Melodifestivalen-artisternas tragiska öden
Här är artisterna som fick ett sorgligt slut.
Ted Gärdestad
Ted Gärdestad var bara 16 år gammal när han slog igenom som artist och släppte sitt första album, producerat av Björn och Benny från Abba. 1973 tävlade han i Melodifestivalen med låten Oh, vilken härlig da, som slutade på fjärde plats. Under 70-talet släppte Ted Gärdestad en lång rad av de låtar han än i dag är känd för, och tävlade dessutom i Melodifestivalen ytterligare tre gånger – 1975 med Rockin' n' reelin, 1977 med Det bästa som finns, och till slut med vinnarlåten Satellit 1979.
Ted Gärdestad led länge av svår psykisk ohälsa, och diagnostiserades med schizofreni. På midsommardagen 1997 begick den folkkära artisten självmord, när han hoppade framför ett tåg i Sollentuna utanför Stockholm.
Monica Zetterlund
Monica Zetterlund är en av Sveriges mest hyllade artister och underhållare genom alla tider – hon underhöll i revyer tillsammans med Hasse och Tage, och gjorde jazzkarriär både på hemmaplan och utomlands med sin vackra röst. 1962, 1963 och 1972 tävlade hon också i Melodifestivalen, och 1963 tog hon hem vinsten med låten En gång i Stockholm. Hennes mest kända låtar är dock Sakta vi gå genom stan och Att angöra en brygga.
Efter en lång och unik karriär slutade dock Monica Zetterlunds liv i tragedi – 2005 omkom hon i en brand i sin lägenhet i centrala Stockholm, som startade av att artisten rökt i sängen. Monica hade svårt att röra sig på grund av svåra ryggproblem, och efter att branden startat ringde hon SOS Alarm och vädjade om hjälp. Brandmännen lyckades släcka branden på 20 minuter, men då var artisten redan död.
Östen Warnerbring
Östen Warnerbring, känd som Östen med rösten, tävlade i Melodifestivalen för första gången 1960, men det var medverkan nio år senare som ledde till vinst med låten Som en dröm. Allra mest känd var han dock för klassikern Du borde köpa dig en tyrolerhatt – något artisten hade svårt för.
– Han gillade den egentligen inte utan tyckte den var lite jönsig och ville inte gå till eftervärlden som någon som gick och tjoade i tyrolerhatt, har journalisten Christer Borg, som skrivit en bok om artisten, sagt.
Den långa karriären fick dock ett sorgligt slut 2006. Östen Warnerbring var på Kanarieöarna för att uppträda för svenskar på semester, när han hittades död på sitt hotellrum, troligtvis efter en hjärtattack.
– Han var deras bästa gäst och mycket omtyckt för att han alltid var så trevlig. Halv ett skulle de städa och knackade på dörren. När han inte svarade gick de in. Då låg han död på sängen, påklädd, sade hotellägaren Tommy Dynér till Expressen 2006.
Svante Thuresson
Svante Thuresson var en av våra mest folkkära jazzartister, som under sin långa karriär ofta syntes i både tv och radio. 1966 vann han Melodifestivalen tillsammans med Lill Lindfors och deras Nygammal vals, och 2007 tävlade han tillsammans med Anne-Lie Rydé.
Som liveartist älskade Svante Thuresson att möta publiken och uppträda med sin musik – något coronapandemin satte stopp för 2020. Artisten blev allt mer isolerad, och när han gick bort i maj 2021 hade han inte mött en publik sedan innan pandemin.
– Jag försökte peppa honom. Jag försökte att många av mina kolleger skulle mejla honom, eller sms:a. Men han svarade inte på mejlen, han svarade inte på samtalen. Det var egentligen bara mig och ett fåtal som han pratade med. I och med att han inte kunde ut och sjunga så tappade han sugen, berättade vännen Claes Crona till Expressen 2021.
Haakon Pedersen
Norska Haakon Pedersen satsade tidigt på en karriär som artist i grannlandet Sverige i stället för i hemlandet. 1987 kom han med i tävlingen med låten Inget stoppar oss nu, som några år senare skulle bli en monsterhit med dansbandet Black Jack.
Det stora genombrottet kom dock året efter med låten Bang, en explosion som slutade på en fjärdeplats. 1989 återvände han, då tillsammans med Elisabeth Berg, och tillsammans framförde de Nattens drottning – en låt som blivit en klassiker i Mello-sammanhang.
För den som såg på tv på 90-talet är Haakon också välbekant – han gjorde nämligen de svenska ledmotiven till både Bumbibjörnarna och Räddningspatrullen.
Efter sin musikkarriär slog Haakon till ro som musiklärare på gymnasium, något han arbetade som fram till sin död. Han hittades i sitt hem i Karlstad, dagen efter sin 64:e födelsedag.
– Det är alltid tragiskt när någon går bort överhuvudtaget, och framför allt i förtid. Så är det även i det här fallet. Haakon har gjort ett stort avtryck under flera år här hos oss och inom hela gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i Karlstad kommun. Han är otroligt saknad, sa en kollega.
Pierre Icasson
Pierre Iscasson vann Melodifestivalen två gånger på raken med bandet Family Four på 70-talet – 1971 med Vita vidder och 1972 med Härliga sommardag. Två år senare lämnade han bandet för att satsa på sin solokarriär, och kom att bli omtyckt av den breda massan för låten Då går jag ner i min källare. Pierre släppte flera soloalbum, och skolade också om sig till skådespelare.
Sina sista år i livet jobbade han som kryssningsvärd på M/S Estonia, och showade för passagerarna på kryssningarna. 1994 hade han bokat in att han skulle gå på semester 29 september – en semester som aldrig blev av. Natten den 28 september sjönk Estonia, och Pierre var en av den 851 passagerare som miste livet i katastrofen.
Pierre Isacsson dog dock som hjälte. Flera överlevande vittnade om hur han hjälpte andra ta sig till säkerhet, innan han själv drunknade. Artisten är i dag begraven på Bromma kyrkogård i Stockholm.