Henrik Dorsin: ”Under ett halvår var jag helt borta”

Efter reklamen: Kändisarna avslöjar: Hen är kändast i min kontaktlista

Ett stenkast från Norra Bantorget i centrala Stockholm, insprängd mellan bostadshus och Calle Flygares teaterskola, ligger Scalateatern, en av stadens äldsta privatteatrar. Den anslutande restaurangen – med sina mörka träbord, en retrodoftande bar och rekvisita och gamla inramade foton på de tapetserade väggarna – är platsen för dagens intervju med en av teaterns ägare: Henrik Dorsin.

Efter att ha köpt teatern 2014 tillsammans med sin Grotesco-kollega och barndomsvän Mikael Lindgren, har Henrik Dorsin satt upp både enmansföreställning och Grotesco-show i de anrika teaterlokalerna. 2021 bestämde han sig för att blåsa liv i det lite omoderna showformatet ”revy”, och satte upp Scalarevyn med skådespelare som Johan Ulveson och Vanna Rosenberg. Föreställningen blev en publiksuccé, och trion kände snart att de ville arbeta ihop igen.

– Det var så det började, att vi sa ”ska vi inte göra någonting nytt tillsammans?” Det är lätt för er att säga, det är jag som ska skriva det, kände jag. Vi började prata om vad det ska vara, och jag sa att det skulle vara något enkelt. Bara vi tre och en liten orkester. Men det växte.

I september är trion tillbaka med Svenska revyn, en föreställning vars ämne Henrik beskriver som ”ett litet minfält”. För att få klart manuset har Henrik Dorsin tagit tillflykt till sitt lantställe den senaste veckan, och när han möter Femina över en kopp kaffe konstaterar han att han knappt pratat med en annan människa de senaste dagarna.

– Jag måste bara få lugn och ro. Jag måste kunna strunta i vad klockan är, och veta att jag kan titta på Euphoria i en halv dag för att jag har tid att skriva senare på natten.

Träffade Grotesco-vännerna på mellanstadiet

Sin barndom tillbringade Henrik Dorsin på den välbärgade Stockholms-ön Lidingö, men uppväxten såg inte ut på det sätt som många kanske ser framför sig när stadsdelen kommer på tal. Med en mamma som var handläggare på kommunen och en fastighetsförvaltare till pappa växte Henrik och brodern Mikael upp i ett höghusområde, medan många av skolkamraterna bodde i stora, dyra villor.

Att klasskillnaderna var tydliga är något Henrik har reflekterat mer över i vuxen ålder än han gjorde som barn. Han minns hur de välbärgade föräldrarna tog plats på ett självsäkert sätt som de från höghusområdena lät bli att göra.

Påverkades du av det?

– Ja, jag tror det, man har inte det där inbyggda ”här kommer jag, jag är viktig”. Jag kan fortfarande bära på den känslan. Nu för tiden kan jag stå för mina åsikter, men jag sitter inte bredbent och pekar med hela handen.

Från tidig ålder hade både Henrik och Mikael – som senare blev professionell fotbollsspelare – sina livsplaner tydligt utstakade framför sig.

– Vi var väldigt olika, men det var ju vi två. Det var mycket fotboll för hans del, men jag tog med honom i mina filmprojekt. Jag var bossen, jag är storebror på det sättet. Men han hade mycket mer självkänsla än vad jag hade då. Han var inte så orolig, och kunde ta hand om mig med andra, om någon var dum eller så. Han förstod att jag behövde lite stöd.

30 år av Vänner – här är seriens mest ikoniska ögonblick

Det var också under uppväxten på Lidingö som Henrik hittade barndomsvännerna Mikael Lindgren, Per Gavatin och Erik Wernqvist, som han senare skulle komma att bilda humorgruppen Grotesco tillsammans med. På mellanstadiet hade de dock olika inriktning på sitt filmskapande – medan Per, Erik och Mikael gjorde Dödligt vapen-inspirerade filmer under akronymen PEM Productions, döpte Henrik sitt till Banana Home Videos.

