Svensk-norska parets kärlekshistoria: Träffades på klassresa som 15-åringar

Svenska Dennis Fröling och norska Heidi Muggeby-Andersen var bara 15 år när de träffades för första gången, på en klassresa i Köpenhamn 1987.

Dennis blev upp över öronen förälskad i den norska jämnåriga flickan ganska omgående, men fick kämpa för att hon skulle se honom.

– Jag blev väldigt kär väldigt snabbt, typ första blicken på henne. Det var inte kärlek vid första ögonkastet från hennes del kan man väl säga..., berättar han för Femina.

Stjärnorna stod inte rätt för de unga tonåringarna då, men ödet skulle visa sig vara på deras sida ... drygt 20 år senare. Det var nämligen då som Heidi letade upp sin forna brevvän, och de två plockade upp kontakten igen.

I dag har de varit ett par i 13 år – och Dennis är lika förälskad som första gången han såg sin älskade Heidi!

Träffades på en klassresa 1987: ”Fick hennes adress”

Parets otroliga kärlekshistoria tar avstamp i slutet på 80-talet. När Femina når Dennis målar han upp en bild av hur det gick till när han träffade sin ungdomskärlek.

– Vi åkte på en klassresa till Danmark. När vi kom fram till det här vandrarhemmet där vi skulle bo så var det en norsk klass där också. Jämnåriga liksom, säger han och berättar vidare hur han fick kämpa för att få Heidis uppmärksamhet.

Hon såg honom nämligen på ett vänskapligt sätt och inte på ett romantiskt sätt vid tidpunkten, berättar Dennis. Men skam den som ger sig.

– Jag var väldigt ihärdig, så jag fick hennes adress i alla fall, så vi började brevväxla.

Heidi och Dennis skickade mängder av brev till varandra under åren som följde. De lärde känna varandra väl och så småningom åkte Dennis och hälsade på Heidi i Norge. Hon kom även till Stockholm där han bodde, och fortfarande gör.

Men de blev aldrig något mer än mycket goda brevvänner:

– När jag åkte över till henne, då hade hon skaffat pojkvän. Och när hon inte hade pojkvän, så hade jag flickvän. Så där fortsatte det. För det gick ju tid emellan. Men det hände aldrig något mellan oss, vi skickade mest brev, säger Dennis.

Snart avtog brevskrivandet och de två vännerna tappade kontakten. Åren gick och de byggde egna liv på egna håll. Båda två fick lyckan att bli föräldrar till varsin son och deras ungdomskorrespondens föll i glömska.

Hittade varandra igen – drygt 20 år senare

År 2009 övertalade Dennis son honom att skaffa ett konto på den då nymodiga plattformen Facebook. Han förklarar att sonens motivation var att få hjälp med ”att få mer mark i ett spel, typ Farmville.”

Efter mycket tjat från sonen gick Dennis till slut med på att skapa ett konto. Och där var Heidi.

– Hon skrev och frågade ”är du den Dennis som jag brevväxlade med för längesen?”, berättar han och fortsätter:

– Hon hade väl precis skilt sig från sin man och mitt dåvarande förhållande var på väg att ta slut.

Efter Dennis uppbrott beslöt han sig för att åka och hälsa på Heidi i Norge.

Hur minns du det mötet i dag?

– Oj. Det var väldigt mycket känslor. Jag har alltid tyckt att hon är snygg, men hon såg nästan precis likadan ut! Jag tänkte ”wow.” Hon är trevlig och fantastisk på väldigt många sätt. Då blev vi ett par på riktigt.

”Jag gillar det vi har, det är fortfarande spännande!”

Dennis har fortfarande sitt liv i Stockholm och Heidi har sitt liv Aurskog. De skiljer 48 mil och 6 timmars bilresa mellan deras hemorter.

De försöker träffa varandra så ofta det går och turas om att åka till varandra. Det blir omkring två gånger i månaden, berättar Dennis.

– Ja, det är kämpigt. Det är svårt och det krävs mycket från oss båda två för att det ska fungera. Man får jobba en del, men vi pratar ju varje dag, liksom via Messenger eller WhatsApp eller något sånt.

Dennis ser positivt på särboskapet med kärleken, och säger att det är lättare att hålla romantiken vid liv.

