Nina Berg om alkoholmissbruket: ”Skämdes så mycket”

Nina Berg, 50, levde länge ett dubbelliv. Å ena sidan var hon den galna Nina som festade, å andra sidan var hon en ambitiös ung mamma som sa upp sig från äldreboendet i Malmö för att läsa upp sin gymnasiekompetens på folkhögskola och skapa en trygg miljö för sig själv och sin lilla dotter Linnéa. Som 24-årig nyseparerad och ensamstående mamma drömde hon om en ljus framtid med bra högskoleutbildning som arbetsvetare från Lunds universitet och ett meningsfullt jobb.

Omgivningen såg en glad, engagerad ung mamma som aldrig missade ett föräldramöte, tränade, lagade näringsriktig mat och bakade och fixade inför dotterns barnkalas. Men inuti Nina var det kaos.

– Det kostade mängder med energi att bita ihop och göra det som var bra. Jag kämpade stenhårt för att hålla uppe fasaden att jag var smart, lyckad och normal och ingen utflippad blådåre som söp skallen i bitar.

Vad ingen visste var att Nina festade hårt och levde ett vilt nattliv de helger dottern var hos sin pappa eller mormor.

Ute på klubbarna i Malmö var Nina alltid den som drack för mycket, blev totalt gränslös och gjorde märkliga och farliga saker.

– Jag gick aldrig hem efter några glas. Det slutade alltid med att jag blev fullast av alla, gjorde saker jag skämdes över och som jag aldrig hade gjort som nykter. Oftast drack jag tills det blev svart och vaknade utan att minnas vad som hänt kvällen innan.

Dagen efter kunde hon vakna med bakfylleångest.

– Ofta var jag så bakis att jag inte kunde röra mig. Hjärnan letade febrilt efter minnen från kvällen innan. Ofta låg jag till 14-15 på dagen och vred mig och kände dödsångest. Sedan tog jag några treo-komp och duschade.

Var det lördag gick hon ut igen.

– Jag kunde inte ha roligt utan att flippa ut, stanna ute hela nätter på nattklubbar och efterfester. Jag hade ont om pengar och charmade män på barer och klubbar för att få dricka. Ibland följde jag med dem hem och ibland stack jag därifrån innan det hänt något.

Nina var 14 år när hon drack sig full första gången. Och hon gillade känslan.

– Jag hatade min kropp och med alkoholen kunde jag fly från känslan att vara ful, tjock och dum.

Efter det drack hon sig redlös allt oftare.

– Alla drack, det var inget konstigt, snarare en merit. Jag drack öl, vin och shots och festade varje helg.

Hemma var det bråkigt. Pappans alkoholmissbruk styrde familjen. Det var kaos, bråk och gråt, ibland kom polisen. Nina sov ofta hos vänner och pojkvänner för att orka. Enda uppehållet var när hon blev gravid.

– Men så fort amningen var över började jag dricka igen.

Kriminella gäng

Fyllegalenskaperna och minnesluckorna var tillbaka direkt. Men Nina mådde ännu sämre nu när hon var småbarnsmamma. För vilken mamma gör såhär?

– Min dotter såg mig aldrig full och jag drack inte ofta. Men jag utsatte mig för fara och hur bra är det för ett barn att ha en förälder som inte tar hand om sig? Jag tänkte ofta på vilka signaler jag skickade till henne som förälder när jag var bakis och hade ångest. Jag skämdes så mycket över mig själv.

Efter skilsmässan från dotterns pappa fortsatte Nina sitt dubbelliv. Festandet blev alltmer destruktivt. Året hon fyllde 28 kallar hon ”det svarta året”. Medan vännerna stadgade sig och bildade familj, umgicks hon i kriminella gäng på svartklubbar. Hon hade börjat ta amfetamin och alla möjliga tabletter när hon drack.

– Det var mest en kul grej. Jag var ofta så full att jag gick över mina gränser. Jag som annars var starkt emot knark hade nått bottens botten.

Hon kunde vakna upp på främmande platser utan att ha något som helst minne från natten.

– Det var extremt obehagligt att inte veta vad jag varit med om. Jag kunde vakna av konstiga samtal och inte veta vem som ringde eller vad de ville mig. Jag mådde extremt dåligt.

I veckorna var allt normalt. Hon tränade, pluggade och cyklade med dottern till biblioteket och ut till havet och badade. Men hon var ofta trött och irriterad, kunde bli arg över småsaker.

– Jag kände mig ledsen och äcklad över vad jag gjorde mot mig själv. Innerst inne visste jag att jag hade alkoholproblem. ”Jag är som pappa”, tänkte jag. Men jag var aldrig onykter med Linnéa, det var snarare skönt att slippa dricka.

