Isabella Rossellini: ”Att åldras ger mycket lycka. Du blir fetare – men också friare”
Vi minns henne från Lancomes ikoniska reklambilder. Under 1980- och 1990-talet syntes hon i magasin och på reklampelare – världen över. Isabella Rossellini var överallt med sin ljusa hy, sitt mörka hår och sin intensiva blick. Modellkarriären ledde till skådespeleriet. Hon gick i sin mors, Ingrid Bergmans, fotspår.
Nu, 2022, fyller hon, Isabella, 70 år. Hon lever ett lugnt liv på sin gård Mama Farm i Bellport på Long Island, New York. På gården finns både en biodling och höns som ger massor av ägg. Hon umgås mycket med sina barn. Dottern Elettra (som hon har med Jonathan Wiedemann) och sonen Roberto (som hon adopterat), bor i närheten.
Isabella Rossellini om Sverige och mamma Ingrid Bergman
Isabella Rossellis mamma är, som sagt, svenska Ingrid Bergman. Pappa är talienska regissören Roberto Rossellini, som Ingrid träffade under inspelningen av filmen Stromboli.
– Jag tycker mycket om Sverige, vanligtvis åker jag till Västkusten, där min mor och min styvfar Lars Schmidt hade ett hus på en ö i närheten av Fjällbacka. Numera ägs huset av Yanne (Norup Schmidt, reds. anm), som gifte sig med Lars efter att mamma dog. Jag älskar Yanne och har tillbringat ett par veckor med henne på ön – det är en magisk plats, har Isabella berättat för Damernas Värld.
Hon känner sig svensk. I alla fall stundtals.
– Jag tror att vissa av mina personlighetsdrag kommer från min svenska bakgrund: jag är väldigt organiserad, jag håller en fantastisk ordning i mitt hus och jag är fruktansvärt punktlig – som min mor. Jag beundrade min mammas ”huvudet på skaft och fötterna på jorden”-attityd, och jag försöker att vara lika rakt på sak och praktisk som hon var. Jag tror att de dragen har vuxit ur och fostrats av den svenska kulturen.
Isabella Rossellinis ord om att bli äldre
Efter att ha arbetat som modell i många år slog Isabella igenom som skådespelare i Vita nätter, därefter medverkade hon i bland annat Blue velvet och Döden klär henne. På senare år har hon dock bytt yrke, igen. Nu har hon tagit en masterexamen i djurs beteende. Att utbilda sig i vuxen ålder har varit givande. På flera sätt.
– Jag har sett mina skådespelande vänner så ledsna över att bli äldre och förlora sin skönhet. Folk ville inte ha dem längre. Och det kände jag också. Att studera räddade mig från att bli deprimerad. Det gav mitt liv så mycket glädje!, har hon berättat.
Att åldras är en naturlig process, menar Isabella, som i flera intervjuer berättat att hon aldrig gjort några skönhetsingrepp. Men nog finns det stunder då hon inte tycker om att se sig själv i spegeln.
– Visst finns det sånt som driver mig till vansinne – ibland är det till exempel väldigt svårt att acceptera hur halsen ser ut. Jag kan plötsligt få syn på ett foto av mig själv och säga ”What?”. Men jag försöker att inte lyssna på den där rösten, den står för förstörelse och osäkerhet. I stället försöker jag lyssna på rösten som säger: ”Hmm, det där röda läppstiftet är riktigt fint, det passar bra med din tröja.” Jag betonar det positiva och försöker tona ner det negativa.
På det stora hela gillar hon att åldras.
– Åldrande ger mycket lycka. Du blir fetare och får fler rynkor men det finns en frihet som följer med det. Friheten är: det är bäst att jag gör det jag vill nu, för jag är snart död. Så det här är min sista chans. Dessutom finns det ett lugn som kommer med åldrandet – jag hade den karriär jag hade, bra eller dålig, jag gjorde så gott jag kunde, och nu fortsätter jag att jaga det som är intressant för mig.