Aino Oxblod: Tack gode gud att Kent inte återförenas

”Hur känns det?” ”Nu måste du ju vara så glad?!” ”Jag tänkte direkt på dig!”

Meddelandena haglar in i jobbchatten och mina obetydliga sociala medier-konton. Anledningen: Jocke Berg. Kents tidigare frontman, sångare och låtskrivare har släppt att han ska ge ut sin första soloskiva den 27 maj, och är det något alla mina vänner, kolleger, tidigare kolleger, bekanta och fan kassören på Ica vet så är det att jag älskar Kent. Mer än jag älskat nästan något i mitt liv har jag i 14 år älskat Kent.

”Jag hade inte träffat min fästman utan Kent”

När Sveriges största rockband åkte ut på sin avskedsturné hösten 2016 var jag där. 28 gånger vid kravallstaketet sa jag och mina bästa vänner hej då till bandet som fört oss samman. Som gett mig allt jag tycker om med mitt liv. Jag hade inte träffat min fästman utan Kent, jag hade inte haft många av mina allra bästa och viktigaste vänner utan Kent. Mitt liv hade varit så mycket fattigare utan alla minnen från festivaler i Finlands skogar och dagar på betong utanför svenska arenor.

Min första tanke är: tack gode gud att Kent inte återförenas. Min andra tanke är att det är svårt att skriva på mobilen för att fingrarna skakar så mycket. Min tredje är: vad i helvete. Eller om de kom i en annan ordning.

”Jag fortsätter glömma blir årets platta”

Men hur känner jag då? Måste jag verkligen vara glad? Det ärliga svaret på de välmenande meddelandena är kort och luddigt: ”Jag vet inte. Det är mycket”. Torsdagsförmiddagen blir ett känslosammelsurium jag inte trodde jag skulle behöva drabbas av vid 29 års ålder. Jag ÄR glad. En del av mig är övertygad om att Jag fortsätter glömma blir årets platta (utöver Ghosts Impera såklart – men där har Jocke Berg å andra sidan bidragit till två låtar). Är det något jag litar på till 747 procent är det att han är Sveriges bästa låtskrivare genom tiderna.

Men jag ÄR också rädd. Och förvirrad, och kanske lite arg? En känsla av att ”Jaha, var det här verkligen nödvändigt? Vad är det meningen att jag ska känna NU då?”. En kompis jämför det med ett gammalt ex som dyker upp i ens liv igen precis när man gått vidare med sitt liv. Tycker du det låter dramatiskt så är jag benägen att hålla med dig. Men det gör det inte mindre sant.

Bara dagar efter att Kent lade ner släpptes det en dokumentär i två delar om deras sista tid och turné tillsammans. I den säger Jocke att han ”bara vill vara ifred”, och liknar stegen upp på scen med en Golgatavandring (jag är inte den enda som kan vara dramatisk!). Kanske betyder det att soloskivan inte följs av en sedvanlig turné, det får framtiden utvisa. Men i ett öppet brev på Kents gamla hemsida skriver Jocke att soloalbumet han var så säker på att han aldrig skulle göra fötts helt ur lust och glädje. ”Det ska vara kul. Inga krav. I min egen takt”. Det om något gör mig glad.

Så kommer Jocke Bergs soloalbum att låta

Hur kommer det låta då? Med tanke på att det går att höra om han varit med och skrivit på en låt inom några sekunder även när åtta andra låtskrivare är inblandade så kan jag inte tänka mig annat än att det kommer låta: Jocke Berg. Av den lilla teasern som redan publicerats kan man ana att de som älskade Kent inte lär bli besvikna. Men förhoppningsvis blir det också något annat, något nytt. Något som gör att den här oväntade återkomsten plötsligt känns självklar.