Virginia Andrews skrev 80-talets bästsäljare – hennes eget öde är kusligt likt hennes berättelser
1979 släppte Virginia Andrews boken Vindsträdgården. Boken föll in under kategorin kioskroman, men den blev en ofattbar succé. Den älskades av läsarna och sålde i hisnande 40 miljoner exemplar. Världen över slukade ivriga läsare (inte sällan i mellan- och högstadieåldern) den osannolika historien om de fyra barnen Chris, Cathy, Carrie och Cory och hur de levde instängda på vinden i sin moders föräldrahem. Boken blev den första delen i en serie och följdes senare upp av Blomblad för vinden, Törnbädden och slutligen Lustgården.
Varifrån berättelsen kommer vet bara Virginia Andrews själv. Men det har ryktats att den är sann. Under en sjukhusvistelse ska Virginia ha förälskat sig i en av läkarna som berättade att han levt instängd på en vind tillsammans med sina syskon.
Frågan är dock om det inte är Virginas eget liv som tjänat som inspiration till historien om de instängda barnen. Under sina författarframträdanden genom åren har Virginia sett ut lite som en sagofigur själv, en figur som lika gärna skulle kunna ta plats i hennes egna romaner. Hon har suttit på scener och podier, platinablond och vacker och dessutom: bunden till en rullstol. Och alltid, utan undantag: med sin vaksamma mor vid sin sida.
Så levde Virginia Andrews
I biografin The Woman Beyond the Attic: The V.C. Andrews Story av Andrew Neiderman målas Virgina Andrews privata historia – och öde – upp. Andrew Neiderman har intervjuat mängder av personer kring Virginia för att få en heltäckande bild av henne.
Cleo ”Virginia” Andrews föddes år 1923 i Portsmouth. Hon var det andra av tre barn – och den enda flickan. Föräldrarna, veterinären William och telefonoperatören Lillian Andrews, skämde bort sin lilla flicka något enormt.
– När gummibaddräkter kom på modet, hade Virginia en i alla färger. Fyrtiodollarsfiltar köptes slentrianmässigt när 40 dollar var en förmögenhet, minns Virginias kusin, Pat.
Andrews hade tidigt en mycket aktiv och levande fantasi. Hon älskade sagor och gotiska berättelser, favoriterna var Dracula och Jane Eyre. Hon var duktig i skolan och hade en fantastisk känsla för historier – och för konst.
Virginia hade allt: skönhet, fantasi och talang. Men, vid 17 års ålder hände något. Något som kom att förändra hela hennes liv och inte minst: hennes framtid. Virginia snubblade i en trappa i skolan och vred höften, fallet och vridningen gjorde att hennes ryggrad åkte snett vilket förvärrade ett tillstånd av artrit som Andrews redan bar på. 17-åringen tvingades till operation ett flertal gånger och lades i gipsvagga. Det stod snart klart att hon inte skulle klara sig utan kryckor eller rullstol – någonsin igen. Efter det gick Virginia aldrig tillbaka till skolan. Istället levde hon hemma hos föräldrarna. Hon blev helt beroende av deras omsorg. Dessutom skämdes Virginias mor för sin dotter, något förskräckligt.
– Låt oss inte tillåta någon att se min drabbade dotter, sa modern och placerade Virginia i sin rullstol bakom två stora barrträd på familjens gård, detta för att hon inte skulle vara synlig, ens för grannarna.
På frågan hur hon kunde stå ut med att bli instängd på det sättet svarade Andrews senare i livet:
– Jag föreställde mig att jag var en prinsessa i ett slott.
Verkliga historien bakom Vindsträdgården
Hennes föräldrar fortsatte att skämma bort sin dotter. De fortsatte att köpa vackra klänningar och flotta smycken till henne. Virginia klädde sig, la en omsorgsfull make-up och satte upp håret. Men hon gick aldrig ut.
När Virginia var runt 30 dog hennes pappa. Efter det började modern övervaka henne allt mer. Hon shoppade åt henne, handlade mat åt henne... När Virginia vid 40 års ålder fick besök av sin kusin, Pat och Pat tog ut henne på stan erkände Virginia att hon inte varit i en skoaffär sedan hon var 16 år. Nu var hon 41.
Längs vägen började Viriginia skriva berättelser. Vindsträdgården, bland annat. Hon skrev berättelsen på blott två veckor. Eftersom Virginia inte varit i en relation och fortfarande aldrig hade fått några sexuella erfarenheter konsulterade hon medicinska böcker och sin brorsdotter för att ge sexscenerna mer trovärdighet.
– Jag gick ner flera kilo under veckorna jag skrev boken, berättelsen gjorde mig så upprörd, och jag levde igenom allt det barnen upplevde, har Andrews berättat.
När boken gavs ut vägrade biblioteken ta in den. Många menade att den var smörja. Men publiken älskade den. Den blev snabbt en bästsäljare, en megasuccé.
Plötsligt hade Andrews pengar, egen chaufför och reste landet, världen, runt för boksigneringar och intervjuer. Läsare skrev brev till henne och bad om uppföljare. Hon var 57 år gammal – och en berömd och framgångsrik författare.
Virginia dedikerade boken till sin mor. Som, på grund av den innehöll skildringar av incest, dock vägrade läsa den. Trots det, trots att hon aldrig läste sin dotters litteratur, följde hon henne ständigt, genom hela livet. Från den ena staden till den andra. Modern följde med henne på bokresor till Europa, till Frankrike och till England och satt bredvid henne under alla hennes signeringar. År 1980 köpte Virginia ett hus till henne och till sin mor, där de kunde bo tillsammans.
Virginia Andrews njöt av sitt nya liv efter boksuccén. Men lyckan blev kort. 1986 gick hon bort, i bröstcancer. Hennes mor somnade in några år senare, 1993.
Vid tiden för sin död arbetade hon på sin fjärde bok i serien om de blonda syskonen. Andrew Neiderman, samma man som nu skrivit hennes biografi, avslutade dem. Han fortsatte också att skriva fler böcker, under Virginias namn.