Det var på skolan hon tog sitt första steg mot den ljusa framtiden. Hon hade inlett ett förhållande med en kurskamrat som var nykter alkoholist.

– Han berättade om sitt eget beroende och sa att det verkade som om alkohol var viktigt för mig. Jag kom till en punkt där jag kände att jag inte längre orkade hålla fasaden uppe. Jag behövde hjälp.

Fick ångest

En solig lördag i april klev hon spänd och pirrig in på ett AA-möte i Malmö.

– Jag kände värmen strömma mot mig. ”De är som jag”, tänkte jag. ”De klarar inte heller av att dricka”. För första gången på länge kände jag mig normal.

Till en början gick allt bra. Nina var ”nyfrälst” nykter alkoholist. Efter det första 12-stegsmötet svävade hon på rosa moln. Livet kändes härligt att leva. Hon klev upp tidigt om morgnarna, följde dottern till förskolan, gick till gymet och njöt av att vara normal. Hon fick högsta betyg från folkhögskolan. Drömmen om livet hon ville leva kom närmare.

– Men jag var skör i nykterheten och gick på två möten om dagen för att klara av att stå emot suget.

Efter nio månader kom bakslaget. Nina fick sin första panikångestattack.

– Jag var på väg att lägga mig när plötsligt väggar och tak kom emot mig. Jag blev rädd för mig själv. Tänk om jag håller på att bli galen på riktigt!

Nina tog en taxi till psykakuten i Malmö. Efter tio minuter hos läkaren stod hon ute på gatan igen, mitt i natten, med en tid till alkoholkliniken veckan därpå.

– Läkaren frågade om jag ville ta livet av mig. Klart jag inte ville! Jag hade ju en 6-årig dotter, skulle jag bara lämna henne? Jag har aldrig känt mig så ensam. I min enfald inbillade jag mig att jag skulle möta mänsklig värme.

Den natten kom vändpunkten till att tillfriskna känslomässigt. Nina tog beslutet att ta itu med känslor av vanmakt och ensamhet som bubblade upp nu när hon inte längre drack. Med hjälp av psykoterapi började hon reda ut den känslomässiga oredan inom sig.

– Terapin blev min räddning, förutom AA. Jag fick hjälp och verktyg för att förstå, förlåta och tycka om mig. Jag började också affirmera och mådde allt bättre.

Sedan gjorde Nina det som hon aldrig trodde att hon skulle göra. Hon tog ett återfall. Efter sex års nykterhet, vid 33 års ålder som färdigutbildad arbetsvetare.

– Jag mådde ju så bra. Jag var trött på AA och längtade efter att smälta in, ta ett glas vin någon gång. Jag hade gått i terapi och tänkte att jag var färdig. Jag var naiv. Jag tål inte alkohol, så är det.

Träning hjälper

Det blev svart ganska snabbt. Återfallet varade i ett år. Sedan tog hon sig samman.

– När jag en morgon vaknade upp på en åker utanför Malmö utan att veta hur jag hamnat där, fick jag nog.

Hon hade mött kärleken i en man som bokstavligen ”räddade” henne.

– Han såg mig på dansgolvet och sa ”du hör inte hemma här”. Han var hemmamyskille och drack inte, och det blev lättare att sluta dricka. Det var en befrielse.

I dag har hon varit nykter i 13 år. I höstas kom hennes bok Låt fasaden rämna. Hon har dragit igång det egna företaget Nina Berg-en spark i röven för att hjälpa människor att leva nyktert och bryta destruktiva mönster i sitt liv. Hon föreläser på företag och behandlingshem.

– Som tidigare missbrukare inger jag förtroende. En spark i röven visar med glimten i ögat vad det handlar om. Att man måste ta sig samman. Det går, med ett litet steg i taget.

Nina mår bättre än på länge. Hon tränar regelbundet och är fri från smärta. För två år sedan sprang hon tävlingsloppet Milen i Malmö.

– Träningen har hjälpt mig med ångest och spänningar i kroppen och jag sover bättre än på länge. Goda vanor ger struktur i livet. Jag har inte längre svårt att stå emot destruktiva vanor, alkohol och godis. Jag tycker om mig själv och vill ta hand om mig.

Hon är tacksam över att hon lyckats vara nykter större delen av dotterns liv.

– Målet har alltid varit att ge henne bättre förutsättningar än vad jag själv fick. I dag är hon vuxen och visst har hon påverkats av att jag inte mått bra, haft ångest och tyckt illa om mig själv. Men vi har en bra relation och kan prata om allt.

Läs mer:

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka

5 vanliga former av demens – håll koll på de här 5 symtomen

Bilden på Greta Thunberg som liten – får följarna att reagera