Författarintervju: David Lagercrantz om senaste boken Obscuritas

Efter reklamen: Linda Skugge och Kristina Sandberg – det här handlar debatten om

Jag träffar David Lagercrantz i ett mötesrum på Norstedts förlag, Strömmen strömmar utanför fönstren, Stadshuset skymtar på andra sidan Riddarfjärden. Vi skakar hand lite försiktigt, det känns en smula ovant. Men tiden då man hälsade med armbågarna är förbi, pandemin är på återtåg. Världen har åter öppnat sig, och David står i startgroparna för en ny världsturné.

Senast vi sågs (på samma plats) var han på väg ut i världen för att prata om Det som inte dödar oss, den första av tre böcker som tog vid där Stieg Larssons berättelse om Lisbeth Salander slutade. Nu kommer han med en ny bokserie, med förortspolisen Micaela Vargas och professorn i psykologi Hans Rekke i huvudrollerna, där den första boken har titeln Obscuritas. Till det också filmen om fotbollslegendaren Zlatan Ibrahimovic, som har premiär i januari, där han skrivit manus (tillsammans med Jacob Bäckman).

–Under pandemin dog världen, men nu börjar cirkusen igen, säger David med ett snett leende.

Stieg Larsson hotades till livet innan han dog

Känslan inför cirkusen är tudelad

–Har man en gång varit i huvudfåran vill man också vara där, det är lite som Zlatan som aldrig vill lämna fotbollsplanen. Samtidigt vet jag att jag kommer att längta till min egen lilla värld, rummet där jag får hålla på med mitt eget lilla projekt.

Det lilla projektet var först bara en idé som surrade till, om en modern Sherlock Holmes, om att försöka förena två världar, aristokratin och förorten. Det råkade han nämna för en journalist, som genast skrev en nyhetstext om David Lagercrantz kommande thrillerserie.

–Plötsligt kom det bud från hela världen med enorma belopp som for omkring, strax satt jag där med ett kontrakt på fem böcker utan ha skrivit en rad, det var rätt överväldigande. Det har sedan varit otroligt tufft att skapa den här nya världen, det är den största utmaning jag har fått, det känns lite som en debut. Nu ska jag visa vad jag klarar själv, inte luta mig mot någon annan.

–I början skrev jag utan att jag riktigt veta vart jag var på väg. Jag hade bara karaktärerna Hans Rekke och Micaela Vargas klara, de tror jag började komma till mellan mig och mina möten med Zlatan. En karaktär från förorten som inte har råd med svaghet, och en karaktär från aristokratin som på ytan ser ut att ha allt, men som hela tiden balanserar på kanten till en avgrund.

Ur Obscuritas, om Hans Rekke och hans bror Magnus:

”Det stod bara att sönerna tidigt förväntades prestera på hög nivå. Inget annat dög därhemma. Men det var inte titlarna som var det viktiga, eller ännu mindre pengarna – som redan fanns i överflöd – utan förmågan att åstadkomma något stort eller vackert.”

Hans Rekke drivs som barn hårt av modern att bli en skicklig pianist, talangen finns där, men i vuxen ålder slår han bakut, lämnar musiken för att i stället (och till familjens bestörtning) utbilda sig till psykolog. Han blir med tiden professor, expert på förhörsteknik, men lider av återkommande depressioner, ibland så svåra att han balanserar på gränsen till självmord.

–Visst finns drag av mig i Hans Rekke, jag saknar förstås hans briljans, men i övrigt överöste jag så mycket jag kunde av mig själv på honom. Jag lider av tillfälliga depressioner, det har jag gjort hela mitt liv. När de slår in går allting trögt, men med piller fungerar det hyggligt, jag försöker jobba mig ur det.

Boken Obscuritas, David Lagercrantz (Norstedts)

Obscuritas är första boken i David Lagercrantz nya deckarserie om fem. Blir du sugen på att läsa den? ANNONS Här kan du klicka hem ett signerat ex av boken.

Tareq Taylors dotter Ellen har vuxit upp – här är hon idag

Om relationen till pappa Olof Lagercrantz

Pappa Olof Lagercrantz, författare, lyriker och kulturredaktör på DN, var ingen man som vurmade för bestsellerlistor.

–Från pappa har jag fått att skrivandet var ett allvarligt och fint arbete, han talade aldrig om upplagor. Han sa alltid, ”en bok ska inte vara som en pudding, den kan vara jättegod att äta, men efteråt undrar man – vad faen var det jag åt?”.

–Man fick inte göra ett hafsjobb, man skulle slita, det finns fortfarande kvar i mig. Jag söker mig också till olika ämnen, det finns nog en folkskollärare i mig, jag vill att man ska lära sig något när man läser. Men när man talar om litteratur i dag handlar det också om business. Jag är som sliten mellan två hästar där, jag vill både nå ut och skriva så bra som möjligt, sen är själva grejen att kunna göra det utan att kompromissa med kvaliteten.

