Babben: ”Jag har gått i terapi i många år”
Men förmågan att läsa av en publik lärde hon sig genom att parera sin mammas utbrott som barn.
– Det var också en del av varför jag har gått till terapi – om jag skulle få barn ville jag inte sitta fast i gammal bitterhet, säger Babben Larsson till Femina.
Alla ler mot Babben. När förbipasserande märker att det är den 68-åriga komikern och tv-profilen de går förbi på trottoaren är reaktionen densamma hos alla – ett lite förvånat leende. Babben ler glatt tillbaka mot alla, hälsar på en hund och undrar om hon behöver flytta på sig för att släppa förbi en kvinna i rullstol.
Hon har varit ett välkänt ansikte ända sedan slutet av 80-talet, men de senaste åren har Babbens popularitet skjutit i höjden, både på grund av Bäst i test och det ärofyllda julvärdsuppdraget.
– Det har blivit otroligt. Jag har aldrig varit med i ett program som slår så brett. Brunnen var ju ändå vuxenunderhållning, och gick liksom under radarn på barnen. Men nu är det ju barnfamiljer som tittar, så det kommer ibland femåringar och ropar efter Babben. Det är annorlunda, och lite ovant fortfarande. Men det är häftigt.
”Brunnen” hon pratar om är Släng dig i brunnen, det banbrytande standup-program som sändes från klubben Norra Brunn i början av 90-talet. Norra Brunn är också kulissen för dagens intervju och fotografering, och Babben rör sig hemmavant i de anrika lokalerna som varit hennes andra hem i 35 års tid.
– I det allra första programmet jag var med i så körde jag det här telefonsexskämtet som har blivit väldigt citerat. Efter det har jag aldrig saknat jobb. Så kan man sammanfatta min karriär. Det var en riktig kofot in i branschen. Om man kläcker en sån oneliner vart tionde år, då är man kvar sen, skrattar hon.
Som pionjär inom svensk standup har Babben varit noggrann med att föra vidare sina kunskaper – på hennes standup-kurser har välkända profiler som Ann Westin, Mia Skäringer och Måns Möller tagit sina första stapplande steg, och Babben har ägnat mycket tid åt att hjälpa nybörjare.
Du har sagt att du hatar jantelagen, varför då?
– Det är ett generalfel i hela formuleringen, att man inte ska tro att man är något. Alla är något. Det blir så jävla knäckande om man ska trä på det här tankesättet på unga individer. De behöver verkligen inte höra att de inte är någonting. Att de inte kan så mycket än är en annan sak.
Babbens relation till sin mamma
Att bli underhållare var inget som Babben Larsson drömde om som barn. Uppvuxen på en bondgård i mitten av Gotland var livet på landet det självklara för henne.
– Mina föräldrar var så otroligt drivna och duktiga själva, men den där pedagogiska sidan hade varken mamma eller pappa. De hade drömmar om att vi skulle ta över, men de förberedde oss inte så bra.
Hon beskriver sin barndomsmiljö som karg och gammaldags, där känslor och kärlek fick ta baksätet medan hårt arbete och slit prioriterades. Mammans hårda ord och örfilar blev en del av vardagen, och den upproriska Babben drabbades hårdare än sin beskedliga storasyster.
– Det var när mamma tappade kontrollen. Jag var ett ganska uppkäftigt barn, jag tror hon upplevde att jag var svår att fostra. Ibland kände jag att ”nej, det här är fel”, jag ställer inte upp på det här. Jag var lite obstinat, redan när jag var ganska liten. Jag hade en storasyster som var betydligt lydigare och som jag tror att hon aldrig burit hand mot. Min personlighet triggade mamma.
Vad gjorde din pappa då?
– Han bara gick ut. Där var han passiv måste jag säga, det är något jag har fått syn på när jag skrev min bok, Barbro före Babben. Han gick bara därifrån, även när han såg att mamma bar sig illa åt mot mig. Han tog bara strid om – för honom – viktiga saker, som större investeringar. Barn och uppfostran lade han sig inte i.
Att systrarna behandlades olika av mamman påverkade också deras syskonrelation.
– När vi växte upp fanns det inte riktigt plats för båda, så vi fick liksom slåss om den spotlighten. Men vi har ganska liknande känslor kring vad vi var med om som yngre, och det förenar oss. När jag var yngre kunde jag irritera mig på att hon var så lydig, oavsett om hon tyckte det var en bra regel eller inte så gjorde hon som mina föräldrar sa. Jag tyckte hon kunde ha banat vägen lite mer, som storasyrra. Men vi är väldigt olika personligheter.
