Sissela Kyle: ”När mamma dog kände jag att jag hade gjort allt”

Sissela Kyle kisar mot solen bakom sina solglasögon. När Femina träffar den folkkära skådespelaren är det en av de sista sommardagarna i Stockholm, och kaffet smakar extra gott på Moderna museets terrass. Sissela Kyle har en intensiv höst framför sig – åtta år efter mamma Gunhild Kyles bortgång tar komikern sin enmansföreställning Min föreställning om mamma på turné genom Sverige.

– Jag är oerhört nöjd med titeln. Om man går på föreställningen och tänker ”Gud, vad hon pratar om sin mamma”, så tänker jag – ja, vilken föreställning gick du på då? Det är tydligt. Det handlar också om min föreställning om henne, jag kan ju inte utge mig för att berätta hennes liv.

Sissela beskriver sin mamma som en kvinna av sin tid, vars frigörelseprocess utvecklades parallellt med den svenska kvinnorörelsen – Gunhild Kyle påbörjade sin forskarkarriär samtidigt som hon hade fullt ansvar för hem och barn. Efter att under många år ha forskat inom idéhistoria på Göteborgs universitet blev Gunhild den första professorn i kvinnohistoria när ämnet bildades 1984.

– Jag tror inte alls att hon sökte en akademisk karriär. Men hon var ju oerhört glad över att det ämne som hon hade ägnat så mycket energi åt fick den statushöjningen det naturligtvis innebar. På den tiden var det företrädesvis manliga professorer, och en manlig värld. Man gjorde inte vågen åt att hon kom dit. Så hon fick väldigt tuffa år där.

Gunhild Kyle hade dock skinn på näsan – Sissela konstaterar att hon fortfarande saknar hennes ironiska kommentarer och vassa blick på omvärlden.

– Hon var ingen muntergök någonstans, men väldigt rolig. Det finns ju liksom en missuppfattning om att roliga människor skulle vara glada. De roligaste har ofta mörkret i sig, och det hade verkligen hon.

Har du fått din humor från henne?

– Ja, det skulle jag nog tro. Hon hade alltid någon ironisk kommentar, eller en kvick vändning. Däremot har jag på tack och lov inte ärvt hennes depressiva sida. Jag kan nog ha mitt mörker, men hon kämpade med depression.

Neneh Cherry: ”Jag började dricka vodka redan på morgonen”

Efter att ha avslutat sin akademiska karriär flyttade Gunhild upp till Stockholm i mitten av 90-talet, och bosatte sig i samma hus som sin dotter. Sissela Kyle hade då precis gått igenom en skilsmässa, och var ensamstående med två barn på sex och tio år.

– Hon hjälpte mig oförklarligt mycket. Jag skilde mig och var ensamstående med barnen rätt mycket, men spelade också teater, repeterade och filmade – jag höll på hela tiden. Då hjälpte hon mig enormt, det var som att hon var en ensamstående mormor. Mina barn har henne att tacka för så mycket. Sen när hon blev gammal kunde jag hjälpa henne i stället. Och det gjorde jag gärna.

Hjälpte mamman ända till slutet

Min föreställning om mamma är en historia om Gunhild Kyle och svensk kvinnohistoria, men också om åldrande. Gunhild, som alltid hade varit självständig med hög integritet, fick med åldern allt sämre syn, och trots att hon var klar i huvudet in i det sista behövde hon på slutet förlita sig på vård och hjälp – inte minst från dottern Sissela.

– Ibland sa hon ”jag tänker att du är min mamma”. Jag skötte kontakten med vården, tog ansvar för henne och förde hennes talan. Det var självklart för mig.

Sitt sista år i livet tillbringade Gunhild på hem, men fram tills dess bodde hon kvar i samma hus som dottern, vilket gjorde det lättare för Sissela Kyle att hjälpa sin mamma. Varje dag gick hon förbi och kollade att mamman mådde bra, och hade kontakt med hemtjänsten när det behövdes.

