Victoria Skoglund i stor intervju om livets toppar och dalar

Efter reklamen: Kändisarna svarar: Det här är det bästa med att åldras

Victoria Skoglund var ingen bra chef 1997, när hon tog över Zetas trädgård efter sina föräldrar. Hon hade ambitionerna och hon hade storslagna planer. Men hon hade inga riktiga förebilder.

– Nej, jag var skolad in i den traditionella chefs­rollen, där en chef var någon som bestämde, i stället för att leda, säger Victoria och dukar fram egengjord pesto, hembakat bröd och småkakor på det långa rustika träbordet i växthuset. Hon har sällskap av hunden Tim, en pugotto som hon ärvt från sin son.

Tim, som är en charmerande varelse, ska ignoreras och inte klappas. Åtminstone inte än. Han håller nämligen på att tränas för att lugna ner sig när det kommer gäster. Men hans lurviga lilla uppenbarelse gör det svårt.

Det är en av försommarens mest nyckfulla kvällar. Vädret har ännu inte bestämt sig för om det ska bli en hejdundrande åskskur eller om det ska bli ytterligare en vacker och stillsam kväll.

Med tanke på fotograferingen som lite senare ska äga rum i Victorias och sambon Johan Petersens trädgård på sjötomten utanför Stockholm är det minst sagt lite spännande.

Spelade en roll

Victoria tänder några stearinljus och häller upp kaffe. Slår sig ner för att fortsätta sin berättelse. För då, 1997, mådde hon inget vidare. Det skavde. Hon jonglerade två nya roller, dels den som småbarns­mamma till två grabbar, dels den som ny chef på föräldrarnas livsverk, Zetas trädgård.

Det var som om hon spelade en roll hon inte trivdes i. Själv säger hon att hon var en usel chef som både hade kontrollbehov och detaljstyrde.

Jenny Strömstedts hyllning till Victoria Skoglund

– Samtidigt ville jag vara snäll och saknade för­mågan att delegera. Jag ville vara kompis med med­arbetarna och jag hade ett behov av att vara omtyckt.

Lägg till en stark känsla av att behöva prestera, att visa att hon verkligen kunde leverera och kraschen var ett faktum.

Victoria gick in i väggen. Fick tips om KBT-terapi för människor som har en ledarroll, hittade ett sätt att leda som passar henne – och kom tillbaka.

– I dag har jag inte längre ett lika stort behov av att vara omtyckt. Ledarskapet har fått en annan dimension.

Det kan hon, åtminstone delvis, tacka sin mentor för, en 87-årig man som hon diskuterar affärsutveckling med och som hon kan använda som bollplank.

– Han har betytt väldigt mycket för mig i min entreprenörsroll och han och hans fru har under årens lopp blivit nära vänner till familjen. Han är pepp, och har man någon som tror på en, då blir man ju oövervinnerlig, kommenterar Victoria.

I dag är hon själv mentor till kvinnliga företagare, och beskriver det som att hon brinner för entreprenörsskap.

– Min pappa var affärsman, och det är jag också. Jag tycker om att tjäna pengar, även om trädgård är min passion.

Att hon har företagandet i sig är uppenbart. Som trädgårdsmästare har Victoria blivit ett välkänt ansikte som regelbundet syns i både tv och tidningar. Hon har kommit ut med flera böcker och gör dessutom podden Röda vita rosen med vännen och vapendragaren Jenny Strömstedt. I skrivande stund har hon 264 000 följare på sitt Instagramkonto som hon uppdaterar regelbundet.

– Mina följare är också mina kunder och tack vare mitt Instagram kommer jag nära dem och får en känsla av vad man vill ha och saknar, konstaterar Victoria.

Yvonne Ryding blev Miss Universum – då förändrades allt

Trädgården är hennes passion

Hon trivs med tillvaron. Under högsäsong har hon 50 anställda, och till Zetas kommer långväga kunder som gör besöket till en dagsutflykt. Även om Victoria för några år sedan köpte ut sin exman och därmed också tog över som vd, har hon nu anställt en person som gör att hon själv kan kliva ner på golvet i större utsträckning.

Som sagt. Trädgård är hennes passion.