När han många år senare – efter en enmansshow på Mosebacke och en sväng i Parlamentet – fick frågan om att göra ett humorprogram till tv, så var det till sina gamla vänner på Lidingö han vände sig för hjälp. Resultatet blev den första säsongen av Grotesco, vars sketch Ett kilo mjöl nu har visats närmare en miljon gånger på Youtube.

Men att arbeta nära människor man känt sedan innan puberteten har sina utmaningar, och påverkar dynamiken även i vuxen ålder.

– Det kan vara ganska besvärligt, samtidigt som det är en trygghet på ett sätt. Man blir äldre, bildar familj och upptäcker saker om sig själv, men precis som med en klassåterträff så kan man falla tillbaka i gamla roller. Man märker att det ligger kvar surdegar som inte har att göra med det vi gör nu.

Henrik beskriver att det med den tredje säsongen av Grotesco och den efterföljande live-föreställningen blev som en ”murbräcka”, där karriärerna katapulterade för många i Grotesco-gänget, som Emma Molin och Per Andersson. Att det går så bra för medlemmarna gör det dock svårare att få till nya gemensamma projekt.

– Det blir svårt att samla gänget. Men man ser dem dyka upp överallt, och det var min tanke hela tiden att det skulle bli så, för jag kände att ”det här är fan bra folk”. Det är jag stolt över.

Så har Henrik Dorsin hållit kärleken vid liv

En av Grotesco-kollegorna är frun Hanna Dorsin, som Henrik haft vid sin sida i 22 års tid. Paret träffades på klassiska Stockholmskrogen Pelikan genom gemensamma vänner – ”Vi slängde käft, sen blev det som det blev” – och har i dag varit gifta sedan 2008. Henrik har inget magiskt recept för hur paret hållit ihop i så många år, men lyfter vikten av utrymme.

– Det går naturligtvis upp och ner. Jag tror att det har att göra med att vi har gett varandra space. Hon har sitt och jag har mitt. Sen har vi jävligt roligt tillsammans när vi hittar på saker. Vi har våra söner också som... Jag vet inte. Jag har tänkt ganska mycket på det där, men har svårt att formulera det. Man ser runt omkring sig hur folk skiljer sig, och man vet ju aldrig vad som händer oss heller, men jag tror det hjälper att vi har en tolerans mot varandra. Ett slags realism kring vad som är ett förhållande. Ibland är det bra, ibland är det dåligt. Men vi fyra i familjen har väldigt roligt tillsammans. Jag vill vara med dem.

Petra Marklund: ”Man ska ha respekt, men inte för mycket”

De andra två som utgör familjen Dorsin är parets tonårssöner Frank, 18, och Sigge, 14. Äldsta sonen Frank känner nog många igen både från Bonusfamiljen och andra roller, och även den yngre sonen har synts på vita duken i Göta kanal 4.

– Vi har inte drivit på det, det har bara varit en del av deras verklighet. Många av dem man ser på tv:n sitter sen hemma hos oss i soffan. Man träffar dem hela tiden.

Trots Franks ambitioner om att fortsätta verka som skådespelare även i vuxen ålder har pappa Henrik inga konkreta planer på att arbeta med honom.

– Vi har aldrig jobbat ihop. Det där får någon annan styra upp i så fall, jag känner att det inte är något jag ska skriva. Men det vore kul att göra någon slags Norén-pjäs när han blir ännu äldre, och få ut all skit.

Du och Hanna har ju jobbat ihop i Grotesco, hur fungerar det?

– Jag tycker inte det är helt okomplicerat. Jag är ganska kritisk mot mig själv, och kan känna att den kritiken droppar över på henne. Jag kan själv vara lite känslig för när man ser att det är familjekonstellationer som spelar mot varandra, som mamma och dotter, eller ett par. Det ska vara så jävla bra för att det ska gå.

