Författarporträtt: Anneli Jordahl

”Jag har alltid velat. Men inte vågat. Det är så svårt att gestalta skeenden, jag tvivlade väldigt länge på att jag skulle fixa det. Skönlitteratur gör dig betydligt mer sårbar som författare.

Det blev ju inte heller lättare av att jag är litteraturkritiker och uttalar mig om hur väl andra lyckas. Jag skrev flera fackböcker, men fick så plötsligt idén till det som skulle bli Jag skulle vara din hund, (om jag bara finge vara i din närhet) och det var en idé som behövde förverkligas genom skönlitteratur. Det fick mig att våga försöka.”

…skrivandets våndor:

”Jag är närsynt i mitt skrivande i den meningen att jag är väldigt upptagen av inre skeenden och tankar, inte så bra på att ha ett vidvinkelperspektiv och se de stora dragen.

Till det behöver jag min förläggare och redaktören. De är ovärderliga. Generellt sett så tycker jag det är väldigt svårt att skriva, att orka stå ut med allt det dåliga innan det blir bra. Att skriva om och skriva om igen.”

…och glädje:

”Självklart är det också roligt. Att till exempel skriva de här febriga monologerna som Harold har i den senaste romanen. Jag använder ju det skönlitterära greppet för att försöka begripa mig på mänskligheten.”

LÄS HELA INTERVJUN I FEMINA NUMMER 4! Finns i butik från och med den 20 mars.

Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona (Norstedts)