Det är egentligen bara att se sig omkring, både i det hemtrevliga växthuset vi sitter i, och blicka ut över trädgården, som sträcker sig ända ner till sjön. Ett hundratal meter från bryggan skymtar en liten kobbe, där tärnorna för tillfället utövar en kamp med en skräckinjagande uggla av plast, tänkt att skrämma bort dem.

– Synd att det inte är mörkt. Johan har nämligen installerat belysning på kobben, och det är lite av en stolthet som vi gärna visar våra gäster, säger Victoria med allvarlig min och spricker sedan upp i ett leende.

Tärnorna till trots är trädgården en harmonisk upplevelse. Här glömmer Victoria både tid och rum, och det är också därför hon inte kan jobba hemma.

– Exakt så är det. Om jag någon dag ska jobba hem­ifrån kan jag inte hålla mig ifrån trädgården. Jag kan gå ut ett litet ärende, och plötsligt inser jag att jag hållit på att rensa i flera timmar, i stället för att ägna mig åt det administrativa, säger Victoria.

Hennes trick för den där harmoniska trädgården, säger hon, är att hålla sig till en färgskala. Ett nybörjarfel som många nyfrälsta trädgårdsentusiaster gör är att gå all in och plantera blommor och växter i alla regnbågens färger. Resultatet av hennes strategi är en sammanhållen och vilsam trädgård.

Men det är självklart inte allt. En trädgård kräver många timmars arbete, gärna varje dag. Det vore lögn att påstå något annat.

– Jag är i trädgården varje dag. Och jag är ärlig med att jag har en person som hjälper mig två dagar i månaden. Hon bor här under sommaren när vi är på lantstället på Öland, annars skulle inte trädgården se ut så här. För åker man bort en vecka, då syns det direkt, säger Victoria.

Nere vid strandkanten står flera stora odlingslådor. De senaste åren har Victoria gett sig i kast med att även odla ätliga grödor, och här samsas kryddväxter och sallad med ståtliga dahlior och … stympad krasse.

– Alltså, krassen var fantastisk fram till i natt. För i natt har rådjuren hittat hit, trampat runt i lådorna och ätit upp varenda blomma, säger Victoria, och rycker lite på axlarna.

Död ingår nämligen i yrket som trädgårdsmästare, och hon tar varje säsong död på mängder av plantor. Det är många gånger trial and error som gäller, det finns inte alltid något facit för trädgårdsmästare, ibland får man helt enkelt pröva sig fram.

Men mest handlar yrket naturligtvis om liv. Att väcka liv i små frön och få dem att frodas och utvecklas till knubbiga små plantor eller, som med dahliorna som är på väg upp, ståtliga skönheter.

Och liv har hon sysslat med så länge hon kan minnas. För även om hon bokstavligen talat växte upp i Zetas trädgård, och tillbringade mer eller mindre hela sin barndom i växthusen när föräldrarna jobbade, siktade hon själv på barnmorskeyrket.

Faktum är att hon hann jobba flera somrar och åtminstone ett par år som undersköterska innan hon växlade om till trädgårdsmästare.

– Jag har alltid älskat att jobba i jorden, och även om jag utbildade mig till undersköterska med sikte på barnmorska, har jag alltid varit intresserad av företagsekonomi. Jag förstår mig på hur man gör affärer och jag förstår mig på marknadsföring, säger Victoria, och drar på sig en stickad kofta.

Åsa Gessle om passionen för design – och sorgen efter Marie Fredriksson

Engagerad i Äldrekontakt

De här somrarna innan hon klev på Zetas på allvar jobbade hon inom äldrevården. Victoria har alltid haft ett särskilt förhållande till äldre människor och en av de viktigaste personerna i hennes liv var hennes farmor, som hon tillbringade mycket tid med som liten.

I dag är hon engagerad och sitter i styrelsen i Äldre­kontakten, en ideell organisation för att motverka ensamhet bland äldre.

– Ensamhet är dödligt och det finns många äldre som är ensamma. Tack vare volontärerna på Äldrekontakten får äldre människor i hela Sverige möjlighet att komma ut, träffa andra och umgås, säger Victoria och berättar om träffarna som har hållits här i växthuset.

