Patrik Lundberg om boken om mamma: ”Kommer aldrig att förlikas med sorgen”

Sölvesborg, Blekinge, i början av 1990-talet. Finanskrisen rasar, regeringen inför två karensdagar, räntorna är höga, bensinpriset skjuter i höjden och barnbidraget sänks. Patrik Lundbergs mamma, Birgitta Lundberg, är dessutom mitt uppe i en skilsmässa, ska köpa ut barnens pappa ur huset och är fast i en deltidstjänst. Krisen är ett faktum – både i Sverige och hemma hos familjen Lundberg på Fjärilsvägen.

I sin nya bok, som heter just Fjärilsvägen, ritar journalisten och författaren Patrik Lundberg ett porträtt av sin mamma. Boken är på samma gång en högst personlig skildring av Birgitta Lundbergs liv, och ett tidsdokument över svensk välfärdspolitik och dess konsekvenser för framför allt lågutbildade kvinnor.

– Min mamma föddes 1950 och dog 2018. Det jag märkte när jag skulle skriva den här boken var att för varje årtionde jag gick bakåt från hennes död, såg hennes förutsättningar lite bättre ut. Det finns svensk statistikforskning som visar att alla grupper i samhället har fått en längre förväntad medellivslängd – förutom lågutbildade kvinnor. Deras medellivslängd sjunker, och forskarna kan inte svara på varför. Allt som enligt statistiken drabbar lågutbildade kvinnor, drabbade också min mamma. Så berättelsen om henne är egentligen en berättelse om alla de här kvinnorna, säger Patrik Lundberg.

Hamnade i traditionella könsroller

Rent praktiskt har han jobbat med boken i ett år. Samtidigt har arbetet i viss mån pågått i hela hans liv. Han och hans lillasyster växte upp på Fjärilsvägen med sin ensamstående mamma, som oförtrutet och envist kämpade för att få vardagen och ekonomin att gå ihop. När kollegorna värmde sina lunchlådor om dagarna gick hon hungrig eftersom hon inte tog sig råd att äta, hon köpte sällan eller aldrig något till sig själv och hon odlade sina egna grönsaker och rotfrukter.

Hon ville ge sina barn ett bra liv, men fick själv betala priset i form av såväl krossade drömmar som psykisk och fysisk ohälsa. Mycket berodde på att hon var just lågutbildad – och kvinna.

– Eftersom de traditionella könsrollerna ser ut som de gör hade hon gått ner på deltid för att kunna ta hand om oss. Och sedan var hon fast i den deltidstjänsten. Hon tog all föräldraledighet, så när hon blev pensionär hade hon en jättedålig pension till följd av det. Den här ekvationen med de traditionella könsrollerna går bara ihop om äktenskapet håller och om båda lever lika länge.

Blev sjuk efter att barnen flyttade hemifrån

Under Patrik Lundbergs uppväxt var hans mamma i perioder sjukskriven för utmattning. När han och hans syster flyttade hemifrån var det som om luften gick ur henne fullständigt.

– Hon brakade ihop totalt. Hon fick en ordentlig utmattningsdepression och kunde aldrig jobba igen efter det utan blev sjukskriven på heltid. Då var hon bara 54 år. Det hade säkert kunnat vara helt okej, men sedan började hennes fysiska hälsa svika. Hon fick värk i hela kroppen, problem med synen, diabetes. Det var som en snöbollseffekt med allt som var dåligt. Till slut fick hon panikångestattacker.

Patrik Lundberg säger att han i efterhand, och i synnerhet under arbetet med boken, har insett hur mycket av hans mammas livssituation som påverkades av politiska beslut, långt utanför hennes egen kontroll.

– Jag vill inte skylla på ett enskilt parti eller ett höger- eller vänsterblock, men ett exempel på en tydlig försämring var när Alliansregeringen införde jobbskatteavdraget. För det allra flesta blev det mer pengar i plånboken, men inte för sjukskrivna och pensionärer. Även om de inte fick mindre pengar, så ökade ju klyftorna. Så i praktiken fick de faktiskt mindre.

Blev bara 67 år gammal

2018 gick Birgitta till sist bort, bara 67 år gammal. Kvar blev hennes två barn, och en stor saknad.

– Sorgen efter min mamma kommer jag aldrig att förlikas med, jag kommer alltid få leva med den. Jag lurar mig själv om jag tror att den delen någonsin ska gå över.