I samtal med psykologer har Babben i efterhand förstått att hennes mamma hade narcissistiska personlighetsdrag, och möjligen även borderline.
– Eftersom mamma hade ett väldigt lynnigt humör har jag blivit väldigt bra på att känna av stämningen i ett rum, något som varit bra när jag stått på scen som skådespelare eller komiker. Jag kan parera situationer, jag hör och ser nyanser.
Blev en av Sveriges första ståuppkomiker
Vägen från bondgården till underhållningsbranschen i Stockholm var långt ifrån spikrak. Det var när hon kom i kontakt med en teatergrupp som hon fick upp ögonen för scenskolan, och på andra försöket blev hon antagen till den prestigefulla utbildningen i Stockholm. Kurserna i balett och stildans var inte favoriterna, men desto mer drivande var hon när det kom till insparksevenemang och studentspex.
– Jag bara tog på mig att göra saker, och tänkte ”Hur svårt kan det vara?”. Jag hade ingen bra självkänsla, men jag hade självförtroende. Fick jag en vision, då visste jag att jag klarade av det.
Kanske var det också den inställningen som tog henne från teaterjobb till standup-succé. Under 90-talet var Babben Larsson ett av landets största humornamn – men så småningom började det hektiska schemat ta ut sin rätt. Efter att ha arbetat konstant utan återhämtning under större delen av årtiondet gick hon in i väggen.
– Jag bara körde på tills det inte gick längre. Jag hade en trötthet som inte går att vila bort. Ingenting var roligt, allting var bara plikt. Jag tyckte synd om mig själv, vilket jag inte brukar göra.
Eftersom hon hade en liten dotter att försörja kunde Babben inte sluta jobba helt, men att byta fokus från standup till föreläsningar hjälpte henne att komma ur utbrändheten till slut.
– Vi har fått höra det här att vi måste jobba för att bli något, så vi jobbar ju ihjäl oss. Det är mycket i det tankesättet som ligger bakom hur vi tänker runt arbete och manifesterar vårt värde i hur mycket vi presterar.
Terapi är ett verktyg som komikern tagit hjälp av i olika former och under olika perioder av livet.
– Jag har gått i terapi till och från många år i mitt liv. Jag började redan när jag jobbade i Göteborg i början av 80-talet. Jag kände att jag var så korskopplad, att mina känslor inte var rakt kopplade – var jag ledsen blev jag arg och så vidare. Jag hade ju inte fått visa så mycket känslor hemma, så det där behövde jag reda ut, så att jag fick rakare vägar och tillgång till mina känslor.
Dottern Sofia, som i dag är vuxen, har också varit en stor motivator i Babbens självutveckling.
– Jag har tänkt ”Så där ska inte jag vara som mamma”. Det har Sofia faktiskt kommenterat när hon var yngre och lärde känna sin mormor. Hon har sagt att det är fantastiskt att du är en så bra mamma med tanke på hur din egen mamma var. Det är nog det finaste beröm jag fått som mamma. Hon såg hur jag medvetet hade ansträngt mig för att vara annorlunda och utveckla mig själv. Det var också en del av varför jag har gått till terapi – om jag skulle få barn ville jag inte sitta fast i gammal bitterhet eller kopiera rätt av hur min mamma var. Jag hittade min egen väg.
Träffade fästmannen på dejtingapp
När det är dags för lunchbeställning kollar Babben först att maten är glutenfri – nu för tiden äter hon både gluten- och sockerfritt, efter att i många år ha kämpat med ett matmissbruk och sockerberoende.
– Väldigt många av mina känslor ledde till mat. Maten har varit en tröst, en kamrat mot ensamhet och trötthet. I dag är maten mer näring, rätt upp och ner. Maten har haft en känslomässig funktion, men numera använder jag det inte på det sättet.
Att det sedan 2019 finns en sockerfri dag i den svenska kalendern är faktiskt bland annat Babbens förtjänst – ”finns det en kanelbullens dag kan det väl finnas den sockerfria dagen med, det är bra med lite motvikt” resonerar hon.
– Det är jättevanligt att sockerberoende hittar andra missbrukare. Jag ser det som ett väldigt friskhetstecken att min nuvarande kille inte har några missbruk. Jag hade inte sett honom tidigare när jag var sockermissbrukare, tror jag.
