Toppkvinnorna som försvann från politiken – och rampljuset
Här är den svenska toppolitikerna som lade den politiska karriären bakom sig, och försvann från rampljuset.
Maria Leissner
1995 blev Maria Leissner Folkpartiets, numera liberalernas, första kvinnliga partiledare, och fick uppdraget att vända partiets dalande siffror efter valet 1994. Men Maria hann bara ha positionen i ett år innan hela hennes liv vändes upp och ner – med en tragisk bilolycka i fjällen.
Maria, maken Hans och deras dotter var på väg till Sälen när bilen fick sladd, och hamnade i en förödande bilolycka. Dotter och Maria klarade sig utan livshotande skador, men maken Hans avled på plats.
– Han slungas i mitt knä, och jag ser hur hans näsa blir vitare. Jag känner på hans puls, och den finns inte. Och så sitter vi där, kanske i timmar, innan någon skär loss mig, har Maria Leissner berättat i P1.
Efter tragedin tyckte många partikollegor att Maria skulle lämna posten som partiordförande och fokusera på dottern, men hon valde att sitta kvar ett år till innan hon avgick – allt för Hans skull, som hade drömt om att hon skulle leda Folkpartiet.
– Hans död får inte leda till att hans vision kraschar. Det var av respekt för honom jag satt kvar, har hon berättat.
Efter ytterligare ett år lämnade hon partipolitiken, och även Sverige – när hon blev diplomat och ambassadör.
Nyamko Sabuni
Nyamko Sabuni valdes för första gången in i riksdagen 2002, och blev 2006 intergrations- och jämställdhetsminister i Reinfeldts regering. När Jan Björklund lämnade som partiledare för Liberalerna 2019 var det Nyamko som fick ta över rodret.
Det blev dock inga framgångsår för Nyamko vid rodret i Liberalerna, och innan valet 2022 valde hon att avgå – utan krav från partiledningen.
– Diskussionen om hela mig skymmer sikten från det som är viktigast, sa Nyamko Sabuni på presskonferensen.
Efter sin avgång har Nyamko Sabuni försvunnit från rampljuset, och fokuserar i stället på en karriär som techinvesterare.
Cecilia Stegö Chilò
Cecilia Stegö Chilò är en av de som suttit allra kortast som minister i svensk historia. Hon hade varit aktiv moderat i början av 90-talet, men avgick 1995 i protest mot ett beslut i partiet. 2006 skulle hon göra comeback i partiet, när hon utsågs till kulturminister med ansvar för idrottsfrågor av Fredrik Reinfeldt – men hon hann inte sitta mer än tio dagar innan hon tvingades avgå.
Efter att ha tillträtt som kulturminister kom det fram att hon inte hade betalat tv-avgiften på 16 år, samtidigt som det visade sig att hon anlitat svart städhjälp.
Efter skandalen blev Cecilia i stället seniorrådgivare på en PR-byrå, och hon har varit styrelseledamot i en rad stora bolag.
Maud Olofsson
Under 00-talet var Maud Olofsson ev av Sveriges absolut mest välkända kvinnliga politiker. Efter att ha tillträtt som partiledare i Centerpartiet 2001 blev hon också Fredrik Reinfeldts vice statsminister mellan 2006 och 2010. Under sin tid som näringsminister ansvarade Maud Olofsson för den omtalade Nuonaffären, där svenska Vattenfall köpte energibolaget Nuon – något som senare visade sig vara en förlustaffär i miljardklassen.
Mellan 2014 och 2022 var Maud Olofsson ordförande i organisationen Visita, men nu lever den forna politikern ett lugnt liv på landet med maken Rolf.
Åsa Romson
Åsa Romsons tid som språkrör i Miljöpartiet och klimat- och miljöminister i Löfvens regering var kantat av skandaler och misstag. Bland annat målade hon underredet på sin egen båt med en icke miljögodkänd färg som var giftig, och anställde en tjänsteman till regeringskansliet som hade dömts för narkotikabrott. Romson hade inte heller betalat energiskatt för sin båt.
2016 meddelande Miljöpartiets valberedning att de inte föreslog Romson för omval som språkrör i partiet, och hon ersattes av Isabella Lövin. Efter en tid i EU-nämnden lämnade Åsa Romson politiken, och är i stället forskare och ordförande för Insititutet för framtidsstudier.
Maria Borelius
Cecilia Stegö Chilò får se sig slagen av Maria Borelius – Maria satt nämligen ännu kortare på sin ministerpost. Med åtta dagar som handelsminister är hon det statsråd som haft sin post allra kortast i modern tid.
Författaren och tv-profilen flyttade från London til Stockholm för rollen som handelsminister i Reinfeldts regering 2006, men efter att det kom fram att hon haft svart arbetskraft i hemmet, att hon inte betalat sin tv-licens samt att hennes mans sommarvilla ägdes av ett utrikes företag fick hon lämna politiken. Hon flyttade då tillbaka till Storbritannien.
I dag är Maria Borelius aktiv som författare, och skriver främst böcker om hälsa och välmående.
Ulrica Messing
Ulrica Messing var aktiv som socialdemokratisk politiker i många år – från tiden i SSU som tonåring gick hon vidare till att bli riksdagsledamot och så småningom bli statsråd under Göran Persson mellan 1996 och 2006. Hon hann vara både arbetsrätts- och jämställdhetsminister, arbeta i Kulturdepartementet, vara biträdande näringsminister samt till slut bli infrastrukturminister.
Men efter 10 år som statsråd förlorade socialdemokraterna valet 2006, och ett år senare valde Ulrica Messing att lämna politiken. Hon hade då blivit sambo med miljardären Torsten Jansson, och ville fokusera på deras nya familj.
Sedan 2009 är hon och Torsten också gifta, och 2021 blev Messing landshövding i Blekinge.