– När pappa blev dålig bodde han i Kungsbacka, det var jättejobbigt. Jag åkte ner var sjätte vecka och det var jättemycket, säger Sissela och fortsätter:

– Nu var det ju så lätt, man tog bort alla trösklar. Det var ett privilegium, när hon dog sen så kunde jag känna att jag hade gjort vad jag kunnat. Jag hjälpte henne fan in i kaklet. Det känns jättebra.

Sissela Kyle konstaterar sakligt att hennes mammas bortgång inte var en tragedi – hon hade levt 94 rika år, och var redo att gå vidare. När Sisselas pappa Per Gunnar Kyles död sammanföll med dotterns 50-årsdag utlöste det däremot en ålderskris. Skådespelaren var mitt uppe i att spela en av rollerna i klassiska Singin' in the rain på Oscarsteatern i Stockholm när det plötsligt slog henne att hon också kommer dö en dag.

– Jag kände ”gud vad länge jag levt – vad fruktansvärt gammal jag är”. Det var som att jag aldrig tidigare tänkt att jag ska dö, det hade inte varit något som angick mig.

Sissela kände sig låst. När musikalen skulle ut på turné valde hon att lämna bort sin roll till en annan skådespelare, och låta sin karriär ta en ny vändning. Medan det i dag är vanligt med enmansföreställningar för komiker och skådespelare, så såg klimatet annorlunda ut för 17 år sedan – och föreställningen Dina dagar är räknade hade kanske aldrig blivit till utan medskaparen Calle Norléns hjälp.

– Han och jag skrev den tillsammans. Och det var väldigt mycket tack vare honom som jag gjorde det. Jag skulle aldrig haft självförtroende nog att tänka att jag skulle göra en egen föreställning, det var inte alls lika vanligt då. För mig var det ett jättesteg.

Henrik Dorsin: ”Under ett halvår var jag helt borta”

Singing in the rain förblir den sista rollen Sissela gjorde i en stor teaterproduktion – numera lägger hon mer tid på regi utöver sina egna föreställningar, och mellan 2014 och 2019 var hon också teaterchef för Parkteatern.

Sina 67 år till trots har Sissela Kyle framtiden fullproppad med projekt. Efter turnén med Min föreställning om mamma väntar en annan föreställning som Sissela ska regissera på Stadsteatern, följt av ett annat projekt i Malmö.

– Jag är ju också pensionär. Så jag kan verkligen välja vad jag vill göra. Jag är en arbetande pensionär, men jag som har frilansat i hela mitt liv tycker det känns jättelyxigt att få pension varje månad, det är jag inte alls van vid. Sen har man väl ingen jättepension, men ändå, för mig är det lysande.

Spelade roller utan namn

– Ska jag ha de silvriga byxorna? Jag tog med den här skjortan också. Och jag kanske måste byta skor...

Skådespelaren resonerar mellan de olika klädesplaggen hon tagit med sig till fotograferingen, och ber om smakråd. Lunch-gazpachon äts försiktigt för att inte fläcka ner den vita skjortan hon till slut bestämt sig för.

Sissela Kyle tog examen från Scenskolan 1981, och har sedan dess varit ständigt närvarande inom svensk underhållning, i många olika former. Under sin över 40 år långa karriär har hon både varit komiker i Parlamentet, gjort roller i barnprogram som Kenny Starfighter, uppträtt på alla de stora teaterscenerna och kämpat för kvinnlig rösträtt i Fröken Frimans krig.

Hur har det varit att åldras i skådespelarbranschen?

– Jag har varit lyckligt lottad. Men jag hjälps också av att jag gjorde valet att slå in på en ny bana vid 50 och börja regissera, jag har fått en ny inriktning. Jag har heller aldrig varit så där underbart söt och vacker, då kan det nog vara svårt att åldras. Jag har ju varit rolig, och det är jag fortfarande.

