Så vet du om din stress är existentiell – och hur du hanterar den

Ofta handlar stressen om att det är så mycket som ska göras. Om för många arbetsuppgifter och för lite tid, kanske om krävande småbarn i kombination med sjuka föräldrar och oro på arbetsplatsen. Men stressen kan också vara av ett existentiellt slag.

När vi pratar existentiell stress handlar det om en känsla av att man inte lever ett meningsfullt liv, sett efter ens egna värderingar.

– Detta leder till att man känner sig stressad över att inte fylla sin tid med rätt saker, vilket triggar igång ens stress- och ångestsystem som även kallas för kamp- eller flyktsystemet, förklarar David Waskuri, Leg. psykolog och VD på Sveapsykologerna i Stockholm.

Det som skiljer den vanliga stressen från den existentiella är just att det inte handlar om att man har för mycket att göra eller krav att prestera, utan om att leva på ett meningsfullt sätt och frågor om livet, döden, mening, livsval och så vidare.

– Dessa existentiella frågor är frågor som alla människor ibland tänker på. För alla blir det dock inte något som triggar stress och ångest. Men för vissa blir detta problem väldigt stort och dessa personer kan behöva uppsöka terapi för att hitta en meningsfull riktning och ett förhållningssätt till livet och tankarna som gör att personen mår bra, säger David Waskuri.

Orimliga jobbkrav påverkar

Personer inom vården, barnomsorg och socialtjänst är extra utsatta för den här typen av stress, eftersom de jobbar med människor och empati – värden som är svåra att mäta.

– Vi är i en tid där vi ställer väldigt höga krav på oss själva. Organisationer slimmar, man ska vara mätbart effektiv, och samtidigt ställer elever, föräldrar och patienter krav på ett sätt som aldrig förr, säger psykoterapeuten Jakob Carlander i Nyhetsmorgon nyligen.

Det här kan göra att personalen kanske känner att de inte räcker till. Trots att det de försöker leva upp till ibland är omöjligt. Den här typen av existentiell stress leder inte sällan till utmattningssyndrom, och ofta får dessa personer en väldigt cynisk bild av verkligheten och sitt eget arbete. En känsla av meningslöshet.

– Det är tragiskt, för egentligen älskar man sitt arbete, och plötsligt blir det något man istället beskriver med förakt.

Hur kan man minska sin existentiella stress?

– Man kan exempelvis arbeta med ett verktyg som vi ofta använder i terapi som heter ”Livskompassen” där personen ska fundera på sina mål och kärnvärden i olika viktiga områden såsom relationer, arbete/studier, hälsa och fritid. Personen kan ställa sig själv frågor såsom hur viktigt området är, vilken person hen vill vara i detta område, och hur personens mål ser ut i det området, förklarar David Waskuri.

Förenklat kan man säga att ju mer man lever i samklang med det man verkligen vill, desto mindre existentiell stress känner man. Existentiell stress kan också komma om man slutar aktivera sig, och börjar grubbla och älta hemma och tänka på frågor som inte för en framåt i livet.

– Eller om personen lever efter andras vilja eller samhällets normer. Då känner sig personen inte uppfylld utan hen gör bara saker per automatik vilket inte blir stimulerande. Detta ökar känslan av att använda sin tid på fel aktiviteter som inte känns meningsfulla och att tiden slösas bort och rinner iväg.

Måste acceptera verkligheten

Jakob Carlander menar att vi skulle kunna förbättra situationen på de mest utsatta arbetsplatserna med hjälp av reflektionsgrupper, och tid att reflektera på arbetet.

– Vi behöver också chefer som vågar vara tuffa inte bara neråt utan även uppåt i organisationen.

Han säger också att fler skulle behöva en ”svalkande likgiltighet”, något som innebär att vi behöver inte dras med av våra affekter. Att vi genom att erkänna våra brister och ändå känna stolthet inför våra kompetenser kan gå framåt.

Arbetsplatser kan också sträva efter att ha en dialog med den anställde om vad denna behöver för att känna motivation, menar David Waskuri. Det kan handla om att få hjälpa andra, ha meningsfulla relationer med kollegor, driva projekt, känna att man utvecklas på arbetsplatsen genom att få nya utmaningar – eller känna sig inkluderad och lyssnad på. Att få mer positiv feedback istället för att endast få höra när man har gjort fel.

Han anser också att en stor förändring på samhällsnivå skulle kunna hjälpa:

– Jag tror att samhället skulle kunna ge mer frihet till individer att välja det man själv vill istället för att skapa normer om att alla ska göra på ett visst sätt. Exempelvis att man måste gifta sig, skaffa barn, jobba med högstatus-arbete, studera etcetera. Om personen känner att den får lyssna in sin egna vilja och inte följa en mall så minskar risken för existensiell stress.

Källa: Nyhetsmorgon, Leg. psykolog David Waskuri   Foto: TT

Läs mer:

Det här betyder de vanligaste stressdrömmarna om jobbet

Enkla och effektiva träningen som motverkar stress

Lär dig stressa ner med 42-procentsregeln – så gör du