Efter separationen – Susanne bodde i tält i ett år: ”Gav mig ett lugn”

Efter reklamen: Fem svampar som är lätta att hitta och riktigt goda

Susanne kände en konstant oro för hur hon och barnen skulle klara sig och när vi nu ses mitt ute i skogen någonstans i närheten av Sandviken känns den där vardagen som Susanne beskriver så långt borta. Numera är det bara hon och hunden Jason. Och den oändliga skogen.

Nyligen fick Susanne utmärkelsen Årets äventyrare.

– Att finnas med på samma lista som till exempel Ola Skinnarmo och Renata Chlumska känns förstås otroligt hedrande. De är ju mina största idoler och i mitt tycke gör de äventyr på riktigt. Och lilla jag liksom.

Susanne tror att priset gick till henne tack vare den inspiratör hon blivit för så många.

– Jag äventyrar inte med främsta fokus att prestera. För mig handlar det om att lyssna på sig själv och i och med det så har min nya tillvaro blivit ett äventyr för mig. Jag vill utmana mig själv och testa nya saker, kanske var det just detta som juryn såg, säger Susanne ödmjukt.

5 härliga semestertips – från kajakpaddling på Västkusten till yoga på stranden

Därför flyttade Susanne Holmqvist ut i skogen

Allt började när barnen hunnit bli tonåringar. Ekorrhjulet, som börjat snurra under småbarnsåren, gick allt fortare och Susanne mådde allt sämre.

Hon insåg att hon behövde se vad hon själv kunde göra för att bryta det dåliga måendet. Vad skulle kunna få henne tillbaka till den där genuina lyckan i livet?

– Efter ett tag insåg jag, som gammal hästtjej, hur naturen påverkade mitt mående på ett väldigt positivt sätt. Varje morgon gick jag ut klockan sex, satte mig på en stubbe och var bara för mig själv. Jag skulle säga att naturens kraft och dess effekt slog till ganska omedelbart. På den där stubben laddade jag mina batterier och fokuserade på mig själv och mina känslor.

Allt eftersom kände Susanne att hennes inre läkte. Stressen blev till ett lugn och hon fick tillbaka sin livsglädje. Morgonkaffet på stubben ledde till att Susanne tog fram en gammal sovsäck och sov i vindskydd.

– Vandring blev ett nytt begrepp för mig och ju mer intresset tog fart, desto längre kom jag i min själsliga resa. Blicken fastnade på andra saker än bara på mig själv. Första åren hade jag ingen speciell utrustning alls, men det var en fin och väldigt opretentiös tid.

Pilgrimsvandringen som förändrade allt

Efter att ha läst Paulo Coelhos bok om att pilgrimsvandra bestämde hon sig för att göra detsamma.

– Drömmen blev till verklighet år 2014. Då gick jag den kända pilgrimsvandringen från Frankrike till Santiago de Compostela i Spanien. Och efter den resan fick jag mersmak på både naturupplevelser och vandring.

Ju äldre barnen blev, desto längre perioder kunde Susanne vara hemifrån. Veckor blev till månader ute på olika fjäll.

– Jag ville inte åka hem efter mina fjällvandringar. Det bästa jag vet är att gå med min ryggsäck på 18 kilo och klara mig med det jag har i den, dag ut och dag in.

Susanne tycker att det är så mycket sus och brus i vardagen och i världen. Vandringen har blivit ett verktyg för henne att stänga av allt det där.

– Det är så lätt att tappa bort mina egna värderingar och funderingar annars. Vandringarna och naturen är inte bara ett stort intresse utan ett behov, en livsnödvändighet för mig i dag.

När Susanne fortfarande bodde i villa i Sandviken var det ofta full rulle och hon minns hur hon stressades av alla grejer som fanns överallt i huset. Hon började ifrågasätta varför hon hade så mycket prylar.

– Det var där någonstans som tanken dök upp, längtan efter att bara göra mig av med alla onödiga ting och bosätta mig i ett tält mitt ute i skogen.

När barnen väl flyttat hemifrån bosatte sig Susanne till en början i en lägenhet i Åre.

– Men precis som i huset handlade vardagen fortfarande om jobb och hyra. Hyran är en stor kostnad som kräver att jag måste vara på ett jobb, säger Susanne, och menar att det var just de där kraven som hon ville bort ifrån.

Hon började i stället att söka efter passande platser och tillstånd för att sätta upp ett tält. Under ett halvår provbodde Susanne på olika platser. På en ö ovanför Ristafallet uppfylldes hennes tre kriterier.

– Jag hade vattnet året om, det fanns en bilväg 500 meter bort (för säkerhetens skull) och framför allt: trygghet – en känsla av att jag skulle känna mig trygg på den plats jag skulle vistas på under så lång tid, allt det fann jag på denna ö, säger Susanne som valde att sätta upp ett tält i den jämtländska vildmarken och bo där under ett helt år.

3 knep som gör blåbärs-rensningen lekande lätt!

Bästa knepen! Så rensar du blåbär snabbt

”Det var först nu jag kände den genuina friheten”

När Susanne hittat sin plats tog hon beslutet. I mars år 2020 sa hon upp lägenheten, och på grund av pandemin blev hon uppsagd från sitt arbete.

– Det var först nu jag kände den där genuina friheten som jag bär med mig än i dag. Upprymd likt ett barn åkte jag ut till ön och skottade snö, röjde sly och gjorde plats för att i maj kunna resa tältet.

Vilka behov hon hade växte fram allt eftersom.