– Sedan har ju tiden förändrats, det finns fler roller för kvinnor än det fanns förr. Tidigare kunde man ju utan problem göra en serie i princip bara med män, och var några kvinnor med så hade de kanske inte ens namn. Det är ju rätt sjukt. Då kunde jag säga att ”det vore ju roligt att heta något. Det är ju rätt vanligt att man gör det.”

Redan tidigt i karriären började Sissela utmana könsstereotyperna och diplomatiskt pålysa när hennes rollfigurer bara fanns till för att bära fram männens skämt.

– Jag kommer ihåg att jag jobbade med en kille som var jätteschyst, men han kunde inte se de här könsrollerna. Då sa jag att vi kan väl prova att byta roller, och när vi gjorde det kände han genast ”nej, men snälla, vad är det för fel på den där killen?”. Då såg han det, säger hon och fortsätter:

– Jag har faktiskt mycket positiva erfarenheter av att säga till. Jag har varit ganska drivande.

Mammans feminism och djupa kunskap inom kvinnohistoria är något som färgat Sissela Kyle sedan hon var liten.

– Jag har haft de ögonen sedan jag var barn. Det har varit så självklart för mig. Jag fick med mig att jag inte ska stoppas av att jag är kvinna, utan köra på. Jag har nog haft rätt bra självförtroende.

Blev sambo efter 16 år

Senast Femina intervjuade Sissela Kyle 2019 berättade hon om sitt särboskap med kärleken Per Naroskin, psykolog och radioprofil. Paret hade då varit tillsammans i 14 år, men trivdes med att ha varsin lägenhet. Det ställdes dock på ända under coronapandemin. 2021 blev Sissela Kyle så sjuk i covid-19 att hon tvingades ligga på sjukhus i två veckor, och efter det ändrade paret sin inställning till att bo ihop.

– Vi kände oss ju för i 16 år. Så det känns riktigt bra, ler Sissela.

Sissela och Per valde att lämna sina gamla lägenheter och flytta ihop i ett nytt gemensamt hem.

– Vi flyttade så vi bor rätt stort, men jag rensade mycket. Det är så underbart, jag älskar det. Och hur bra är återvinningen? Jag skulle vilja jobba där. Det är verkligen en befrielse. Jag älskar också att radera saker på datorn.

Petra Marklund: ”Man ska ha respekt, men inte för mycket”

Sissela och Per träffades för första gången när de båda jobbade med radioprogrammet Spanarna. När de två senare hamnade bredvid varandra på en fest började kärleken långsamt blomma.

Kändes det självklart från början?

– Nej, det kan jag inte säga. Men det blev så i alla fall. Och det är jag så evinnerligt glad för. Vi har ett ständigt pågående samtal och inspirerar varandra.

I dag har barnen som Gunhild Kyle hjälpte till att uppfostra blivit vuxna, och Sissela vill precis som sin mamma vara en närvarande mormor till sina barnbarn, som nu är sex respektive ett år gamla.

– Jag har älskat att ha barn, jag tycker det är så kul att vara med barn. Nu när jag är mormor är det också så roligt, det är vitaliserande att vara med barn.

Sissela skrattar när hon berättar om hur hon försöker hänga med i barnbarnens framtåg.

– Jag kan häpna över att människosläktet har överlevt. Ettåringen går som en jävla maskin – som en sån där automatisk gräsklippare – och utsätter sig själv konstant för livsfara, säger hon, och härmar hur hon springer efter barnbarnet.

– Och sexåringen är så rolig och intressant och reflekterande. Det har varit fantastiskt att få höra hennes erövringar av världen.

Efter Feminas fotografering packar Sissela Kyle ihop sina ägodelar och gör sig redo för nästa möte på agendan – hon ska till Stadsteatern för att diskutera marknadsföringen kring nästa års projekt.

– Jag tänker att jag ska jobba lite lagom mycket, det tenderar att bli ganska mycket. Jag vill också vara med mina barnbarn, när jag var småbarnsmamma hade jag ju alltid annat som jag skulle göra. Nu har jag kunnat vara här och nu.

Efter reklamen: 5 saker du vill veta om Sissela Kyle