Nuvarande killen, eller fästmannen som han numera kan tituleras, träffade Babben 2019 på en dejtingsajt, och efter att ha träffats över en fika som gled över i lunch dröjde det inte länge innan de två var ett par.
– Han hade dejtat en hel del och kände direkt att det här var något annat. Det tog bara några veckor innan han sa ”Jag tar bort dejtingappen nu.”
Blev du stressad av det?
– Ja, det blev jag. ”Gud, han satsar på mig.” Men det var ju rätt. Jag hade haft långa förhållanden; jag hade 17 år med min man och 7 år i ett förhållande efter det, och sen hade jag varit singel i kanske 3 år. Han hade snarare haft ettårs-förhållanden. Han visste ju på ett annat sätt vad han letade efter, och var mer säker på sin sak.
Trots att de två är lyckligt förlovade har Bäst i test-programledaren valt att hålla fästmannen hemlig. På deras femårsdag visade hon för första gången upp hans ansikte på Instagram, men hans namn håller hon borta från sociala medier.
– Han är ihop med Barbro och inte med Babben. Det är inte han som har velat hålla sig hemlig, det är jag som vill värna mitt privatliv.
Paret har också valt att inte bo tillsammans, även efter förlovningen.
– Vad är inte bra med att vara särbo? Du slipper väldigt mycket anpassningar. Han är hantverkare och går upp fem–halv sex. Jag är ju konstnär som går och lägger mig klockan två. På helgerna drar vi lite i schemat från varsitt håll, för att vi ska få så mycket tid som möjligt, säger Babben, som mycket riktigt har mejlat undertecknad 01.47 natten före intervjun.
Brinner för välgörenhet
Ända sedan hon var den där obstinata ungen på bondgården i mitten av Gotland har Babben haft ett rättspatos och en vilja att hjälpa andra. I dag tar hennes engagemang sig många uttryck, hon föreläser inte bara om hälsofrågor utan är också ordförande för Stadsbrudskåren.
– Stadsbrudskåren är en liten men väldigt effektiv och aktiv hjälporganisation, alla vi som jobbar med det gör det helt ideellt, så allt går oavkortat till de som vi vill ge pengar. Vi har börjat gå mer mot mindre organisationer, där vi känner att våra pengar gör större skillnad.
Hon är långt ifrån den enda profilerade kvinnan som engagerar sig i Stadsbrudskåren, och till en början kände hon sig vilsen i organisationen.
– Plötsligt var jag på en lunch och kände mig som en katt bland hermelinerna. Där satt Christina Schollin, Meg Westergren och Marianne Bernadotte. Jag bara, vad gör jag här? Jag är en komiker från Gotland, säger hon och fortsätter:
– Det tog några år innan jag förstod min roll, vad jag kan bidra med. Jag är bra på idéer, så jag har kunnat komma med mycket idéer på hur vi ska få in pengar.
Babben, som pendlar mellan sitt hem i Stockholm och ett hus med trädgård utanför Enköping, brinner också för skogen och ör ambassadör för organisationen Vi-skogen.
– Jag har länge hållit på med cirkulärt tänkande. Jag lagar väldigt mycket mat från grunden, och jag återvinner alla mina förpackningar. Men jag är inte konsekvent – jag flyger, och jag har dieselbil. Men jag klimatkompenserar också, och planterar väldigt mycket träd. Jag brinner framförallt för träd, och att vi bevarar naturen. Alla skogar kan inte vara virkesåkrar, vi behöver ha naturskog där kretsloppet får vara naturligt.
Babbens 35 år i branschen gör sig inte bara påminda i hur hemmastadd hon är i Norra Brunns kök – det är tydligt att det här är långt ifrån hennes första magasinsfotografering. Hon vet precis hur hon vill sminkas för att trivas, och hjälper vant till vid fotograferingen för att det ska gå så snabbt och smidigt som möjligt. När fotografen förvånat konstaterar att vi ligger rätt i tidsschemat ler Babben och säger att ”man drar inte över när man jobbar med mig”.
Sedan några år tillbaka har hon gått i pension från just standup, då artrosen gör det för smärtsamt att stå på scen så mycket. I stället har Babben lagt sin tid och energi på andra projekt, och är full av planer inför framtiden.
– Jag vill jobba så länge det är kul. Och så länge jag får. Det är ju egentligen inte jag som bestämmer. Men jag börjar nog redan nu svänga åt andra saker som jag vill göra, som att skriva mer. Jag vill skriva böcker och kanske lite dramatik, jag har några idéer som jag vill utveckla.