För egen del har hon inga problem med att åldras. Tvärtom. Med ökad ålder kommer också en ökad självkänsla och trygghet.

– Det enda som är jobbigt är att jag börjat tappa muskler. Jag bär mycket i jobbet och nu är det uppenbart att jag inte är lika stark längre.

Victoria tystnar en stund. Kastar sig sedan in i en utläggning om hur hon, när hon blivit sminkad inför dagens fotografering, i det närmaste chockade sina medarbetare på Zetas. De, som är vana vid att se henne i slarvigt uppsatt hår, arbetsbyxor och tjocktröja, kände knappt igen henne. Hon skrattar till.

– Att tappa muskler besvärar mig. Jag har alltid varit muskulös. Nu är jag bara liten och späd. Och sedan märker jag av den här hjärndimman. Jag glömmer till exempel namn, särskilt när jag är stressad. Det är jobbigt.

Som egenföretagare har hon ofta mycket på agendan och den där balansen kan vara svår att uppnå. Nu har Victoria lärt sig att känna igen signalerna, och då försöker hon dra sig undan i trädgården några timmar. Det är här, i lugnet, med händerna i jorden och bland de surrande bina från kuporna i backen, som hon hittar lugnet.

– Jag tror att jag har en ganska karg personlighet. Jag är ingen ångestperson och vet inte vad depression är. Jag biter ihop, sätter mig i båten och fortsätter att ro. Jag är nog inte den reflekterande typen, konstaterar Victoria.

Till skillnad från Victorias exman jobbar hennes livskamrat Johan inte i branschen. Han är poolsvetsare och de två träffades genom gemensamma vänner när Victoria var nyskild.

Nyskild, men inte redo för ett nytt förhållande.

– Jag var så ledsen över skilsmässan. Det var en stor sorg och min största livskris. Men Johan hade tålamod, och han var redo.

I dag har de varit ett par i 13 år och även om Johan inte har några egna barn har han kommit nära Victorias två vuxna söner.

Tryggheten och lugnet hittar hon också i klanen av kloka och driftiga kvinnor som hon har omkring sig. Många av dem har hon umgåtts med sedan barnsben. Andra, som till exempel Jenny Strömstedt, är nytillkomna vänner.

På frågan om det är något särskilt med kvinnlig vänskap tystnar hon en liten stund för att sedan svara att hon tror att den är mer äkta, innerlig och prestigelös.

– Sedan har jag ju min fantastiska mamma förstås! Jag ringer henne varje dag, och hon, om någon, är min förebild. Stark, självständig och smart.

Catarina skapade sin egen drömträdgård – avslöjar knepen!

5 tips för en ­harmonisk ­trädgård

• Gör upp en plan för din trädgård innan du sätter i gång. Annars riskerar du att spontanhandla och på så sätt göra felköp.

• Välj det du tycker är fint, utan att tänka på trender. Det är du som ska trivas med din ­trädgård.

• Håll dig till en sammanhållen färgskala. Det är lätt att i rena euforin gå all in och köpa fröer och växter i alla möjliga färger. Själv håller jag min trädgård till vitt, silver, blått och utrops­tecken i rött.

• Tänk gärna i form av kontraster, både när det handlar om höjd på växterna och bladverk.

• En trädgård kräver tid och hårt arbete och en vacker trädgård kommer inte av sig själv. Under säsong tillbringar jag flera timmar efter jobbet varje dag i träd­gården.
• Victoria Skoglunds favoritväxter för en vacker trädgård
• • Perukbuske ’Grace’ ger en fin rödbladig kontrast till övriga växter.
• • Klotklippt havtorn ’Hikul’ och liguster skapar struktur och ­harmoni med sina runda former.
• • Koreansk plymspirea är en skir lågväxande perenn som är ­utomordentligt fin i den skuggigare delen med gräddvita ­plymer som älskas av mina bin.
• • Stenkyndel fyller ut rabatter med mintdoftande blommor och ­bjuder skönhet hela sommaren.
• Favort­blommorna
• Luktärten ’Prince of Orange’. Färgen är fantastisk och underbar att blanda i buketter.
• Trebladsspira för dess skirhet och långa blomning.
• Krasse ’Purple Emperor’ för ­växtkraften, färgen och att den är ätbar.