Deckare att skriva upp på läslistan…

1. Lindsay Fayes efterlängtade andra roman, Tiga är guld (Norstedts), om polisen Timothy Wilde i 1800-talets New York – så fattigt, laglöst och våldsamt att det får en att tänka på Charles Dickens. Genrer: polisroman, historisk roman och samhällsreportage. Tiden har blivit 1846. Faye lyfter fram en rätt okänd faktauppgift: det fanns omkring en halv miljon fria svarta, som inte var slavar, i Amerika. Polisen Wilde får in en efterlysning: en fri svart kvinna och hennes son har försvunnit från sitt hem. Kidnappats? Sålts?

2. Gökens rop (W&W) av Robert Galbraith – det vill säga JK Rowlings snabbt avslöjade deckarpseudonym. Åsikterna bland engelska kritiker gick från inget vidare till helt okej.  Själv tycker jag både si och så. En hel del deckarklichéer – som den nerdankade privatsnoken Cormoran Strike, fotomodellvärlden och East End i London – men Rowlings handskas ändå rätt bra med dem. Dessutom kommer man inte ifrån att det är kul att läsa Harry Potter-författarens debutdeckare.

3. Danmark är på väg att bli Nordens ledande land för krimi, som danskarna säger. Erik Valeur har vunnit en rad priser för deckar-debuten Det sjunde barnet (Forum). En lång, berättande roman i en stil som både är en litterär njutning och en thriller om ett ämne som blivit vanligt i danska deckare: statliga institutioner. Historien spinner kring sju danskar, födda på 60-talet, som varit på samma barnhem. Suggestivt snarare än spännande och en roman med chans att också nå utanför deckarpubliken.

4. Jesper Stein skriver dansk noir. Debutdeckaren Oro (Norstedts) är en spännings- och inte minst stämningsskapande polis- och mansroman. Året är 2007. Ungdomshuset på Nørrebro i Köpenhamn ska stängas och utrymmas. Det utkämpas gatustrider mellan poliskåren och de så kallat autonoma. Stenar kastas, fönster slås sönder, bilar sätts i brand. Kommissarie Axel Steen är snabbt på plats, då en man hittas död vid muren till Assistenskyrkogården. En antihjälte förstås: Steen har problem, både privat och som polis.

5. För Carmen och döden (Forum) har Karin Fossum fått en del kritik i hemlandet. Ingen krimi, som de säger i Norge, tyckte vissa. Men hur långt utanför genrens gränser man tillåter en deckarförfattare att skriva är ju en smakfråga. Även om kommissarie Konrad Sejer finns med så är det ingen typisk polisdeckare utan en psykologisk roman om människor och ett debattinlägg om Downs syndrom. Och Fossum skriver ju bra, som alltid, både vackert och stämningsfullt. En liten pojke hittas död i en damm. Carmen är mamman, 19 år.

6. Advokaten Mickey Haller (huvudperson i Michael Connellys andra deckarserie) börjar bli en lika efterlängtad favorit som polisen Harry Bosch (i Connellys första serie). Också Haller har den kriminella trädgårdsstaden Los Angeles som verksamhetsort och i Gudarnas skuld (Norstedts) får han ännu en gång anledning att rannsaka sitt yrke. En tidigare klient och prostituerad hittas död, trots att Haller ju hade räddat henne undan både gatan och LA. Förgäves alltså eller kan advokat Haller ha utsatt henne för fara?

7. Nytt förlag och nya personer men miljön är – tack och lov! – densamma. Minns mig som en ängel (Piratförlaget) inleder Kristina Appelqvists nya deckar-serie med Västgöta universitet som utgångspunkt. Den kvinnliga rektorn är inte längre med utan huvudpersonen heter Helena Waller, forskare i litteratur. Ett litterärt pris ska delas ut och ledamöterna träffas på Bjerfors slott. Där någon mördas, förstås. Det går att tänka både på Maria Lang och Agatha Christie. Mer mys än rys, lite opera och en gammal kärlekshistoria.