– Man slipper mycket av det här vardagstjafset. Det är väldigt lätt att man kommer in i en vardagsbubbla som par i en relation. När allting bara flyter på. Utan att det sker något. Jag gillar det vi har, det är fortfarande spännande!, förklarar Dennis och fortsätter:

– Jag åker dit nu på fredag så jag är ledig hela nästa vecka. Då ska vi fira 17 maj tillsammans. Det är lika stort som vårt midsommar.

Har hjälpt varandra genom tuffa tider

Men avståndet är inte alltid en fördel. Coronapandemin tog hårt på dem. Särskilt då Dennis sjuknade in i covid-19 i början av 2020, som en av de första registrerade fallen i Sverige.

– Det var en pärs. Jag blev ju väldigt sjuk.

Hur tog sig sjukdomen uttryck?

– Jag blev bara tröttare och tröttare för att jag fick mindre och mindre syre i blodet. Så jag sov och sov och sov. Jag var inte riktigt fullt medvetande egentligen. Allting är lite dimmigt. Jag hade så dålig lungkapacitet. Och hade oturen att åka på en blodförgiftning samtidigt.

Dennis berättar att han låg inne på S:t Görans sjukhus i Stockholm till en början. Vid den här tidpunkten fanns inget riktigt system för hur patienterna skulle behandlas eller var. Han blev placerad i en källare utan fönster.

– Jag hade så mycket konstiga mörka tankar då. Jag trodde att jag skulle dö helt enkelt. Jag var jätterädd och tänkte att ”nu hamnar jag i statistiken.” Det var helt fruktansvärt för Heidi. Hon satt 50 mil bort och fick inte komma hit.

Dennis var väldigt dålig hemma i 10 dagar innan han behandlades i ytterligare 11 på sjukhuset. Konvalescensen efter att han skrevs ut har varit lång och han är fortfarande inte helt återställd, men upplever sig ha fått tillbaka livskvalitet efter första vaccindosen.

Fem år tidigare, år 2015, drabbades Heidi av en stroke. Då fanns inga restriktioner och Dennis var där på en dag, vid sin kärestas sida.

Men det var jobbigt att vara maktlös och så långt borta innan han hann fram. Dennis berättar att Heidi fick sin stroke under natten, och att de hade varit i kontakt via telefonen efter att hon varit ute på morgonpromenaden med hunden.

– Hon skrev bara rappakalja, det var som hieroglyfer. Jag sa åt henne att uppsöka vård. Hon ringde till sin pappa, som körde in henne. Tyvärr var det lite för sent.

Heidi fick bestående men efter stroken och lider av utmattning, koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Utöver det upplever hon också obehagliga sensationer i halva sidan av kroppen.

– Det är som tusen nålar ungefär. Och så måste hon koncentrera sig sjukt mycket för att kunna gå rakt för signalerna går ju inte fram ordentligt. Hon är så pass att hon klarar sig men hon kommer ju aldrig jobba igen.

”Förlovade oss på hennes födelsedag”

Men för det mesta så älskar Dennis som sagt fördelarna med särboskapet, men säger också att Heidi inte är riktigt lika förtjust i upplägget. Möjligtvis kan det bli aktuellt att flytta ihop senare i livet.

– Jag har mitt liv här i Stockholm nu och min son, även om vi inte hörs lika ofta som när han bodde hemma. Sen har mamma och pappa flyttat in till stan också, och de börjar bli gamla. Då vill man vara i närheten om det sker något, säger han och fortsätter:

– Jag vill också ha lite spänning, fjärilar i magen och lite sånt. Och det vet jag att jag får så länge vi har ett sånt här förhållande som vi har nu.

Ni är förlovade också, berätta.

– Ja, vi förlovade oss på hennes födelsedag för många år sedan. 2011, när hon fyllde 40, berättar han.

Däremot verkar det inte som att något bröllop väntar i framtiden.

– Jag har aldrig varit gift, och jag tror inte på giftermål på det sättet. Jag bevisar min kärlek till henne varenda dag ändå. Jag behöver ingen papper på det, säger Dennis och förklarar att Heidi är okej med det upplägget.

Disclaimer: Heidi har godkänt att vi skriver om hennes och Dennis kärlekshistoria, och har även bidragit med flera av bilderna till artikeln.