Likheter med Sherlock Holmes och doktor Watson

Micaela Vargas är polis i Husby, pappan kom som politisk flykting från Chile. Hon är smart, tuff, men oroar sig för familjen, framför allt för brodern Lukas, som valt en annan bana, han rör sig i kriminella kretsar. Hans Rekke bor i ett stort hus i Djursholm, har en bror, Magnus, som är statssekreterare på Utrikesdepartementet.

–Micaela är lite som vad doktor Watson är för Sherlock Holmes, hon styr upp honom när han faller ur ramarna. Hans bror Magnus är en maktspelare med drag av Sherlocks bror, Mycroft. Magnus har ambivalenta känslor för brodern, Hans var alltid mammans favorit, där finns en revanschism.

Utgångspunkten i romanen är mordet på en fotbollsdomare som mördas på en fotbollsplan i Husby, med ett förflutet i Afghanistan. Det är sommaren 2003, USA har just invaderat Irak. En man häktas för mordet, bevisningen ser övertygande ut, men mannen vägrar erkänna. Då kopplas Hans Rekke, världsledande expert på förhörstekniker, in. Vad som sedan sker, sker till musik, det vill säga, läsaren bjuds på en hisnande musikalisk resa som leder både till Sovjet innan murens fall och Afghanistan och talibanernas blinda hat mot musik, musiker och musikinstrument.

–Det var så märkligt med talibanerna, jag trodde det var en gammal historia, som jag tog med mig från en prisutdelning av Polarpriset för länge sedan, där några som kämpade för musiken i Afghanistan fick priset. Nu är talibanerna plötsligt tillbaka, och mitt ämne har blivit hyperaktuellt.

Hans Rekke väljer bort musiken, han tycker den saknar klarspråk, ”claritas”, han föredrar logiken i en händelsekedja; filosofi, semantik, fenomenologi, allt sådant man kan plocka isär och härleda.

–Jag föredrar nog också claritas, men är samtidigt fascinerad av hur musik kan rubba oss, allt det vackra som kan drabba oss, och vilken ilska det kan föda. Det måste ju finnas en orsak till att talibanerna hatar musik så mycket.

–Boken handlar mycket om musik, men jag tycker också att språket är som musik, där finns en rytm jag försöker hitta. Jag försöker hitta ett sätt att skriva som är motståndslöst, musikaliskt, och ändå inte väja för lite svårare intellektuella resonemang.

David Lagercrantz process

Han gjorde noggrann research, träffade många musiker under skrivandets gång, som också bjöd på en och annan historia. ”Varför leker altviolinisten aldrig kurragömma? Ja, varför? Därför att ingen kommer att leta efter honom.”

– Det finns många altviolinister som har börjat som violinister, skrattar David, men om de inte varit tillräckligt bra har de fått gå över till altviol. Det finns ett stigma i det där, helt klart, samtidigt är altviolinister viktiga lagspelare i en orkester.

Så till filmen, Jag är Zlatan, om den bångstyrige och kaxiga lilla killen från Rosengård som blir en av världens bästa fotbollsspelare.

–Det är en klassisk ”underdogstory”, hade man Ibrahimovic som efternamn när Zlatan var liten var det svårt, då var Sverige en stängd dörr, man måste vara tre gånger så bra som de andra. Zlatan stångade sig in.

–Sen blev det en ”casting from hell”, att hitta skådespelare som liknade honom i liten och vuxen ålder, som som kunde spela lite fotboll och dessutom klara dialekten.

Hur är kontakten med Zlatan i dag?

–Vi träffades några gånger när jag skrev på manuset, men vi ringer inte upp varandra, vi har ingen relation på det viset. Tiden med Zlatan blev mitt livs äventyr, det förändrade allt. Nu hoppas vi att han kommer på premiären!

Helena Segers och Zlatan Ibrahimovic kärleksresa i bilder

Obscuritas, varifrån kom titeln till boken?

–Det började med en man som söker klarhet, claritas, som sedan möter motsatsen, obscuritas, det mörka, undflyende.

Det finns en del latinska citat med i texten, till det har Hans Rekke en förklaring: ”Allt som sägs på latin låter djupsinnigt. Numera kan jag kanske skylla på vanan. Fraserna är som hopvuxna med mig. Men en gång i tiden drog jag dem helt säkert för att verka intressantare än jag var.”

Första boken är ute på marknaden, kontrakt på fem – det finns anledning för David Lagercrantz att fira – kanske som Rekke i romanens sista kapitel (och poeten Horatius, efter romarnas seger över Cleopatra), ”Nunc est bibendum” – Nu skall vi dricka!