Cecilia Uddén om rädslan för bomber – och kärleken till Elisabeth Ohlson

Efter reklamen: Sveriges kulturaktörer i solidaritet med kvinnorna i Iran

Cecilia Uddén är en av Sveriges mest prisbelönta journalister som två gånger mottagit Stora Journalistpriset och lika många gånger Publicistklubbens stora pris.

Under fem år runt millenieskiftet var hon utrikeskorrespondent i Washington DC men framförallt är det Mellanöstern som varit Cecilia Uddéns rapporteringsområde under tre decennium.

Cecilia Uddén bor i Kairo

I dag har hon sin bas i mångmiljonstaden Kairo, men sommaren och semestern tillbringar hon på södra Öland, en kontrast som journalisten beskriver som väldig – inte minst med tanke på grönskan.

– Man känner att man blir ko när kommer över Ölandsbron och ser allt detta gröna, man vill liksom beta. I Mellanöstern är det sandigt, asfalt och avgaser och när det är stora helgdagar i Kairo åker folk ut och sätter sig på refuger vid motorvägen där det finns en gräsplätt för att ha picknick, berättade Cecilia Uddén när hon under midsommarveckan var Dagens gäst i P4 Kalmar.

Cecilia Udden är en av årets värdar i Sommar i P1. Hennes sommarprat sänds den 2 juli i P1 och ska handla om hennes arbete som korrespondent i Mellanöstern.

I intervjun med lokalradion berättar journalisten om allvaret som är hennes vardag om hur det fungerar som terapi att få dela sina vittnesmål, historier och radioreportage med en större publik.

”Krig är skitläskigt”

Hon medger att hon varit rädd på fältet i bland. Inte för olika länders säkerhetstjänster primärt, men för fallande bomber – en fasa hon upplevt på nära håll i bland annat Libanon och i Gaza.

– Jag är irrationellt rädd för bomber. Jag tycker att krig är skitläskigt och när en bomb faller i närheten är det som att själen går ut ur kroppen. Man blir så skräcklagen. Det är en fruktansvärt skräck och dödsångest, säger hon i P4 Kalmar.

Terese Cristiansson bodde med talibaner: ”Rädsla kan vara bra”

Hon berättar också om hur det var att vara utrikeskorrespondent i Mellanöstern samtidigt som hon var småbarnsförälder till en bebis på 8 månader – och hade en skeptisk arbetsgivare i Stockholm.

– Jag var hela tiden livrädd för jag hade får en varning av dåvarande Ekot-chefen som sa ”om inte du klarar det här jobbet, vilket jag inte tror att du kommer göra eftersom du har ett litet barn, så kommer vi ta hem dig.”

– Jag var ständigt livrädd att jag skulle göra något fel och nämnde inte om min äldste son hade öroninflammation, magsjuka eller kikhosta.

I relation med Elisabeth Ohlson

Krig och kärlek.

Cecilia Uddén, 63, var tidigare gift med kulturjournalisten och översättaren Otto Mannheimer som hon har två söner tillsammans med.

I dag lever hon i en relation med Elisabeth Ohlson, fotografen och konstnären som i slutet på 90-talet låg bakom den uppmärksammade utställningen Ecce homo och som sedan dess haft en lång och framgångsrik karriär.

Cecilia Uddén och Elisabeth Ohlson har under året i olika intervjuer berättat om sin kärlekshistoria, för P4 Kalmar berättar Cecilia hur gnistan startade för tre år sedan när hon uppmanade Elisabeth att komma och hälsa på henne i Kairo:

– Vi satt på bokmässan och jag sa att det finns gästrum, barnen har flyttat och min före detta man har flyttat till Sverige. Jag har massor med plats ”Kom och hälsa på!”. Och så gjorde hon det. Och ja, då sa det "pang".

– Det var helt oväntat, när man är över 60 så tror man inte att man ska bli kär, säger Cecilia Uddén i intervjun där hon konstaterar att det är lättare att bli kär i mer mogen ålder där man inte behöver "sammanfoga sina liv", där barnen är utflugna och man slipper konkurrera om vem i parrelationen som ska "göra karriär."

Åsne Seierstad om nya boken och livet i Afghanistan

Däremot fick deras relation en annan svår utmaning att hantera.

I september förra året gick Elisabeth Ohlson ut och i SVT:s Kulturnyheterna och berättade om att hon drabbats av obotlig cancer.

Hon fick beskedet mitt under repetitionerna av den egenskrivna pjäsen Ulla & Zarah (om sångerskorna Ulla Billquist och Zarah Leander), som sattes upp på Stadsteatern.

– Att få ett dödsbesked är tufft, att få reda på att man har en begränsad tid kvar. Men på något sätt, jag vet inte hur min mamma och pappa tillverkade mig, men jag har otroligt mycket glädje i mig, sa Elisabeth Ohlson till Kulturnyheterna.

”Försöker leva för dagen”

När hon senare utvecklade sina tankar om döden i Min sanning uttryckte fotografen att hon hade sett fram emot att få många år tillsammans med Cecilia Uddén.

– Det är också väldigt sorgligt. Vi kände verkligen att vi skulle åldras ihop. Det är tufft, men vi försöker att inte prata för mycket om det, men det nämns nästan varje dag.

Birgitta Ohlsson om framtidsbreven till döttrarna – och svåra cancerbeslutet

Sveriges Radios korrespondent berättar i intervjun med P4 Kalmar att cancerbeskedet kom ett år in i deras relation och att de hittat ett sätt att hantera sjukdomen.

– Man försöker leva för dagen. Elisabeth har en otrolig livsglädje och en energi som väldigt få andra människor har, i synnerhet när man vet att man inte kommer att överleva en sjukdom, säger Cecilia Uddén och fortsätter:

– Det är beundransvärt hur hon hanterar detta och försöka ta vara på den tid som är kvar och njuter av Öland, av sommaren, av fåglarna, av växter och av att plantera. Hon planterar väldigt mycket. Jag har aldrig odlat något annat än brännässlor och lite mynta för den sprider sig av sig själv.