Så gick det för svenskarna som blev fast utomlands under corona

Efter reklamen: Tobias Cederberg om livet i London under coronapandemin

Moa Lindgren, 27, hade tidigare gjort praktik på svenska ambassaden i Kampala och var tillbaka i Uganda för att starta upp ett företag, när pandemin bröt ut på allvar under förra årets första månader.

Samtidigt som alla barer, biografer, marknader och kollektivtrafiken släckte ned, gick presidenten ut och meddelande att gränserna var stängda.

Corona tömde butikshyllorna i Uganda

När Femina pratade med Moa Lindgren den 25 mars 2020 var läget oroligt.

Hon beskrev hur hon som vit fick ropat ”coronavirus” efter sig på gatorna och att hon bara gick ut för att handla mat i butiken där konservhyllorna var tomma.
Hon kunde inte beställa nytt visum eftersom visumkontoret också hade stängt.

”Det som är jobbigt är att inte veta om jag kommer att behöva packa på en timme och dra. Vad jag gör då?”, frågade sig Moa Lindgren som dessutom var orolig över att det skulle blossa upp våldsamheter i landet i pandemins spår.

När vi pratar i december, nästan nio månader senare, är Moa tillbaka i Sverige.
Hon berättar att det gick fort när det väl hände.

– I början av april skickade ambassaden ut ett mejl om att de skulle försöka ordna en chartrad flight till Sverige, men det gavs inga löften om att det skulle funka. Så det blev några veckor av totalt ovisshet, säger Moa Lindgren.

– Till slut med kort varsel fick jag veta att vi svenskar skulle ha första tjing och att resten av biljetterna skulle säljas till andra som ville eller behövde ta sig ut ur landet.

Moa Lindgren landade i Sverige den 18 april och bor i dag i Stockholm där hon jobbar och pluggar EU-kunskap. Drömmen om att bygga upp en företagsverksamhet i Östafrika, är satt på paus.

– När jag gick på bussen i Kampala tänkte jag att jag skulle tillbaka efter sommaren, men det blev för tufft mentalt. Jag känner mig trygg och glad just nu över att vara i Sverige. Jag har kontakt med mina vänner i Uganda där covid-läget försämrades under sommaren, bland annat för att man lättade på restriktionerna. Snart är det ett val i landet också vilket också är en ökad risk. Det är uppror titt som tätt och då är det ingen social distansering som gäller, avslutar Moa Lindgren.

Fick utegångsförbud i Goa

Susanne Skoglöf, 59, från Sala hade varje vinter de senaste 20 åren bott sex månader i Goa i Indien, men den vistelse hon fick uppleva förra året liknade inget annat.

Trots att Indien initialt hade låga tal av smittade i corona, gick landet snabbt ner i total lock down.

Susanne som är synskadad vittnade om hur man inte fick vara på balkongen ens och hur hårdhänta vakter patrullerade längs stränderna och husen i Goa för att se att ingen bröt mot utegångsförbudet:

”I dag var första dagen vi fick gå ut och handla, mellan sju och elva på förmiddagen. Min partner åkte till marknaden för att köpa bröd, ägg och frukt men väl där var helt kaotiskt så han fick ta det han skulle och dra därifrån snabbt. Folk trängde sig och var som galna”.

Hennes flyg den 22 mars ställdes in och hon visste i flera veckor inte hur eller om hon skulle komma till Sverige, vilket oroade henne. Mest för att hennes föräldrar hemma i Sala befann sig i en utsatt position, med pappan som drabbats av en stroke och mamman som inte fick hälsa på med tanke på restriktionerna.

– Jag fick åka hem den 27 april. UD hjälpte oss, berättar Susanne Skoglöf nu nästan ett år senare.

– Vi fick åka buss till Bombay och blev stoppade säkert 20 gånger av polisen som kollade våra hälsodeklarationer. I Bombay möttes vi av en totalt tom flygplats och blev feber-testade innan vi fick gå ombord.

”Åt pannkaka i en månad”

Biljetten hem som hon fick betala själv för, landade till slut på närmare 18 000, mot de 4 000 hon redan hade betalt för sin ursprungsresa.

Men just då, medger hon, var det en lättnad att kunna lämna Indien.
– Jag hade inte klarat mig i Goa om jag hade varit ensam. Det blev inte lättare att få tag i förnödenheter, jag tror att jag åt pannkaka i en månad, säger Susanne Skoglöf och berättar att isoleringen fortsatte hemma i Sverige.

Bortsett från ett fåtal vänner har hon bara träffat och umgåtts med sin mamma under hela året. Hennes far som fortfarande är på servicehem fick hon möta några gånger utomhus under sommaren.

Dessutom blev det här den första vintern på 21 år som hon inte kunde åka till sitt hus i Goa, där hon också har en stor del av familjen.

– Jag har min sambo och mina barnbarn där och var helt säker på att det skulle lätta och att jag skulle kunna åka till jul i alla fall. Det känns väldigt konstigt att det inte blev så. När vaccinet kommer åker jag direkt. Jag har satt ett mål om att kunna fira min 60-årsdag i Indien i februari.

New York blev epicentrum för covid-19

Bilderna som kom från USA visade ett spöklikt Manhattan.

Jojo Stenström, 55, som bott i New York sedan 1989, guidade runt i sina kvarter i Upper East; skönhetssalongerna som fått stänga, tunnelbanan som sanerades och dinern som var öppen men bara för avhämtning.

”Men det som är mest påfallande är tystnaden. Jag vaknar på natten för att det är så tyst och undrar vad jag är. I natt kunde jag för första gången höra hur det knäppte i trägolvet”, berättade Jojo Stenström.

Då i mars när pandemin briserade hade hon hämtat hem sin dotter från collage och avslutat sin andra vecka med hemmakontor.

I december när vi pratar igen närmar sig antalet döda i corona i USA 300 000.

– Tänk om man hade vetat då hur det skulle bli. Jag förstod ganska snabbt när New York gick ner i lock down att det skulle handla om månader i karantän, men jag var länge inställd på att jag skulle kunna åka till Sverige i augusti, säger Jojo Stenström.

Trötta på corona i New York

När 2020 närmar sig slutet är läget mest kritiskt i staterna i Mid-America. I New York har gatorna och affärerna börjat öppnat upp - men med fortsatta restriktioner.

Max 25 procents beläggning är tillåtet på krogarna och alla har munskydd.

– Den som går utan blir lynchad, säger Jojo Stenström.

Samtidigt upplever hon att New York-borna har börjat drabbas av "covid fatigue", utmattning av pandemin.

Hon också.

Beskedet hon har fått från sin arbetsgivare Barnes & Nobles är att det är hemmajobb fram till mars, till att börja med.

– Det som är lite jobbigt är att båda mina syskon i Sverige har fått barn under året och jag har inte fått träffa dem än. Men jag får sikta på augusti 2021 i stället, säger Jojo Stenström.

Läs mer:

Svenskarnas vittnesmål om corona i världen: ”Apokalyptiskt ”

Långstidssjuka Karins skakande corona-dagbok: ”Nu dör jag”

Listan: Här är 29 bra saker som faktiskt hände under skitåret 2020