Samtidigt som Fjärilsvägen, precis som Patrik Lundbergs sommarprat som sändes i Sveriges radio den 6 augusti, handlar om hur samhället på olika sätt har svikit en ofta osynlig grupp i samhället är den också en kärleksförklaring till mamma Birgitta, hennes kamp och personlighet.

– Hon var en rejäl person som fick saker gjorda. Hon var inte det minsta fin i kanten, hon hade en hård humor och var något av en entertainer. Vi hade det jätteroligt hemma. Och hon var social. Det är smärtsamt när jag tänker tillbaka på att hon, som var en supersocial människa, varje dag åkte in till matbutiken i stan trots att hon inte behövde handla bara för att få komma ut och träffa folk.

Offrade sig själv för barnens klassresa

Att hans mamma offrade sina egna drömmar och visioner för att han skulle kunna göra en klassresa är något Patrik Lundberg har återkommit till flera gånger i sina texter och krönikor som publiceras i Expressen varje vecka. Och det är inte utan att känna en viss skuld han tänker tillbaka på uppväxten.

– Nu när jag har facit i hand kunde jag absolut ha hjälpt till mer i tonåren. Och jag hade kunnat tillbringa mer tid med henne. När vi hade flyttat hemifrån ville hon ofta att vi skulle komma och hälsa på och det gjorde vi, men samtidigt jobbade vi så otroligt mycket både jag och min syster. Det var på något sätt själva förutsättningen för att vi skulle kunna ta oss dit vi är i dag. För att någon ska kunna göra en klassresa krävs det att någon annan står kvar på perrongen.

Patrik Lundberg om nya boken Fjärilsvägen

I arbetet med boken har Patrik Lundberg haft tillgång till alla dokument som blev kvar efter hans mammas död. Här finns dopbevis, grundskolebetyg, anställningskontrakt, lönespecifikationer, brev och gamla gästböcker. De har hjälpt honom att teckna hennes livshistoria, men det som överraskade honom mest i arbetet var en insikt han kom till efter att ha tillbringat många timmar i telefon med sin syster, som i dag jobbar som vd inom restaurangbranschen.

– Under de här samtalen framträdde bilden av att mamma har gett min syster en annan uppväxt än mig. Hon förberedde min syster för ett liv i ett manssamhälle och sa att när hon blev vuxen måste hon skaffa egna pengar och aldrig bli beroende av en karl. Det hon egentligen sa var att min syster aldrig fick bli som hon. Hon räknade med att jag som pojke skulle ha det lättare.

Att han nu har skrivit en hel bok om sin mamma ger, precis som hans krönikor tidigare gjort, upphov till blandade känslor hos Patrik Lundberg. Visst är det fint att ge sin mamma den röst hon själv saknade, men samtidigt gör det inte att hon kommer tillbaka.

– Det är väldigt dubbelt, för samtidigt som det är en form av upprättelse är hon ju död. Det är jag som får allt beröm. Visst är det roligt att jag har nått mina drömmar, men för varje framgång så glider jag också ett steg längre ifrån hennes verklighet, säger han.

Saknar sin mammas röst mest av allt

Han hoppas att andra som är i samma situation som hans mamma ska kunna hitta något allmängiltigt i boken, men han vill gärna också att de som fortfarande har sina föräldrar kvar i livet ska läsa boken och ägna dem en extra tanke.

– Det är kanske en klyscha, men man kommer att ångra allt man inte sa. Jag och mamma pratade ganska ofta, men varför ringde jag inte varje dag? Varför hälsade jag inte på henne oftare?

Vad tror du att din mamma hade tyckt om att du har skrivit en hel bok om henne?

– Dels hade hon blivit stolt, och dels hade nog kanske tyckt att det var jobbigt för det är ju inget idolporträtt. Hon var väldigt mycket människa som gjorde rätt och som gjorde fel. Det är svårt, för jag vill ju skriva något fint och henne och samtidigt blir det ingen bok om jag bara ska skriva det som var fantastiskt.

Vad saknar du mest med din mamma?

– Hennes röst. Jag och min syster har hundratals bilder och brev, vi har alla minnen, men vi har ingen inspelning av hennes röst, inga videos. Det blev bara inte av.

Läs mer:

Patrik Lundberg sommarpratar om sin mamma: ”Hon åt inte ens lunch på jobbet”

De är årets sommarpratare i P1 – hela listan 2020

Sofia Wistam om dotterns sjukdom i Sommar i P1