Så påverkas din sömn av hur mycket kaffe du druckit under dagen

Kaffe är, som bekant, en älskad dryck i Norden. Sverige och Finland toppar ledigt listan av kaffekonsumtion.

– Den bästa förklaringen jag har hört är att vi har grymt mörka, trista, deprimerade vintrar, säger Bertil Fredholm professor emeritus i farmakologi vid Karolinska Institutet till Medicinsk Vetenskap

Han är en av flera forskare på KI som ägnat kaffe, och koffeinet, särskild uppmärksamhet.

Genetisk kaffetörst

Forskningen har bland annat handlat hur kaffedrickande påverkar hälsan. Tolkningen av resultaten är inte helt enkel eftersom kaffet ju bara är en del av vad människor konsumerar under en dag. De som dricker kaffe kanske röker eller avstår från att äta bullar till fikan. Det är alltså problematiskt att isolera vilka samband som finns mellan just kaffedrickande och eventuella hälsorisker.

Forskarna är dock överens om att det inte finns några stora risker med att dricka kaffe.

En av de stora frågorna kring kaffedrickande handlar dock inte om huruvida vi kan bli sjuka eller ej utan om hur det påverkar sömnen. Och enligt forskarna så är det en genetisk fråga.

– Hur mycket kaffe man har kvar i kroppen, det styrs av en grupp av gener. Hur mycket vi gillar kaffe och koffein, styrs av en annan grupp av gener. Och kaffe elimineras inte så snabbt ur kroppen, säger Bertil Fredholm till SVT.

Finns kvar i flera timmar

Koffeinet, som gör oss pigga och kissnödiga, finns dock kvar i kroppen längre än vad vi tror. Den så kallade halveringstiden för koffein, det vill säga den tid det tar att bli av med hälften av substansen, är 4 till 5 timmar, enligt forskning.

– Det betyder att har vi tagit en mängd kaffe, har vi hälften kvar efter 4-5 timmar och 25 procent kvar efter 8-10 timmar och så vidare. Har man då druckit större mängder kaffe under dagen har man förbaskat mycket koffein i kroppen när man ska sova, säger Bertil Fredholm till SVT.

Det räcker alltså inte att skippa kvällskoppen om man hällt i sig kaffe tidigare under dagen. Men hur koffeinet påverkar oss är, som sagt, individuellt.

Artikeln publicerades först på Hemmets.