Alicia Vikander om stuntscenen i Tomb Raider: "En smärta som är svår att distansera sig från"

Alicia Vikander var 9 år gammal när hon stötte på karaktären Lara Croft för första gången, och det var hemma hos en kompis som nyligen införskaffat tv-spelet Tomb Raider.

– Det var revolutionerande. Jag hade aldrig sett en tjej i ett tv-spel förut, berättar hon.

Spelet Tomb Raider släpptes 1995, och 2001 kom den första filmen med Angelina Jolie i huvudrollen. Under många år var karaktären Lara Croft densamma; en bystig kvinna i korta shorts med nästan övernaturlig styrka. Men 2013 gjorde spelföretaget Crystal Dynamics en reboot där karaktären blev mer påklädd och krafterna mänskligare, och det är det spelet som den nya filmen handlar om.

– När jag först blev tillfrågad att göra rollen sa jag: ”Är inte det här redan gjort?” Men då blev jag introducerad till den där rebooten, och fann en berättelse som handlade mycket mer om en ung kvinna som lever i en verklighet som är närmare vår egen och som försöker hitta sin väg i livet. Alla klassiska personlighetsdrag hos Lara finns bevarade, men i den här filmen är hon en tjej utan erfarenhet och vi får följa med på hennes allra första äventyr.

För att nya Tomb Raider skulle kännas mer realistisk, rå och mänsklig än de tidigare filmerna var actionsekvenserna viktiga för regissören Roar Uthaug – och därmed också Alicia Vikanders styrka. För att det skulle kännas rimligt att karaktären klarade av alla fysiska prövningar i filmen behövdes träning, och för att komma i form fick hon hjälp av Magnus Lygdbäck, samma PT som fick Alexander Skarsgård i form inför Tarzan.

– När jag träffade Magnus sa han att jag hade underutvecklade armar, och jag bara: ”Vad är det ens?!” Men alltså, jag kunde ju faktiskt inte ens känna mina biceps när jag spände mig.

Men efter sju månader av styrketräning, och ett strikt matschema för att bygga muskler, kom hon ändå i sitt livs form. De sista fyra månaderna före inspelningen tränade hon styrka fem till sex gånger i veckan, klättring två till tre gånger i veckan och MMA och boxning fyra gånger i veckan.

– Jag gick upp fem kilo i bara muskler och det var en häftig känsla. Sedan är det ju tråkigt att det försvinner mycket snabbare än tiden det tar att bygga upp det, men ja. Så är det.

Hur många stunts gjorde du själv?

– Alltså, jag gjorde den här filmen och tränade så mycket som jag gjorde för att jag ville göra så mycket som möjligt själv. Men det var kanske tre eller fyra stunts där försäkringsbolaget sa: ”Eh, nej, det där får du inte göra.”

Tomb Raider spelades till största delen in i Sydafrika och under Alicia Vikanders hundra inspelningsdagar gjorde hon stunts i princip dagligen. Men det var en scen som var lite värre än alla andra att spela in.

– Det finns en scen när Lara faller ner i en fors… Just den sekvensen spelades in i norra London vid en jättestor fors som byggdes inför OS, och folk går ju ner där med båt och flytväst för att det är så ”rough” liksom. Men där fick jag kasta mig ner 25 gånger i 11-gradigt vatten med rep bundna runt händerna. Det var jättetufft. Och så hade jag ju en tanktop på mig, vilket gör det svårt att gömma en våtdräkt där under. Vi försökte så gott det gick med plastpåsar och allt möjligt för att värma upp lite grann. Men nej, av allt jag gick igenom under inspelningen så var det definitivt kylan som var värst. Som en hemsk migrän eller som en tandvärk – det är en smärta som är svår att distansera sig från.

Tidigare har Lara varit ganska objektifierad i filmerna och i spelen. En sexsymbol för många. Var du rädd att det skulle bli likadant nu?

– Nej. Jag är feminist och skulle ha extremt svårt att vara med i ett sammanhang där man inte värnar om kvinnliga karaktärer och gör dem endimensionella. Jag hoppas att anledningen till att den här karaktären har överlevt i 22 år är för att hon var banbrytande och den första kvinnan i en väldigt mansdominerad värld. Men hon var ju också den enda, du vet, och tråkigt nog så ska en sådan karaktär förenklas. Men det säger mer om samhället, och hur folk väljer att se på en kvinnlig karaktär som äntligen får framstå i en sådan bransch. Tack och lov så har tiderna förändrats och jag tror att det är därför som spelföretaget, vilket jag tycker de gjorde väldigt bra, lyckades föra den här karaktären till en ny ung generation och gjorde den lättare att relatera till – och se upp till.

Mycket positivt har sagts om den nya Tomb Raider ur ett feministiskt perspektiv, men flera har också reagerat på är att det bara är tre kvinnor som är med i filmen. Hur ser du på det?

– Det ifrågasatte jag också. Om publiken önskar att det blir en andra film så hoppas jag att det kommer att vara fler kvinnor med i den. Det som är skönt är att folk verkligen lyssnar när man tar upp sådana frågor. Det har jag verkligen känt de senaste månaderna.

För två år sedan vann Alicia Vikander en Oscar för bästa kvinnliga biroll i The Danish Girl och nyligen debuterade hon också som filmproducent med Euphoria. Men trots att hon prisats och uppmärksammats internationellt tycker hon att det är viktigt att få vara privat.

– Mitt vardagsliv är liksom inte så annorlunda. Jag försöker vara ganska privat och jag har samma vänner som jag hade när jag var 17. Det skulle kännas som att jag alienerade mig enormt om jag valde att leva på ett annat sätt.

Och visst är Alicia Vikander privat. Instagram hade hon en kort stund ungefär samtidigt som det blev stort, men hon upptäckte snabbt att det inte var något för henne.

– Jag hade typ 50 kompisar, bara mina närmaste, men fick redan då ångest över att jag var tvungen att posta någonting och kände bara: ”Nej, så här ska jag ju inte må, nu har jag ju suttit och tänkt på den här posten i två timmar i dag.” Det var så mycket press. Och så insåg jag att jag behöver ju inte göra det här – så jag slutade. Det bringade mig för mycket ångest helt enkelt.

Tomb Raider har biopremiär den 16 mars, här kan du se trailern.

Läs även:

Alicia Vikander har blivit barbiedocka – inför Tomb Raider-premiären

Alicia Vikanders hyllas efter bilderna från röda mattan

Alicia Vikander om den kungliga middagen: Jag höll tillbaka

Artikeln publicerades först på Cafe.se.