att hon föddes som alkoholist och berättar att hon i de tidiga tonåren gick över till tunga droger.

– Jag började ta droger när jag var 14 år och gick från hela raddan av alkohol, hasch, betangas, amfetamin, tabletter till heroin, som jag snart började injicera, berättar Sophie Nyman.

Dömdes för misshandel

Missbruket tärde på den unga kvinnan, både fysiskt och psykiskt. Hon blev allt sjukare och miste som en konsekvens av det tunga missbruket sin lägenhet.

Samtidigt som hon levde för drogen visste hon med sig att hon var tvungen att köra allt i botten innan hon skulle förmå sig att hitta kraften att ta sig upp.

För Aminah Fallgren hade livet med drogerna blivit en lika naturlig del av livet och jobbet när hennes chef en dag kallade till ett samtal. Hon levde vid tidpunkten som hemlös narkoman och var dömd för tre fall av misshandel. Att prata med chefen på jobbet var inget som bekymrade henne, hon var van vid att snacka sig ur vilken jobbig situation som helst.

– Men jag kom inte undan hans frågor. Han sa rakt ut att han visste att jag ljög. Han berättade sanningen om mitt liv, nästan som en tankeläsare. Sedan frågade han om jag ville ha hjälp, och sa att det faktiskt fanns hopp om en annan framtid också för mig.

Det där samtalet blev starten på något nytt, och chefen som själv är nykter narkoman finns fortfarande kvar i hennes liv som en viktig hörnsten.

Greps med pistol i handväskan

Sophie Nyman hade hunnit bli 20 år när vändpunkten kom.

Ensam och hemlös en kylig vinternatt ringde hon sin mamma och bad om hjälp. Fast den kom inte med en gång. Hon skulle sjunka ännu lite längre innan det var över.

Hon berättar:

– Jag blev gripen av polis med en pistol i handväskan. Där och då vaknade jag upp och sökte hjälp av socialen. Men min tanke då var bara att jag skulle in och vila upp mig en stund. När jag lite senare förstod att ansvaret för min egen livsförändring låg på mig själv, trodde jag inte att jag skulle klara det.

Under de fem månadernas behandling fick Sophie kontakt med NA, Anonyma Narkomaner. Det blev hennes räddning.

”Hade inte överlevt utan varandra”

Sophie Nyman är drogfri sedan 2002 och har tagit en magisterexamen i beteendevetenskap. Aminah Fallgren är drogfri sedan 2005 och har läst in gymnasiekompetens på komvux och därefter utbildat sig till socionom och gått vidare med en magisterexamen i verksamhetsutveckling.

Deras gemensamma önskan om att hjälpa andra i samma situation lade grunden för en djup vänskap. Tillsammans och på varsitt håll har de jobbat med sig själva och sina inre demoner. För Sophies del har det inneburit att hon har fått veta att hon lidit av recidiverande depression, som hon i dag är frisk ifrån.

De berättar unisont att de inte hade överlevt utan varandra.

– Att ha någon som håller en om ryggen i vått och torrt, som alltid är lojal och finns där för en betyder allt. Det gör mig rörd bara att tänka på det, säger Sophie och torkar bort tårar från kinden med baksidan av handen.

Det går inte att ta miste på deras starka band, den fördjupade vänskapen som formats av tilltron till en högre makt, varandra och livet lämnar ingen oberörd.

När den ena startar en mening kan det mycket väl vara den andra som avslutar den. De känner varandra utan och innan och kan varandras historier och det tror de bland annat är det vinnande konceptet när de nu dragit igång det gemensamma företaget Sona Connect i akt och mening att hjälpa andra i samma situation som de själva en gång var.

Vill visa vägen för andra

Deras bakgrunder är deras största styrkor, de är levande bevis för att det går att bearbeta och ta sig igenom svåra känslor av skam, skuld och självförakt och komma ut på andra sidan stolta och handlingskraftiga. De driver i dag både internatbehandling och öppenvård för missbrukare.

Drivkraften hämtar de ur sitt förflutna.

– Vi vill ge människor hoppet tillbaka. Det går att få ett annat liv och det går att komma från mörker till ljus och börja leva annorlunda. Vi vill visa vägen för andra.

De är båda två beroendepersonligheter, de deltar i NA-möten så gott som varje vecka. Den dag de intalar sig att de är färdigbehandlade begränsas de i sin personliga utveckling. Enligt Aminah och Sophie finns det alltid mer att lära. Utöver att de jobbar tillsammans dagligen, umgås de på fritiden med familjer och vänner.

– Vi gör massor av roliga saker ihop. Vi gillar att käka på restaurang, resa, gå kurser i andlighet, och träna. Sophie har en alldeles fantastisk förmåga att plocka fram det bästa ur alla människor hon möter. Hon ser alltid möjligheterna och har en stark intuition.

”Med henne klarar jag allt”

Sophie ser glad ut när hon hör sin bästa väns fina ord. Hon vill snabbt kontra med att berätta betydelsen av sin vänskap med Aminah:

– Hon ger mig trygghet i varje situation. När hon är med kan jag klara allt. Hon är klippan. Med henne i min närhet behöver jag aldrig någonsin vara rädd.

Läs mer:

Lotta Engbergs döttrar har vuxit upp – så ser de ut i dag!

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka

Annica, 70, skulle vräkas – tog sitt liv