Sven Olov Karlssons Porslinsfasaderna

Saga Silver fyller 80 år, hon är med barnen på restaurang i Fagersta och firar. Hon väntar på att plogbilen ska åka förbi och göra vägen farbar igen, så att hon kan ta sig hem till släktgården Löftet.

Karlssons berättelse tar sin början i 1920-talet, vid Eriks-forsens bruk, där hyttpojkar slavar i hettan från järnet och äter smörgås med gröt på. Saga växer upp i trakten, hon är en sådan som drömmer sanningar, som ser folk dö innan de dör.

Hon hör till ”nattfolket”, vill aldrig sova, är rädd för drömmarna. Hon gifter sig med Knuth Silver som gör karriär som auktionsutropare och de får tre barn. Huset de bor i är byggt av slagg, bergslagssten, en porslinsartad restprodukt från järnsmältningen.

Karlsson skriver om ett Sverige långt bortom storstäderna, om människor i en glesbygd som blir allt glesare. Med Porslinsfasaderna får jag en absolut lust att åka dit och hälsa på, innan den har försvunnit helt.