Pascal Engmans stora succé utomlands – svenska deckarundret tillbaka
Nu berättar han om sina möten med kriminella, nedlagda Hollywood-satsningen och det nya livet som pappa.
– Det är klart att det varit lite nojigt när man har träffat någon som man vet är beväpnad och bär skyddsväst, säger han till Femina.
Deckarförfattaren Pascal Engman har blivit en röst att räkna med, och i sin fjärde bok i serien om Vanessa Frank, Kokain, är han lika aktuell i sina ämnesval som tidigare. I tidigare böcker har han skrivit om människohandel, incels och terrorism, och nu är det gängkrigen och kokainförsäljningen i Stockholm som behandlas.
Boken börjar med att ett stort parti kokain flyter iland i Stockholms skärgård, och läsarna får sedan följa polisens kamp för att, genom en infiltratör, ta reda på vilket nätverk som ligger bakom kokainsmugglingen, och stoppa dem.
– Som stockholmare är man bedrövad och uppgiven över det man ser händer i stan. Det var 25 personer som dog i skottlossningar förra året, och antalet skjutningar ökade från 87 stycken 2019 till 151 stycken 2020. Samtidigt beslagtog tullen 200 kilo kokain, vilket är nytt rekord. Mycket av det här handlar om kokain och kampen för att distribuera, säger Pascal Engman och konstaterar att det är ”lika lätt att köpa ett gram kokain som en Pad thai på Foodora”.
Pascal Engman
Bor: Stockholm
Ålder: 35
Familj: Linnea, 28, och Benjamin, 5 månader
Aktuell med: Nya boken Kokain.
Pascal Engmans möten med gängkriminella
För att kunna skriva boken har Pascal, som innan författarkarriären var journalist på Expressen, valt att intervjua flera kriminella för att ta del av deras erfarenheter. Utifrån intervjuerna har han sedan byggt upp karaktärerna i boken. Han har också praktiserat i ett styckeri, då stora mängder kokain kommer in via just köttransporter och lastas av på styckerier.
De kriminella som Pascal Engman har pratat med har varit måna om att få berätta sin historia, och många av dem vill egentligen lämna sitt kriminella liv.
– De jag har träffat har också velat träffa mig och berätta. Men det är klart att det varit lite nojigt när man har träffat någon som man vet är beväpnad och bär skyddsväst. Man vet ju att de har det av en anledning, säger Pascal och fortsätter:
– Jag har gjort allt för att inte glamourisera eller exotifiera deras liv. De lever mörka, tuffa liv, och gör mycket skit, och det är ingen annan än de ansvariga för. Men det är inget lätt liv. De flesta vill lämna branschen för att de är rädda och paranoida, och många börjar också missbruka sina egna varor.
Succén utomlands
Med fyra böcker i bagaget – där debutromanen Patrioterna inte handlade om hans numera etablerade hjältinna Vanessa Frank – har Pascal Engman etablerat sig som en av landets främsta deckarförfattare. Hans böcker har sålts till över 20 länder, och pratas om både i Europa och i Chile, där Pascal har bott tidigare.
– Det går superbra, och är en som en dröm. Eller det är inte ens det, för jag drömde inte om att det skulle bli så här, det känns bara så overkligt.
Innan pandemin hade Pascal sålt rättigheterna för Patrioterna till Hollywood, men projektet – som skulle hamna hos en av de stora streamingtjänsterna – har lagts ner. Nu är det istället Vanessa Frank som kan se fram emot att bli filmatiserad.
– Vanessa Frank-böckerna håller på att säljas nu, för att det ska bli en serie av böckerna. När corona har lagt sig kommer det hända grejer.
Engmans nya liv som pappa
Medan planerna på Hollywood har lagts på is för författaren under pandemin, så har hans privatliv istället blomstrat. För fem månader sedan blev Pascal pappa, när sonen Benjamin föddes.
– Första tecknet på att man blivit förälder är att man börjar prata i klyschor, men det är fan det roligaste jag varit med om. Dagarna blir längre och tuffare, man är tröttare, men också så mycket lyckligare.
Eftersom Pascal inte jobbar heldagar när han skriver kan han tillbringa mycket tid med sonen, och när kärleken Linnea vill tillbaka till sitt jobb ser han fram emot att vara pappaledig på heltid.
– Vi har en väldigt stark och bra relation, han tycker att jag är väldigt rolig. Man blir skrattorsk också, 90 procent av dagen är det som att man håller en revy, där man är en dålig Robert Gustafsson, bara för att få honom att skratta.