– En plats man väljer att kalla sitt hem behöver inte nödvändigtvis bestå av fyra väggar. Den kan lika väl bestå av ett tipitält i kanvas rest på en trall av spillvirke på en plats där knappt några människor passerar. Jag höll på att förbereda mitt hem hela sommaren, byggde utekök, dass och vedförråd, hämtade vatten och odlade grönsaker.

När hon väl flyttat in presenterade sig naturen snabbt för Susanne. Första dagarna i juni kom snösmältningen och just detta år visade det sig bli rekord.

– Allt vatten från norska och svenska fjäll skapade kraftiga vårfloder. Jag fick höra att ön hade försvunnit en gång. Och just under mitt år hände samma sak. Ön försvann. Det var endast mitt tält, som stod placerat på öns högsta punkt, som var torrt, säger Susanne, som bara hade 48 centimeter till godo.

Vattennivån steg 20 centimeter per dygn och 2 meter totalt. Susanne hade dessutom stora problem att ta sig till och från ön. Hon hade aldrig klarat den tiden utan hjälp.

– Ett raftingföretag i Åre hjälpte mig med en raftingbåt och tack vare en vajer från Skistar kunde jag säkra mig själv, hunden och båten i lina.

Även vintern blev extrem detta år, med runt 30 ­minusgrader flera dygn i rad. Hon vågade inte elda på nätterna, så var det 32 grader kallt ute var det 32 även inne i tältet. Susanne fick ligga kvar länge i sin säng varje morgon. Hon eldade i flera timmar, tills det blev tio plusgrader. Först då klev hon upp.

– Alla årstider har sina för- och nackdelar. Vintern innehöll mycket snö och kyla, men det var också smidigt för då kunde jag gå över älven och dra veden på pulka, i stället för att bära den. Extrem hetta på sommaren och extrem kyla på vintern, jag ville ha alla fyra årstider och det fick jag med råge.

Dagarna gick och många av dem satt Susanne bara och njöt av naturen. Hon lyssnade på fågelljud i flera timmar.

Som enda sällskap har hon sin hund.

– Jason är min äventyrshund som varit med på alla mina vandringar de senaste åren.

Det här livet kan absolut kännas ensamt.

– När ensamheten blir för stor söker jag mig till mina nära och kära. Jag älskar att åka ut och käka god middag på ett fint ställe med mina vänner. Men det får vara någon gång ibland.

Hon har ingen hyra att betala, hennes post kommer till en vän där hon för tillfället är skriven, och hon har knappt koll på vilket datum det är eller vad klockan visar.

Ibland, när det regnat tio dagar i sträck, har hon frågat sig själv vad hon sysslar med. Men så sticker solen plötsligt fram.

– Fjälltoppar uppenbarar sig i solljuset och den blå himlen sticker fram. Det är obeskrivligt vilken belöning det är att få ha denna vackra natur framför sig efter långa, utmanande vandringar.

Så många fina pärlor att upptäcka!

Sommar i Sverige: 11 tips på bra utflykter och resmål

Så reagerade familj och vänner på Susannes beslut

Susannes familj och vänner har vant sig vid hennes nya livsstil.

– Klart de funderade på hur jag skulle klara mig, men de har också en tillit till vad jag håller på med.

– Det enda jag saknar med den här livsstilen är mina barn. Jag flyttade längre bort från dem och närheten till dem är det jag har fått offra.

Den största lärdomen Susanne tar med sig efter året i tält är att bli följsam med naturen.

– Det innebär att man måste anpassa sig och bli kompis med den. Man kan inte kriga mot väder och vind. Jag klarar mig helt enkelt bättre om jag inte kämpar emot.

Susanne har fått många insikter på vägen, hur hon funkar och hur hon behöver leva sitt liv för att må bra. I dag känner hon en stark tillit till sig själv och livet.

– Denna tillit är en enorm trygghet, följer jag mitt hjärta så löser det sig ofta. Tidigare har jag suttit på så många värderingar som inte varit mina, blivit styrd av rädsla och andras förväntningar.

Efter året i tält kändes det omöjligt för Susanne att gå tillbaka till sitt gamla liv. Hon drabbades av enorm separationsångest när det var dags att lämna ön.

– Jag ville inte tillbaka till en lägenhet eller jobba 24/7. I stället startade jag mitt företag, köpte en camper och bor nu i den. Den kan jag ställa i stort sett var som helst i naturen. Men jag har samtidigt börjat reka i fjällen efter en koja, att bo i en sådan under ett år blir nästa utmaning.

Vad ger det dig att bo i skogen?

– Jag älskar enkelheten. Jag har inte lika många utgifter och behöver därmed inte jobba så mycket. Naturen ger mig lugn och frihet. När barnen var små var villan jätteviktig, eller pengar för att kunna resa. Då var det sådana faktorer som var frihet för mig. Men när barnen flyttade ut blev det snarare ett fängelse. Att bo i tält ett helt år var extremt, men för mig har det blivit ett skönt sätt att leva.

Det finns många fördelar med att resa ensam!

10 bra resmål för dig som reser ensam

Vad vill du ge för tips till dem som inte riktigt vågar kliva ur ekorrhjulet, men skulle vilja?

– Det första är att ta sig tid att våga vara med sig själv, lite oftare och längre perioder. Våga lyssna på sig själv. Det är läskigt för många, för man kanske kommer på att man inte vill bo kvar i sitt hus eller stanna i sin relation. Lever jag det liv jag vill? Drömmer man och sätter upp mål så kan man börja bana en stig och drömmen kan till slut bli verklighet. Har man den tron kommer man långt. Och kom ihåg, det kan räcka med att bara ta med kaffekoppen ut i skogen och sätta sig på en stubbe en stund.