Recension: Ulf Lundells Vardagar 8 och Vardagar 9

Sommaren är äntligen här, och med den nya vardagar med Ulf Lundell.

Det är många som har väntat, och nu har de kommit, två volymer, Vardagar 8 och Vardagar 9, på vardera 736 och 652 sidor.

Ulf Lundells nya böcker Vardagar 8 och Vardagar 9 (W&W)

Sigge Eklund, som driver podden Alex & Sigge med Alex Schulman var genast där och sökte på sitt namn. Sedan första Vardagar (2018) har han hoppats på att någon gång bli nämnd vid namn av Lundell, men förgäves. Detta trots att Lundell nu är uppe i drygt 6100 sidor, och med råga passerat Karl Ove Knausgårds självbiografiska serie Min kamp på blott 4000 sidor. Lars Noréns En dramatikers dagbok är också akterseglad i antal sidor, Noréns skrivande slutade på runt 5000 sidor.

Annons

Men nu – Sigges sökande är över! Dock nämns han bara i en bimening i anslutning till några rader om Alex Schulman som får beröm för en bok han skrivit. Åtminstone för bokens början, men ett par kapitel senare rasar allt, tycker Lundell och kastar Schulmans bok i soptunnan.

Men vad gör väl det, ty som Laleh sjunger, ”Jag var där”. En stunds existens i Lundells vardagar är stort, kanske lika stort som att ha blivit omnämnd i Noréns anteckningar? Något mer av Norén blir det ju inte, han gick bort i januari 2021, men Lundell tycks inte ha några planer på att sluta, och varför skulle han göra det? Skrivandet håller honom vid liv, och vad ska en vuxen man på 73 vårar annars ta sig för – förutom att måla, mata fåglar, turnera med band och umgås med sin trettiofem år yngre flickvän N. Världen är som den är, mest elände överallt, och kroppen är inte längre vad den var.

Ur Vardagar 8:

”Haltiga hjärtslag gör en seg och trött

Kan vara diabetes också

Skit att bli gammal, skit att tro att man är ung i kroppen bara för att man är

Annons

Det i knoppen

Det är väl runt nu, om inte förr, som det kroppsliga

raset börjar”.

Marianne Lindberg De Geers kritik av Ulf Lundell

Alla är dock inte överförtjusta i Ulf Lundells skrivande, den några år äldre (77) konstnären och författaren Marianne Lindberg De Geer allra minst, som liksom Lundell skriver dagböcker. I den senaste Utan hänsyn jämför hon Ulf Lundell och hans skrivande på gården på Österlen med en mentalpatient med långt gången syfilis som hon en gång stötte på när hon arbetade inom långvården, som skrek och orerade om tidernas förfall och kastade pottor fulla med urin efter alla han kände hat mot.

När hon så råkar möta Ulf Lundell under en promenad på Götgatan i Stockholm, lyfter han en hand för att hålla avstånd och kommenterar därpå kortfattat Marianne Lindberg De Geers utseende med att hon uppenbarligen har långt gången syfilis. Så kan det gå till i den bästa av (kultur)världar! En sådan hemsk och elak man tycker därpå alla Lindberg De Geers följare på sociala media – möjligen kan man dock erinra sig ett gammalt ordspråk, ”Som man bäddar får man ligga”.

Annons

Ligga, det får också Lundell, som muttrar en del över en kvinnlig apotekare i mogen ålder på det lokala apoteket som skojar lite med honom när han hämtar ut paket med Viagra – det är noga med att följa instruktionerna, annars kan det gå fel.

Ulf Lundell om relationen med yngre flickvännen

De har det fint, Lundell och N, även om han var tveksam till en början (det var alltså inte Lundell som jagade efter unga kvinnor, han blev själv uppvaktad av N), och alldeles enkelt är det heller inte – framför allt inte vad gäller frukosten.

För Lundell har frukosten alltid varit en högtidsstund, kaffe, gott bröd, färska bär och yoghurt, papperstidningar. N äter inte ens frukost, dricker på sin höjd ett glas vatten innan hon drar till gymmet för ett tidigt morgonpass innan jobbet.

För N är i stället lunchen något att se fram emot, då vill hon äta stort och gott, till skillnad från Lundell som under ungkarlsåren i stort sett hoppade över lunchen med sikte på middagen. Men Lundell böjer sig för N, och mycket av de nya dagböckerna är en inventering av trevliga lunchrestauranger (och middags dito) på Österlen med omnejd – samt en tilltagande oro från Lundell vad gäller midjemåttet. Allt ätande med N gör risken stor att lägga på sig en massa kilo. Men vad gör man inte för kärleken?

Annons

Lundell betraktar världen, att läsa honom är som att få nyhetsrapporteringen av de senaste åren i repris, pandemin, kriget i Ukraina, gängskjutningar, bilbränder. Han noterar vädrets växlingar, fåglarnas flykt fram och åter, läser filosofer och poeter och annat, lyssnar på musik och planerar låtlistor för framtida turnéer. Ibland blir han missmodig, vad tjänar allt till, det är ett konstant fixande med det gamla huset. N drömmer om att flytta till en liten by i Frankrike. Vill han det? Orkar han, innan livet är slut?

Fortsättning följer nästa vår, 2024.