Vi började sova isär – och räddade äktenskapet

”Det som händer på natten stannar på natten.”

Uttrycket, inte helt nytänkande, myntade jag och min man en natt 2017. Dottern var nyfödd och sömnbristen abnorm, vilket resulterade i en rad mindre charmiga händelser:

– En armbåge på den andres näsa när man i kolsvart mörker försökt trösta bebisen – men i stället råkade skada sin äkta hälft.

– Ord formulerade i vredesmod när partnern nös mitt i natten och väckte barnet som då ville ha mat. Igen.

– Frustrationen som föddes ur ett aldrig sinande byte av nattblöjor.

Nätterna var en mardröm och de fluffiga rosa molnen totalt bortblåsta.

Där och då, någon månad in i det färska föräldraskapet, beslutade vi oss för att inget som hände på natten fick påverka vår relation i övrigt. Det som händer på natten gills inte. Natten är ett laglöst land vi bara ska överleva, och råkar ett ont ord leta sig ur en trött nybliven mamma, so be it.

Morgonen efter ska allt vara glömt.

Men det lilla knyttet lärde sig aldrig att sova hela nätter. Därför tog vi ett beslut som räddade vårt äktenskap.

Vi började sova isär. Hellre en pigg person än två trötta. Och plötsligt förändrades allt.

Vi orkade stötta varandra, fick större tålamod som föräldrar och orkade umgås på kvällarna när barnet sov. Avstånd på natten skapade kärleksfulla dagar.

Detta var sju år sedan, och så här har det fortsatt. Men att sova isär är inget det pratas om. Det är inte så man ”ska” göra som äkta makar. På diverse parmiddagar kryper det fram att många har separata sovrum, men få berättar stolt om sitt val.

Varför?

Antagligen för att vi genom filmer matats med hur det perfekta paret ska tillbringa nätterna ihop. Efter en lycklig middag över dyra ljus i en trendig färg som matchar de perfekt skrynkliga linneservetterna ska man glida ner i de lika perfekt skrynkliga linnelakanen och skeda sig in i REM-sömnen. Tillsammans. Hon, självklart helt snarkfri, han, beskyddande trygg.

I vår verklighet tillbringas natten i varsin säng. Den ena sköter barnet som fortfarande sover dåligt. Den andra får en lång ostörd natt, och lyfter den andres trötthet dagen efter. Inte direkt som i en film. Men tack vare särsovandet är jag säker på att vi kommer få det för evigt lyckliga slutet.