Recension av Marie Lundquists Så länge jag kan minnas har jag varit ensam

Kvinnan skriver på en berättelse om en kvinna som en gång var ung. Hon skriver om föräldrarna till denna kvinna, som lämnade henne och systern på ett barnpensionat för att själva göra en längre resa.

Hon skriver om flickan som när föräldrarna kom tillbaka  vägrade känna igen föräldrarna. Hon skriver om en mamma som begick självmord och om en flicka som känner skuld. Hon skriver också om män, hur den här kvinnan dras till gifta män.

Kvinnan i texten litar inte på dem som jämt måste tala om vänskap. Hon litar mer på de skygga, de som inte söker bekräftelse. Hon förundras över människor som på frågan om de mår bra, alltid med ett leende säger att de mår bra.

Marie Lundquists Så länge jag kan minnas har jag varit ensam (Albert Bonniers förlag) är ingen tjock bok, men har stor tyngd. Den pendlar en egensinnig människas (bråd)djup från hög höjd i ett höghus. Man kan få svindel för mindre.