Clara, 28, val efter upptäckten: "Brösten ska bort"

Efter reklamen: Se 5 tecken på att du behöver en ny behå

Clara är på väg att somna när en främmande känsla sköljer över henne. Något känns annorlunda.

Det har gått ett par veckor sedan operationen, och hennes nya bröst är iskalla. De känns som två kalla kuddar som vilar ovanpå hennes bröstkorg.

– Jag kunde känna de kalla implantaten mot min hud. Det var så surrealistiskt, det var som att det var något främmande i min kropp, säger Clara.

Hon värmde upp brösten med en värmedyna och väntade på att de skulle nå något som liknade kroppstemperatur.

Ställdes inför ett val

Clara var bara några år gammal när hennes mamma dog i bröstcancer. Därför blev Clara och hennes syster uppmuntrade till att göra ett genetiskt test.

Testet visade att båda systrarna har den sällsynta, ärftliga sjukdomen Li-Fraumenis syndrom.

Syndromet ökar risken för att utveckla flera olika cancersjukdomar, inklusive bröstcancer.

Det innebär att Clara, vid 26 års ålder, måste fatta ett beslut – vill hon ta bort sina bröst och minska risken för bröstcancer?

Hon tvekar inte länge innan hon bestämmer sig.

Brösten ska tas bort.

– Jag löper fortfarande risk för andra typer av cancer, så jag ville göra något åt den typ som jag faktiskt kunde påverka. Det handlar om att ha en viss kontroll, säger hon.

I februari i år får Clara sina bröst borttagna och rekonstruerade för att minska risken för bröstcancer. Allt fett och vävnad som normalt skulle bevaras vid en bröstförstoringsoperation har avlägsnats.

Clara har två hål i bröstkorgen, som nu har fyllts med känsellösa implantat.

När man gör en bröstrekonstruktion får man normalt inte tillbaka känseln i de nya brösten. Det är först nyligen som man i Danmark lyckats utföra en bröstrekonstruktion där känsel har kunnat återställas.

Det visste Clara innan operationen, men hur det faktiskt skulle kännas i praktiken överraskade henne.

– Om någon stöter till mig känner jag ingenting. Det känns som att jag har en push-up behå med ett tjockt lager vaddering. Jag kan känna att huden dras lite, men annars är det ingen känsel alls, säger Clara.

Hon berättar att hon använt den kraftigaste vibratorn hon äger på brösten men kunde bara känna de kraftiga vibrationerna i handen.

Avsaknaden av känsel i brösten är fortfarande något hon jobbar med. För Clara har beröring av brösten tidigare varit något sexuellt, vilket nu påverkar relationen till hennes pojkvän.

De har varit tillsammans i åtta år, och de har en sexuell "övning" mellan sig, som efter operationen, ändrats.

– Vissa sätt som min pojkvän rört mig på som tidigare fungerat bra, känns nästan smärtsamma nu med de nya brösten, förklarar hon och fortsätter:

– Jag kan röra vid dem själv, men det känns som att röra vid ett väldigt stort, svullet myggbett eftersom det finns ett avstånd till känseln.

Och trots att det har gått ett halvår sedan operationen har hon ännu inte kommit på hur hon vill bli berörd kring det området.

– Det är en process. Just nu blir jag rörd på brösten "för show". För att det är en inlärd sak, att det ska vara upphetsande att bli berörd där, men det gör inget för mig.

Hon förklarar att brösten också utger värme på ett annat sätt än vad kroppen brukar göra. Hennes pojkvän har påpekat att de, förutom att de kan bli iskalla, kan också bli otroligt varma.

Valde att hylla brösten!

När Clara fick reda på att hon hade det sällsynta syndromet tog hon ett beslut.

Hon ville ha två somrar med sina bröst. Det var inom räckhåll – men det gav henne också tid att ta farväl av dem.

Hon badade och solade topless. Hon höll en fotosession för att föreviga dem, och i början av februari i år höll hon en fest till ära för brösten.

Hon hade bjudit in sina närmaste vänner och familj till en middag med tal, sånger och quiz. Själv höll hon ett tal och läste upp ett stycke som hennes mamma hade skrivit då, om ett farväl till hennes bröst.

Och även om beslutet att ta bort hennes bröst var enkelt, var det inte lätt. Det var särskilt två saker som oroade henne. Hur kommer jag att se ut? Och betyder det att jag aldrig kommer att kunna amma mina barn?

Hon hade aldrig tidigare funderat på att ändra något i sitt utseende, eftersom hon var nöjd med hur hennes kropp såg ut och tyckte att proportionerna var rätt.

– Jag kunde plötsligt välja hur mina bröst skulle se ut – det var inget jag hade funderat på tidigare, säger hon.

Clara valde att hennes nya bröst skulle vara droppformade och samma storlek som hennes riktiga bröst.

När hon vaknade efter operationen hade hennes bröst krympt en storlek på grund av att Claras hud var för tunn och storleken hon hade innan var för stor för hennes kropp.

Ändå blev hon både lättad och positivt överraskad när hon såg sina nya bröst för första gången.

– Jag hade räknat med att vakna med två plastpåsar under huden, men det var väldigt skönt. Under de fyra dagar jag låg på sjukhus visade jag dem för allt och alla – inklusive min svärfar och storebror, säger Clara.

Hon trodde hon skulle få en chock av sina nya bröst – men var istället fascinerad.

– Det hade ingenting med skönhet att göra utan endast av hälsoskäl och det är fascinerade.

Fick ge upp drömmen om att en dag kunna amma sitt barn

I och med Claras operation var det en del av hennes liv hon nu var tvungen att ge upp.

– Det har varit en sorg att jag inte kommer att kunna amma mitt barn, men jag har försökt att rationalisera det genom att fokusera på saker som till exempel att det kan skapa mer jämlikhet mellan föräldrarna, eftersom båda kan ge barnet mat.

Clara berättar att sorgen för tillfället är parkerad, men hon är säker på att den kommer att återkomma och förmodligen bli större den dagen hon får barn.

Clara berättar att det fortfarande finns dagar då hon vaknar upp och känner att hon är fast i någon annans kropp.

För Clara finns det många nya saker som hon har behövt, och fortfarande behöver vänja sig vid, men hon ser på sina nya bröst med tacksamhet. Tacksamhet över att det var möjligt, att de har blivit vackra, och att risken för bröstcancer nu är liten.

– Många av mina bekymmer har försvunnit eller blivit mindre efter operationen. Jag kollade ofta för knölar och levde med en konstant rädsla innan, säger hon.

Rädslan har minskat, och under det halvår som gått sedan operationen har det kommit en liten, liten känsel tillbaka i Claras nya bröst.

– Jag tycker att det har kommit lite känsel under bröstet och på vissa ställen som ligger närmast min kropp, förklarar hon.

Men hon kommer aldrig att få tillbaka känseln helt i sina bröst, så hennes process att lära känna sin nya kropp fortsätter.

Detta är en artikel som först publicerades på vår systersajt Femina.dk.