23 jul, 2021
Mamman: Min son drunknade när jag skulle ha honom under uppsikt
AvAino Oxblod
FotografFAcebook.
För alla föräldrar är tanken på att förlora sitt barn den största mardrömmen – men för Jami Yeats-Kastner är mardrömmen verklighet.
Nu berättar hon hur det är att leva vidare när man har förlorat sitt barn i en olycka, samtidigt som andra dömer en.
”Om du inte var där den dagen så har du ingen rätt att kommentera”, skriver hon på Love what matters.
Nu berättar hon hur det är att leva vidare när man har förlorat sitt barn i en olycka, samtidigt som andra dömer en.
”Om du inte var där den dagen så har du ingen rätt att kommentera”, skriver hon på Love what matters.
Annons
Alla föräldrars största mardröm är att deras barn ska dö ifrån dem. Jami Yeats-Kastner lever den mardrömmen – hennes son Sam drunknade när hon skulle ha honom under uppsikt.
”Mitt barn drunknade när jag höll koll. Det fanns andra vuxna och barn där, och det hade kunnat hända vem som helst av oss den dagen. Men det gjorde det inte. Det hände mig, oss”, skriver hon i ett öppet brev på Love what matters.
Det har gått åtta år sedan den fruktansvärda dagen i Jamis liv, och hon kämpar fortfarande med att hantera tragedin. Något hon möter varje dag är att andra mammor dömer henne, och andra i samma sits, för att ha förlorat barn.
”Den värsta sortens dömande och elakhet är reserverad för mammor som har förlorat unga barn i någon form av olycka. Det finns alltid där, jag vet, men det doldes så att mammorna inte flåddes levande. Men sociala medier har ändrat det. Jag ser det hela tiden”, skriver hon på sajten.
Annons
Föräldrar i sorg döms ut
Hon menar att så fort det kommer ut artiklar om barn som har dött under tragiska omständigheter så fylls kommentarsfälten med funderingar kring varför föräldrarna inte hindrade det, och hårda dömande kommentarer.
”Om du inte var där den dagen så har du ingen rätt att kommentera. Vilken mamma som helst med ett vilt småbarn kan ärligt talat säga att de aldrig har slitit blicken från dem i ens två minuter? För det är allt som krävs, två minuter för att förändra dig och ditt liv för alltid”.
Jami konstaterar att hur hårt andra än dömer en, så kommer mamman som har förlorat sitt barn alltid döma sig själv hårdast.
”Den som dömer dig allra hårdast kommer alltid vara en själv. Ditt jobb, ditt enda stora jobb, var att hålla dem vid liv, och du misslyckades. Fan, vet ni hur det är att leva med det?”
”Välj godhet”
Nu vill hon uppmuntra andra att tänka ett varv innan de dömer andra, och i stället välja att vara förstående.
”Vi måste vara snällare mot varandra, mindre dömande och mer förstående. Som mammor, föräldrar, och som människor. Alla i världen har sina egna utmaningar, sina egna läxor att lära, och kors att bära”.
Annons
