Filmen om Kim Anderzons liv: "Hon levde ett intensivare liv än de flesta"

Bild: Aftonbladet / IBL Bildbyrå

Bland gästerna fanns bland annat Johan Rabaeus, Camilla Thulin, Gert Fylking, Fatima Ekman, Carl-Axel och Monica Dominique, Kjell-Olof Feldt, Birgitta von Otter och den nu nyligen bortgångne Björn Granath.

– Det är en minnesstund fast liket lever, säger hon i dokumentärfilmen ”Kim – den skalliga

primadonnan”.

Läs även 8 vetenskapliga bevis på att kvinnan är det starkare könet

Bakom filmen står Kims dotter Tintin Anderzon och hennes halvbror Fredrik Egerstrand. Initiativet var Fredriks men enligt Tintin hade tanken funnits även hos henne. När Kim också var med på tåget var det aldrig någon tvekan.

– Mamma var totalt ångestbefriad och hon älskade att jobba, hon var arbetsnarkoman. Det var framför allt hon som ville att filmen skulle bli verklighet, säger Tintin Anderzon till Hemmets Veckotidning.

Tintin säger också att hon länge trodde att hennes mamma skulle kunna besegra cancern. Men vad tiden led förstod hon att det var en kamp hon inte kunde vinna. När hon väl förstod åt vilket håll det var på väg gick hon i terapi för att hantera sin ångest.

Läs även ”Vill du gifta dig med min man? ”Cancersjuka Amys ord rör världen till tårar

Kim själv kämpade också envist, trots att cellgifterna gick hårt åt hennes kropp.

Men i augusti började verkligheten komma ikapp. Då ringde hon Fredrik och sa att det var dags att hålla den där festen, för hon insåg att hon inte skulle överleva julen.

Sista gången hon stod på scen med föreställningen ”Den skalliga primadonnan” var den 19 oktober 2014 – dagen före avskedsfesten.

– Hon hade bokat upp hela december 2014. Hon älskade verkligen att jobba och man måste ju säga att hon dog med stövlarna på, säger Tintin Anderzon till Hemmets Veckotidning.

Läs även 10 vanor lyckliga människor har gemensamt

Festdagen den 20 oktober var det oklart, in i det sista, om Kim Anderzon skulle orka. Kims livskamrat, Lasse Naumburg, har berättat hur Kim låg och sov hela dagen. Men med bara några timmar kvar vaknade hon, satte sig upp och frågade: ”Vad glor ni på?”

På Wasahof gick Kim runt bland gästerna, skojade och höll tal. Inte förrän alla gäster vinkat hej då lämnade huvudpersonen själv med famnen full av blommor.

– Mamma älskade blommor. Nu när hon sagt hej då till alla kunde hon äntligen släppa taget. Dagen efter hamnade hon i koma och tre dagar senare gick hon över till andra sidan. Tidigare var jag rädd för döden men det är jag inte längre. Det var tråkigt att hon dog så ung. Samtidigt levde hon ett intensivare liv än de de flesta, säger Tintin Anderzon till Hemmets Veckotidning.

I filmen har syskonen valt att fokusera på Kim Anderzons teatergärning. De hoppas också att publiken ska känna sig inspirerade och gå ut ur salongen med ny kraft.

– Hon var ju så jäkla självständig och

modig, säger de till Hemmets Veckotidning.

Filmen ”Kim – den skalliga

primadonnan” hade biopremiär den 8 mars.

Läs även Dagny, 104, om kärleken:”Någon ersättare har jag aldrig kunnat tänka mig”