8. Andra delen av Kjell Erikssons brasilianska polisserie, Smärta (Ordfront), kommer lagom till fotbolls-VM. Bakgrunden till kriminalhistorien är att en viss Roland Nilsson (kanske eller kanske inte den förre fotbollsstjärnan) får i uppdrag att resa till Brasilien och hitta ett projekt att stödja inför VM. På en ö i Bahia finns en plan och ett lag. Men alla uppskattar inte fotbollsplanen. Det uppstår våldsamma konflikter och två bröder blir mördade. Kommissarie Santos måste – motvilligt och sävligt – börja utreda.

9. Med 1983 (Modernista) avslutas ”Yorkshirekvartetten” av David Peace. Det slutar som det började: hårdare än hårdkokt och mörkare än mörkt. Men nu sitter ändå ”The Yorkshire Ripper”, som våldtog och mördade kvinnor, bakom galler. I ett svindlande tempo återbesöks händelser i de tidigare böckerna: 1974, 1977 och 1980. En tidsresa genom ondska och rädsla. Så otäckt att det nog varit omöjligt att läsa om inte Peace också skrivit så speciellt, eget och – ja, faktiskt – poetiskt. Hans prosa är som dödsdanspoesi.

10. Fred Vargas polisromaner om kommissarie Jean-Baptiste Adamsberg hör till det märkligaste man kan läsa. Också Spökryttarna (Sekwa) utspelar sig på gränsen mellan verkligt och overkligt, naturligt och övernaturligt. En äldre dam från Normandie besöker Adamsberg i Paris. Hennes dotter har sett nattliga spökryttare. Enligt en gammal sägen ska de vara på jakt efter ostraffade brottslingar och nu har traktens skurkar blivit oroliga. Sådant lockar alltid Adamsberg, trots att det både är utanför polisarbetet och hans distrikt.

Maria Lang, vår första och största deckardrottning, fick en renässans nyligen när böckerna började filmatiseras. Samtidigt återutgavs några titlar, bland annat hennes debut från 1949, Mördaren ljuger inte ensam (Norstedts), där amatördetektiven och litteraturforskaren Puck Bure introduceras. Ämnet för kriminalintrigen var annorlunda och modernt för sin tid: homosexualitet.

Kerstin Ekman har haft två deckarkarriärer. Den senare kan dateras till 1999, då Deckar-akademin utsåg Händelser vid vatten (Bonniers) till årets bästa svenska kriminalroman. Men redan när Ekman debuterade 1959 så var det med en deckare: polisromanen 30 meter mord.  Tidiga Ekman-deckare har man fått leta efter på bibliotek och antikvariat men nu finns 30 meter mord, Kalla famnen, Han rör på sig, De tre små mästarna och Dödsklockan återutgivna som e-böcker (Bonniers).

Aino Trosells deckarkarriär inleddes med boken Ytspänning (Dejavu).  En spännande – ja, ordagrant hudnära – thriller om en kvinna i den mest manliga arbetsmiljö: en dykarklocka i Nordsjön.

Karin Alvtegens Saknad (Brombergs pocket) är en mycket spännande deckare. Genre: ett slags folkhemsnoir. Det börjar med att Sibylla Forsenström, 32 år, uteliggare i Stockholm och bokens huvudperson, hamnar mitt i ett mord på Grand Hôtel.

Emma Vall (pseudonym för Maria Herngren, Eva Swedenmark och Annica Wennström) skrev fem deckare åren 1998–2002. Huvudperson: Amanda Rönn, modig och tuff, kvinnlig och mjuk ung tjej i Doctor Martens-kängor. Miljö: Sundsvall. Småstaden placeras i nutiden, nationellt och internationellt. Det mysiga blir spännande – ja, otäckt. Börja med första titeln, Kattjakt (Alfabeta), där utsiktstornet på Norra berget sprängs i luften.

Av BENGT ERIKSSON *

*) Bengt Eriksson har bevakat kriminallitteratur sedan 1980-talet och bland annat gett ut boken Deckarhyllan med kortessäer om svenska och internationella deckarförfattare. Bengt skriver också krönikor och recensioner om och av just deckare för Kvällsposten, Kristianstadsbladet/Ystads Allehanda och Arbetet.

VILL DU HA FLER LÄSTIPS?
Thrillers som ger kalla kårar.
En Nesser-favorit