Behån fyller 100 år – så har dekolletaget förändrats

Efter reklamen: Bh-skolan med Femina

I år firar den moderna behån 100 år – 1922 uppfann belarusiska Ida Rosenthal behån som vi känner till den idag, med kupor i flera olika storlekar för olika sorters bröst. Rosenthal hade emigrerat till USA som 18-åring och grundade företaget Maidenform när hon insåg att många kvinnor var missnöjda med passformen på överdelarna som såldes i butik. Hon etablerade också den storleksguide för behå-kupor som används än idag.

Den moderna behån må vara en nybliven 100-åring, men kvinnor har klätt, stöttar, smyckat och våndat sina bröst på olika sätt genom alla tider.

– Historiskt sett har den rådande modebilden alltid berättat en historia om hur kvinnors roll i samhället har sett ut - och det gäller även behåmodet. Det har funnits flera olika tidsperioder som kännetecknats av kvinnors frigörelse, som även har lett till att utseendet på behån har förändrats dramatiskt. Tidsandans sociala och politiska utveckling, de rådande skönhetsidealen och krav på funktion och komfort är några av de faktorer som haft en avgörande roll för hur behån har utformats genom tiderna, säger modeexperten Emma Danielsson.

Redan i det antika Grekland band kvinnorna sina bröst för att det skulle vara lättare att röra sig smidigt vid fysisk aktivitet – en slags dåtidens sportbehå. När korsetten kom till på 1500-talet hade den kanske som främsta syfte att markera midjan på sina bärare, men den gav också stöd till bysten och framhävde dem i mer eller mindre iögonfallande urringningar.

På slutet av 1800-talet uppfann fransyskan Herminie Cadolle mellansteget mellan korsetten och den framtida behån, när hon kom på ”välgöraren” – en delad korsett där den övre delen för bysten hade axelband.

Marilyn Monroe blev normen

När den moderna behån gjorde intåg på marknaden på 20-talet var modet att kvinnor skulle vara så androgyna som möjligt med raka kroppsfigurer och små bröst. Många ville därför inte framhäva sina bröst, utan istället ha underkläder som gjorde att brösten gjorde så lite väsen av sig som möjligt. Den trenden höll i sig fram till 1950-talet när den yppiga timglasfiguren a la Marilyn Monroe blev den eftertraktade normen. Då klev dekolletaget återigen in i rampljuset, samtidigt som kvinnor helst skulle vara hemmafruar och finnas till för mannen.

”Det finns så många viktigare saker än att skämmas för sina bröst”

Men även den trenden vände.

– När kvinnornas befrielserörelse tog fart under det sena sextiotalet, med krav på jämställdhet och ekonomiska rättigheter, blev den naturliga bysten idealet. Plötsligt hade behån blivit symbolen för kvinnligt förtryck – något som kulminerade under sjuttiotalet då begreppet ”bränna behån” myntades av en ny våg unga feminister, säger Emma Danielsson.

På 80- och 90-talet vände det igen, till en ny slags sexuell frigörelse – behåarna fick gärna vara synliga, och utseendet var viktigare än underklädernas bekvämlighet.

Med 10-talets nya feministvåg och free the nipple-rörelsen har allt fler kvinnor kämpat för att avsexualisera de kvinnliga brösten genom att gå utan varken underkläder eller tröja, och på stränderna är det för första gången sedan 80-talet åter igen vanligt att se kvinnor sola topless. Emma Danielsson menar att behåmodet de senaste åren har börjat anpassa sig till den breda variationen som finns bland kvinnor, snarare än att vi ska anpassa oss efter underklädestrenderna.

– Under 2000-talet breddades sortimentet på marknaden rejält med ett stort urval av olika modeller för alla kroppstyper och en mängd olika detaljer och nya material att välja bland. Kvinnan i det moderna samhället ska vara helt fri att själv välja och variera sin behå utefter humör, tillfälle och vad hon själv väljer att framhäva eller dölja.