Stängde av fruns respirator – då började hon prata

Efter reklamen: 7 viktiga saker att tänka på om du står nära någon i sorg

Det var i maj 2007 som amerikanska Ryan Finleys liv vändes upp och ner. Han kom hem en vanlig lördag och hittade sin fru Jill livlös på golvet i deras gemensamma hem. Ryan kunde inte förstå vad som hade hänt, för han såg inga skador på henne, men började genast med hjärt- och lungräddning för att få igång hennes hjärta igen.

När ambulanspersonalen kom fram tog de över hans räddningsförsök och fick igång hennes hjärta med en hjärtstartare. Men eftersom det hade gått så lång tid sedan hon förlorat puls hade hennes hjärna påverkats allvarligt, och man gjorde beslutet att försätta henne i koma.

Paret trodde inte att de kunde få barn – fick nio barn på tre år

Otröstlig väntade Ryan bredvid sin frus sjukhussäng i flera dygn, utan att hon vakna upp ur koman. När det hade gått flera veckor utan tecken på förbättring av Jills tillstånd kom läkarna med det fruktansvärda beskedet – de tyckte det var dags för Ryan att stänga av fruns respirator och låta henne somna in.

”Idag kan vara den värsta dagen i mitt liv. Jag måste i princip bestämma mig för om hon ska dö eller inte”, antecknade Ryan då, skriver Today.

Trodde hustrun var förlorad – då pratade hon

Läkarna hade sagt att det fanns en till två procents chans att Jill skulle kunna vakna och leva ett normalt liv igen. Efter ångest och gråtattacker kom Ryan fram till vad han behövde göra – hans fru skulle vilja att han stängde av respiratorn.

Den nionde juni 2007 hade familjen sagt sina farväl och respiratorn stängdes av – men Jills hjärta fortsatte slå. Efter en stund kunde Ryan se hur hans frus läppar började röra på sig. Till slut fick han höra sin frus röst för första gången på flera veckor.

– Få ut mig härifrån, sa hon till sin make.

75-åringen gifte sig med sin ungdomskärlek – dog efter 2 dagar

Ryan blir fullständigt chockad – hans fru inte bara lever efter koman, hon pratar och ber om att få åka till en av deras favoritrestauranger.

I dag mår Jill bra och paret tar till vara på all tid tillsammans – efter komaskräcken liknar deras vänner dem vid att vara nygifta.

– Vi uppskattar varje dag, varje minut, varje timme nu. Inte för att vi inte gjorde det innan, men det sätter saker i perspektiv.