Henrik Dorsins tunga utbrändhet

2018 började Henrik Dorsin känna att han skulle behöva vara lite ledig. Han hade i många år arbetat non stop – Grotesco, Solsidan, teaterföreställningar och filmer både avlöste och gick in i varandra. Men det är svårt att tacka nej till roliga jobb när man är frilansande skådespelare, och Henrik Dorsin fortsatte att leverera skratt i projekt efter projekt, trots känslan av att vara utarbetad.

Klipp till 2020, när coronapandemin lamslog hela världen. Precis som tusentals andra svenskar blev Henrik Dorsin ordentligt sjuk i det förrädiska viruset, och under två veckor hade han hög feber. Frun Hanna blev också väldigt sjuk under lång tid, och kämpade med sin hälsa.

Oron för sin hustru, framtiden och ekonomin, i kombination med efterverkningarna av sjukdomen och att han arbetat för mycket under för lång tid blev till slut för mycket. Henrik Dorsin kraschade in i den berömda väggen.

– Jag gick redan på knäna, och sen blev jag försvagad av covid. Det var ett halvår där jag var borta – jag glömde bort saker, och jag var jättetrött hela tiden. Jag var ledsen, men kunde inte få ut någon gråt. Jag var bara ledsen, förklarar han.

Henrik började ifrågasätta sitt val av karriär, och ville lämna underhållningsbranschen helt. I stället drömde han om att driva bar eller skivbörs, helst helt utan kunder.

Så småningom började det vända uppåt igen. På grund av pandemin kunde Dorsin för första gången på åratal få en längre paus från jobb, och med tiden märkte han hur energin och lusten långsamt kom tillbaka. Henrik bestämde sig då för att lägga om sitt liv, och inte jobba med mer än en sak i taget – ett beslut han i alla fall nästan kunnat hålla.

– Jag har inte hållit det jättestrikt, jag kan ta små roller medan jag spelar en föreställning, men då känner jag att jag blir seg i skallen. Jag har en mycket lägre tröskel nu, det går lite långsammare.

Gick du i terapi under den här perioden?

– Ja, det gjorde jag. Jag har känt mig utmattad förut, men den här gången bestämde jag mig för att ta det på allvar. Så jag gick till min husläkare och fick en kontakt på vårdcentralen. Det var toppen! Det har hjälpt mig enormt mycket.

Även efter att ha kommit ur sin utbrändhet har Henrik Dorsin fortsatt gå i terapi privat, om än mer sällan. När han ser tillbaka på den tunga perioden för några år sedan konstaterar han att det kom något bra ur det.

– Jag är lite segare, men jag tycker att jag blivit en bättre människa. Jag är bättre på att vara tydlig med vad jag känner, och känner mig mer trygg med vad jag vill. Jag har ett annat självförtroende.

Framtidsplanerna med Solsidan

I linje med sin nya livsfilosofi ska Henrik Dorsin fokusera på att spela Svenska revyn under hösten, och efter det väntar inspelningar av de två sista säsongerna av Solsidan. Efter att ha råkat berätta för mycket om seriens inspelningsplaner tidigare vågar han dock inte säga mer än så.

– Jag sätter alltid foten i munnen med Solsidan, skrattar han.

Sonens relation till Ingvar Oldsberg – ändringen som vuxen

Trots att han är en av Sveriges främsta humorskådespelare var det många som reagerade när Henrik Dorsin dök upp i en av de mer framträdande rollerna i Ruben Östlunds hyllade film Triangle of Sadness. Dorsin följde med till både filmfestivalen i Cannes och Oscarsgalan där filmen uppmärksammades, men har inga planer på en Hollywoodkarriär.

Har du fått några internationella erbjudanden efter Triangle of Sadness?

– Nej, det har jag inte fått. Inte ens i Norge. Men i Sverige har jag fått mer rena skådespelarroller. Det tycker jag är jävligt kul och skönt att göra.

Efter reklamen: Julvärdar genom tiderna – från 1959 till 2022