Olga Persson: ”Därför hedrar vi mördade kvinnor med ett tyst luciatåg”

Det är inte något traditionellt luciafirande som fyller denna centrala plats i huvudstaden den 13 december. Det är en manifestation, en tyst protest mot mäns dödliga våld mot kvinnor.

Vi på Unizon kräver att inte en enda kvinna till ska drabbas!

Vi är många som är trötta. Arga. Frustrerade. Hur kommer det sig att våldet inte minskar i världens minst ojämställda land? Varför går det inte framåt? Vad behöver hända för att alla ska göra sitt absolut yttersta för att kvinnor och flickor ska få leva?

Det handlar om verkliga kvinnor. Det handlar om Tova, Carine, Somayyeh och Tally.

Tova, som skulle gå på studentbal i en ny fin klänning, åka utomlands, bli kär, starta familj, arbeta och leva sitt liv. Carine och Saga som snart skulle föda efterlängtade barn. Den nyblivna mamman Somayyeh som hittades död på havsbotten. Mormor Tally som älskade friheten när hon åkte motorcykel.

Det handlar om döttrar, mammor, mormödrar. Det handlar om verkliga människor, om dig och mig.

Hur många kvinnor som mördats hittills i år vet vi inte med säkerhet, trots att året snart är slut. Det finns nämligen ingen myndighet som har till uppgift att räkna de morden, på samma sätt som misstänkta skjutningar följs med löpande statistik via regeringsuppdrag.

Ett tydligt exempel på samhällets prioriteringar.

Men vi vet att det dödliga våldet bara är toppen av ett isberg. I Eurostats färska rapport uppger 52 procent av kvinnorna i Sverige att de utsatts för våld, hot om våld eller sexuellt våld. Alltså hälften av landets alla kvinnor. Och mörkertalet är enormt.

Det borde leda till ramaskri och handlingskraft. Till politisk action. Till att vi alla ställer oss upp och säger nej – vi vill inte ha det så här.

För det är min absoluta övertygelse att de allra flesta vill att kvinnor och flickor ska få leva. Och det är min absoluta övertygelse att kvinnors liv kan räddas om alla gör vad de ska för att förhindra och bekämpa de här fruktansvärda brotten. Kvinnor måste skyddas, ansvariga myndigheter måste samverka med varandra och samhället måste hålla förövare ansvariga. Annars kommer kvinnors liv inte kunna räddas.

Unizon samlar merparten av landets kvinnojourer och vi möter våldet varje dag. Våra krav borde egentligen vara helt självklara i en demokrati och en rättsstat där även kvinnors trygghet ska kunna garanteras. Unizon har tre krav:

• Krisråd mot mäns våld mot kvinnor. Sedan 2023 finns regeringens råd mot organiserad brottslighet. Vi kräver ett likadant samordnade råd med återrapporteringskrav för mäns grova brottslighet mot kvinnor.
• Skydda kvinnors liv till varje pris. Kvinnor måste få stöd och skyddat boende, något som få kvinnor beviljas i dag. Unizon kräver en placeringspeng och att polisen också ska kunna placera på kvinnojourer.
• Använd alla tillgängliga tvångsmedel för att stoppa gärningspersonerna. Straffriheten måste upphöra; kvinnor ska inte tvingas leva gömda i decennier för att vi inte förmår hålla förövare ansvariga för sina brott.

I dag hedrar vi alla kvinnor och flickor som inte fick leva sina liv, med ett tyst luciatåg. Vi hedrar alla kvinnor och flickor som lever med förövare, och som dagligen utsätts för våld. Och vi kräver att alla kvinnor och flickor ska få leva sina liv, fria och trygga.

Låt oss aldrig glömma de namn som bärs på sorgbanden. Låt oss hedra Tova, Carine och Tally genom att tillsammans kräva: inte en kvinna till!

Detta är en krönika skriven av Olga Persson, ordförande i Unizon.