Birgitta Ohlsson om framtidsbreven till döttrarna – och svåra cancerbeslutet

På upploppet av sin långa politiska karriär skrev Birgitta Ohlsson Duktiga flickors revansch, en bok om samhällets vinster av prestationsinriktade kvinnor.

Ett ämne hon brinner för och som hon tidigare också lyft i reportage i Femina.

Hon hade under sina många år som profilerad politiker i Liberalerna och som EU- och demokratiminister upplevt sin beskärda del av såväl svågerpolitik som personliga påhopp när hon inför hösten 2020 stod inför ett drömuppdrag.

Birgitta Ohlsson, 48, hade landat ett toppjobb på National Democratic Institute i Washington, en organisation som arbetar för mänskliga rättigheter och som leddes av Madeleine Albright, USA:s första kvinnliga utrikesminister, när de mörka molnen tornade upp sig.

Uppmanar till mammografi

I sitt sommarprat berättar ex-politikern om junikvällen 2021 när hon hemma hos svärföräldrarna i Lund skulle natta sina två döttrar och erfor hur det stramade i höger bröst – och om hur beskedet från läkare bryskt ändrades från ”ingen fara” till "cancer med spridning till lymfkörtlarna".

"Jag vill att ni kvinnor som lyssnar på detta lovar mig två saker", säger Birgitta Ohlsson och levererar en uppmaning i etern om att undersöka sina bröst och aldrig missa en mammografi.

I januari 2024, när Birgitta Ohlsson efter pandemi och 34 omgångar av cellgifter mot bröstcancern äntligen kunnat flytta och installera sin familj i den amerikanska huvudstaden, kom nästa smäll.

Efter ambulansfärd till sjukhuset med sepsis och lunginflammation fick hon beskedet att hon drabbats av så kallad terapirelaterad akut leukemi.

– Min bröstcancer var aggressiv och inte en av de vanligaste men det fanns hopp, resurser och forskningsframgångar. Den terapirelaterade akuta leukemin som bara drabbar 0,5 procent av alla bröstcancerpatienter är tyvärr för ovanlig för att hamna i fokus, konstaterar Birgitta Ohlsson i Sommar i P1 där hon uttrycker tacksamhet mot vårdpersonalen på sjukhuset i Washington och pratar känslofyllt om sin familj.

Birgitta är sedan 21 år gift med Mark Klamberg som hon har två döttrar tillsammans med. Hon berättar att hon efter bröstcancerdiagnosen började skriva tal och brev till barnen som de skulle kunna ta fram vid speciella tillfällen i framtiden "så hon ändå var med på ett hörn" men att hon avslutade projektet för att komma bort från den negativa profetian.

Vändningen: stamcellstransplantation

Istället beskriver hon i sitt sommarprat hur hon försökt rista in "mamma-minnen" i flickornas liv och ger som exempel när hon gick hand i hand med äldsta dottern genom ett slumrande Washington på väg till en fotbollsmatch och att hon hade lovat den yngsta dottern att få adoptera en katt när hon blev akut sjuk och inte längre får vara nära djur på grund av smittorisken.

– Hon frågar varje kväll när jag blir frisk så att att hon kan få sin katt. Jag säger att hon får en katt om jag blir frisk, men också om jag inte blir frisk. ”Dör du får den heta Birgitta” säger min lilla älskling, berättar Birgitta Ohlsson.

Leukemin har tryckts tillbaka men hennes kropp producerade inte ny frisk benmärg, blodvärdena var kritiskt låga och hon hade nått sin livstidsdos på många av de viktigaste cellgifterna när hon tog beslutet om att genomgå en riskfylld stamcellstransplantation.

– Detta är mitt svåraste beslut. Om jag säger nej till transplantation, var detta min sista chans? Om jag gör transplantationen och allt går fel, kapar jag då mitt liv i onödan?, frågar sig den tidigare tongivande politikern i sitt sommarprat och landar i svaret att det var lika lätt att skriva ett tacksamhetsbrev till en okänd 21-årig tysk man och tillika donator beredd att rädda hennes liv, som det var svårt att skriva brev till döttrarna inför en framtid utan henne.

För ja, det går att vara optimistiskt även när allt faller sönder, konstaterar Birgitta Ohlsson som veckan innan midsommar mottog Liberala Internationalens högsta utmärkelse Hans van Baalen Medal of Liberalism för sin globala kamp för demokrati, kvinnor och minoriteters rättigheter.