Marianne Fredriksson lämnade miljonerna till trädgårdsmästaren

Efter reklamen: Så tar du dig igenom sorg - psykologens tips

Svenska författaren Marianne Fredriksson, född 1927 i Göteborg, påbörjade sin karriär som journalist redan 1947, och arbetade genom åren på tidningar som Göteborgs-Tidningen, Allt i hemmet och Svenska Dagbladet.

Men det är för hennes framgångar som författare de flesta minns Marianne. Under åren hann hon skriva 15 böcker som översattes till 47 olika språk. Det mest kända av hennes verk är Simon och ekarna, som också har filmatiserats med Bill Skarsgård i huvudrollen.

Åsne Seierstad stämdes efter sin bok – brevet från Breivik

Marianne Fredriksson gick bort den 11 februari 2007, 79 år gammal. Följderna av hennes bortgång skulle dock komma att bli ett flera år långt rättsärende. Efter hennes död kom det nämligen fram att succéförfattaren valt att testamentera bort arvet på över 100 miljoner kronor till sin vän och trädgårdsmästare, Samuel. Samuel hade bott hos Marianne Fredriksson i flera år, och var till och med närvarande när hon dog hemma i villan norr om Stockholm.

Hovrätten godkände testamentet

Efter att ha flytt från Chile 1977 arbetade Samuel som busschaufför när han erbjöds arbeta hos författaren som trädgårdsmästare och alltiallo.

– Hon har varit rätt ensam med honom och därför har han kommit att betyda så mycket för henne, berättade en bekant för Aftonbladet 2007.

Svenskarna som har vunnit Oscars

Marianne Fredrikssons två döttrar bestred testamentet, och kämpade för att få det ogilitgförklarat. Först togs ärendet upp till Attunda tingsrätt, som dömde att testamentet gällde, där han skulle få allt kvarlåtenskap förutom 100 000 kronor som skulle skänkas till Läkare utan gränser. I testamentet framkom det också att döttrarna fått ett förskott på arvet på 17 miljoner kronor i royalties i början av 2000-talet, skrev DN 2009.

Fallet togs vidare till Svea hovrätt som också bedömde att pengarna skulle gå till Samuel enligt testamentets önskemål, något som gjorde att det till slut landade hos Högsta domstolen, två år efter författarens bortgång.